I dag kommer hon hit! Snart! Väntar och väntar och längtar… det är nästan värre än när jag var tonåring och väntade på lördagen och pojkvännen (om jag nu minns rätt). Vad var det (förutom en förutsättning för att alls bli mormor) mot den lilla mjuka gosiga som säger: Momo äskar mest ela äden… För jag har naturligtvis tränat henne hårt att svara på den frågan.
Och just precis så här larvig skulle jag aldrig bli… sen ligger jag på golvet (med den inte längre så tonårige f.d. pojkvännen) och leker Björnen sover och vaknar och jagar – bara för att få höra skrattbubblet. Det är som den ljuvaste musik. ”En till!” och jag gör det om och om igen.
Lite extra kul är det när den storvuxne grovröstade machosonen är hemma – och låter som en kastrerad hankatt när den lilla vill bli upplyft mot taket. Det är inte bara jag som blivit larvig!
När kommer hon? Åh, klockan är bara tolv…. flera timmar kvar…..
7 kommentarer:
Ha det sa kul! Det ar for fint med smabarn, goschligt som min mamma skulle ha sagt!
Då lär inte du blogga på ett tag då? *ler*
Är det bara jag som haft problem med bloggen idag?
Jodå, nu är jag barnfri igen!
Misstänkte att det var allmänt fel, det var hopplöst att komma in på blogspot idag. Men nu är kvällen räddad!
Vad söt text. Tänk att det kan vara så härligt! Så underbart. Jag kan bara tänka mig i barnets roll. Jag har ju inga barn själv.
Undrar om det betydde så mycket för mormor? Nae.... det kan jag faktiskt inte tänka mig. Hon är... hm... litet egen. Specieltt nu... (hon är på hem nu och senil...(!))
Nej, alla mormödrar är inte lika. Min egen, född 1882, var elak som bara den. Avskydde små barn - och även stora, och jag ville inte vara hos henne någonsin. Konstigt nog blev min mamma "världens bästa" mormor.
Men den här lilla har haft tur med hela släkten, älskad av alla.
Vad bra! Med ditt barnbarn alltså. Nä... min mormor var/är nog inte så förtjust i barn heller. Hon satt mest och virkade när jag var liten...vad jag minns...
Skicka en kommentar