Jag undrar ibland vart alla upplevelser har tagit vägen och var alla resor kommer ifrån. Är det någon mer än jag som tänkt på att i alla programserier pratar deltagarna om vilken resa det har varit att vara med, vare sig de dansat, tävlat om en bonde eller gift sig vid första ögonkastet. Har upplevelser försvunnit eftersom de inte har någon rörlighet i sig? Ingen utveckling, inget växande. En resa behöver ju egentligen inte vara en utveckling heller. (Fråga alla som pendlar till jobbet ...) Jag som är rätt motsträvig mot att hänga på moderna uttryck, fortsätter nog att uppleva olika saker och skeenden i livet. Kanske jag t.o.m. lär mig något av det också?
Inte heller tänker jag reflektera ideligen. Jag nöjer mig med att fundera. Jag läser en blogg (smygande tyst utan att bloggaren vet) där det reflekteras över allting. Barnen på förskolan ska reflektera, pedagogerna reflekterar över barnens lärande dagligen och bloggaren reflekterar över sitt kall. Är det opedagogiskt, månntro, att diskutera, fundera, att prata om olika ämnen? Kanske lite tjusigare att reflektera? När jag jobbade i skolan diskuterade vi eller pratade om det som var aktuellt just då.
Jag har en bekant som aldrig tycker något. Hen tänker. Typ: "Jag tänker att vi gör så här i fortsättningen." Eftersom jag hör detta tänkande väldigt ofta och från allt fler människor, börjar jag undra på om det är skamligt att tycka.
Jo, jag vet ... jag är en hopplös ordmärkare. Fast vi har väl alla våra svagheter. Jag har i alla fall slutat irritera mig på var/vart - hans/sin - de/dem ... och liknande. Om jag får säga det själv alltså. Frågar någon min man så har han ett annat svar :)
Vi tar väl en liten bild - förmodligen reflekterar jag över livets resa - kanske tänker jag att vi ska bada? Eller också upplever jag helt enkelt en båtresa och tycker att vi ska bada?
8 kommentarer:
:) Fingret rakt på den ömma punkten. Tack för det!
Det går trend i uttryck och i beteenden tack vare det.
Karin: Hoppas inte att det var en öm tå! Jag upptäcker ibland att jag säger modeuttryck själv, det man ofta hör tar man lätt efter.
Jag kom på ett till: ”Jag har fått till mig” i stället för ”jag har hört/läst”. Att få något till sig låter kanske mindre skvalleraktigt?
Tro nu för all del inte att jag tänker bli språkpolis, jag tycker bara att det är intressant när nya uttryck sprids med vindens hastighet.
Oh, här är en som tycker eller anser en del, men tänker desto mer. Frågan är om jag använder orden på samma sätt eller om det är i olika kontext... det får jag nog fundera på.
Reflektera används ju i läroplanen och är också det som skolverket svänger sig med. Man ska reflektera över de nya läroplanerna, reflektera över den egna undervisningen och reflektera över elevernas lärande. Eleverna ska föresten också reflektera.
Jag funderar på hur jag ska lägga upp mattelektionen. Efteråt reflekterar jag över hur upplägget togs emot av eleverna och vad jag hade kunnat göra annorlunda.
mossfolk: Tack för den upplysningen! Jag har naturligtvis inte läst de senaste utgåvorna av läroplanen. Då förstår jag varifrån det kommer.
Jag minns för en många år sen när "implementera" var det STORA... oj, vad vi implementerade!
Jag vet ju att språket hela tiden lever och ändras - men när plötsligt ord byts ut och alla säger något nytt, då är jag inte alltid med.
Häromdagen hörde jag en ovanlig version av "det här har varit en resa..." nämligen "det här har gett erfarenhet..." det kändes uppfriskande.
Jag har slutat att reta mig på de saker du räknade upp i början. Jag ser dock sällan "hen" numera utom i någon artikel då och då när man inte vill röja personens genus. Men häromdagen sade en reporter "på sistonde" i ettan. Det kommer väl från "åtminstonde" antar jag. Kanske för att det är svårare att säga "på sistone" och "åtminstone"? Det störde mig. "Oppenhjärtligt" får men väl leva med. Men datorn rättar faktiskt alla dessa ord - bra!
Jaha, där fick man lite att reflektera över ... innan man ska gå ut och hänga med nån kompis ... som ska åka till Baschelona ... jag tänker att vi kanske ska ta en sväng till med ordboken ...
Muiskanta: Jag minns en kollega som gick i taket när de sa "pogram" i tv och radio. Själv stör jag mig inte så mycket på det, även om jag hör det. Man får välja vad man orkar irritera sig över. Eller på. Prepositioner är inte lätt - jag tycker att det är svårt själv. Men jag studsade till när en ung artist ropade "jag älskar er över hela mitt hjärta..."
Det är ju många ord där vi drar ihop bokstäver och inte säger alla, utan bara låter det ena ljudet färga det andra. Jag lyssnar ibland på "allvarligt talat" och där är en person som säger ut varenda R i foRs, kuRs, peRson - det blir riktigt jobbigt att lyssna på, men jag gissar att det är hennes dialekt.
K-häxan: Hehe... jag säger nog Baschelona - de få gånger jag säger det... jag har inte varit där och jag kan inte spanska.
Sen kom jag på häromdagen, att förr utvärderade vi i skolan - det måste vara det oerhört välanvända skolordet som nu gått över till att bli reflektioner. Det gick total inflation i ordet utvärdera.
Intressanta tankar om språk och uttryck. Det där att det ska reflekteras hela tiden har jag också reagerat på, framför allt i jobbsituationer.
Skicka en kommentar