Jaså, hade inte Bloggblad lagt av? Njae, det är lite svårt att ta bort en vana som jag har haft i 17 år. 2005 började jag blogga. Jag surfar fortfarande in och läser lite då och då hos dem som ännu är igång.
Nu har jag en stund över innan jag ska åka ner till gymmet. För kort stund för att ta pensionärsrallyt på ICA före gymmet, trots att det nog är färre ungdomar som trängs där för att köpa dagens lunch: kakor, bullar, choklad och läsk. Jodå, skolan serverar fortfarande lunch, men den ratas av det hundratal som hellre äter något sött. Det skär i mig att se allt socker de ska peta i sig och sen försöka hänga med i undervisningen i många timmar efteråt. De handlar dessutom alltid i flock. Aldrig färre än sex i samma grupp. Det blir trångt att ta sig fram!
Mitt barnbarn är just nu i Älsbyn på kurs - jag blev grymt avundsjuk när jag fick höra att de fick se norrsken häromkvällen. Jag vill också se norrsken! Men det värmer mormorshjärtat att han har så himla roligt i gruppen och lär sig massor och alla har fått nya vänner från hela landet.
Ytterligare ett glädjeämne fick jag för två veckor sedan. Jag kontaktade akademiledamoten Per W för att höra om jag till nästa bok får använda det fina omdöme som han gav om det manuset redan för 20 år sedan. Han fick det då av Göran Palm som var ordförande i Liv i Sverige, en förening för berättande. Dit man fick skicka ett manus för att få det genomgånget gratis av proffs. Det manuset har legat till sig länge nog djupt inne i datorn, och det kommer att utgöra fortsättningen på "Jag drömmer dig hit". I mitt brev frågade jag PW om han ville ha ett ex. Det ville han. Efter fyra dagar kom det ett jättefint svar. Jag får gärna citera honom på baksidan av nästa bok, och så här skrev han om den han fick nu:
6 kommentarer:
Grattis till den fina recensionen!
Han skriver precis så där som jag skulle ha gjort om jag hade gjort det. Men mitt i prick är det.
Han kunde ha tillagt att ditt språk är ypperligt också förstås. :)
Jag tycker att vi är rätt många som bloggar fortfarande och är glad att du också tänker hänga med fortsättningsvis. Ge inte upp, jag vill ha dig kvar!
Äventyr i framtiden: Tack! Jag gladde mig åt dina fina ord också, när du just hade läst ut boken. Jag ser ju att en del andra har aktiva bloggvänner, det är väl jag som har haft otur med mina som tröttnat.
Det värmer att du peppar mig att fortsätta 🥰
Vilken fin recension, det blir Nobelpriset nästa🙂. Så roligt och så roligt med nytt yrke efter pensionen och mycket krävs, det vet vi. Lycka till med allt och en hel del gympapass krävs nog så att det blir en mix av kropp och själ för all tankeverksamhet.
Monica: Tack för dina lyckönskningar! Det kanske vore en kul grej för Nobelkommittén och alla som slår vad om nästa lyckliga pristagare - att en helt okänd liten tant dyker upp! :)
Idag tar jag mig en vilodag för att jämna ut - gårdagen bestod av en föreläsning inför en stor publik. Det var kul och gick bra, men ack vilken kraftansamling det går åt för att ladda upp.
Jag har läst och jag blev - rörd. Först och främst rörd. En sann historia om kärlek som får kämpa och som vinner, i uppförsbacke, måste man väl säja. Och en dotter som tar vara på det som hände och presenterar det, just så som Per W. Skriver. Grattis, Bloggblad! säjer Ökenråttan
Ökenråttan: Åh, vad roligt att höra ifrån dig! Jag har tänkt på dig - och undrat. Tack snälla för dina vackra ord! Din kommentar hade hamnat i spammen, så jag såg den inte förrän nu.
Skicka en kommentar