Saven stiger

I dag var det perfekt att låta björken vid tomtgränsen bjuda på sav. Oj, vad det droppade - jag var och tömde burken var 20:e minut. Två och en halv liter fick jag medan vi höll på med lite enkel röjning av gamla kvistar och löv. Det kommer att behövas många vändor till innan torpet är beboeligt. Alltså, vi tar inte ut madrasser och mattor och innan det torkat upp så pass att det lönar sig att boa in sig. 

Nu ligger det ett antal isbitspåsar i frysen med sav att pigga upp mig med ett par veckor framöver. Maken törs inte pröva, han påstår att han får ont i magen av det. Jag blir bara pigg av det. 

Blåsippor såg vi därute redan i söndags, men nu var de mer utslagna och många fler. Det bjuds på energikickar för både kropp och själ i naturen nu. 

I går gick jag guidad tur i Domkyrkan i Linköping. Min goda vän sen 60-talet och tillika nästansvägerska har utbildat sig till guide och ville själv lyssna på en dam som anses väldigt kunnig. Och jag följde gärna med. Våra makar tog en långpromenad runt stan. 

Så mycket nytt jag lärde mig! Alltså, det är ju urgamla kunskaper, men trots att jag bott i Linköping i flera år och spelade orgel där minst fyra gånger i veckan under ett par år, och varit på många olika evenemang och gudstjänster där, var det en mängd intressanta saker som jag har missat. Påsklandskap fanns inte förr, men byggs nu upp till varje påsk - inga blommor vid graven förrän på påskdagens morgon.