Stå på gatan

Nu har Blogger hittat på nåt igen... jag ser ingen bild här medan jag skriver, utan bara bokstäver och siffror. Sen struntar Blogger i att jag faktiskt gjort blankrader och delat upp texten. Damen i mitten är min gamla skrivarvän och f.d. kollega Marianne - vi blir ofta ihopblandade. Damen längst bort har jag bara sett tidigare, men aldrig pratat med. Gabriella Nilsson, hon har skrivit en bok som utspelar sig i Sanden, en plats vid kusten i S:t Anna skärgård. Marianne Wik har skrivit barnböcker och en diktsamling som enbart är skriven på östgötska.

Att gå på gatan lär inte vara så fint, även om vi gör det varje dag i bokstavlig bemärkelse. Men att stå på gatan och sälja böcker, det kändes väldigt fint idag. Det var mulet och verkade kunna bli regn, men det slapp vi. Tvärtom klarnade det upp efter nästan två timmar och då, när solen gassade mot husväggen, var vi tacksamma för att vi slapp gasset hela tiden. Det gick förvånansvärt bra att sälja. Det var inte marknadsdag, utan enbart underhållning överallt i staden, men vi gjorde vårt bästa för att haffa bekanta och obekanta och sälja våra alster. Jag var piggare i morse när jag vaknade, än jag trodde. Hostan har rivit i luftrören och bihålorna har annonserat att de finns hela veckan. Jag höll mig på alerten ända tills jag kom hem efter drygt två timmar som försäljare. Så otroligt trött jag blev! Säkert var det bara viljestyrkan som hållit mig igång så pass bra. Men vad gör det att såsa omkring här hemma, när jag kan göra det med ett leende och känna att jag inte har några måsten alls under den kommande veckan.
Jag hittade några fler foton från den trevliga gårdagsförsäljningen.