Nu har jag dövat mitt julkortssamvete. Som alltid är dåligt. Jag är inget bra på det där med julkort för jag tycker inte om det. Alltid alltid alltid får jag varje år kort från nån jag inte skrivit till… och får dåligt samvete. Och lika alltid har jag skrivit till nån jag inte får ifrån, som säkert går omkring med lika dåligt samvete. Så onödigt! Och varför ska man skriva julkort till folk man träffar ofta? Det går ju lika bra att säga ”God jul” live! Eller skicka ett mail som dessutom blir längre och mer informativt. Mina fingrar får kramp direkt när de ser en penna och med alla konsonantstaplar i vårt namn...hemskt.
Till dem som jag inte träffar ofta känns det mer befogat med julkort, men att då bara skriva ”God jul önskar familjen Bloggblad!” Onödigt! Jag blir nästan sur när jag får såna från gamla vänner jag inte träffat på 20 år. God jul önskar familjen X-son eller Y-gren. Jodå, visst, dom lever. Det är ju bra. Tack tack! Men nog vill jag veta lite mer. När ändå pennan är igång…
Därför tänkte jag bojkotta julkortsgrejen i år. Bara skriva några längre privata brev till dem jag inte träffat på länge, men sen fegade jag ur… och har postat 20 julkort och 4 längre brev. Personliga.
Det finns bara ett julkort som jag har riktigt roligt när jag framställer, höll på att skriva ”skriver” men det är det minsta jag gör med det. (Och nu är risken stor att jag kommer att få önskemål på fler såna!) Jag har en väninna som är både pysslig och ordentlig, alltså inte alls lik mig. Och till henne skickar jag varje år ett anti-pysselkort. Jag anstränger mig maximalt för att få det så fult som möjligt, ändå säger hon varje år att det är mitt kort hon väntar mest på… just för att det är så gräsligt fult. Jag har lånat ut kameran till dottern, så tyvärr blir det ingen bild. Men tro mig: nåt osmakligare än årets får man leta efter.
Det mest (miss)lyckade är nog ändå när jag tog lite gamla krulliga julpaketssnören, tjofsade ihop dom och kletade bokplast över… eller förresten – var det när jag smetade klister över kortet och kletade paljetter på…? Jag vet inte, men årets ihopplock av klistermärken går inte av för hackor heller… Men, nix! Inga beställningar, det skulle jag inte hinna.
Oj, tänk om jag inga får i år... så ledsen jag skulle bli. Äsch, hör ni, jag tar tillbaka allt jag skrev i början!
16 kommentarer:
Jag bojkottade också julkortsskrivandet ett år men är tillbaka i det igen.
Jag har en bekant som är "korttillverkare" till yrket och alltid skickar de mest fyndiga julkort. Att skriva endast våra namn på ett köpt julkort, får fram samma känsla hos mig som du beskriver. Men med de andra gör det inte så mycket. De skriver inte mycket mer själva...
*asgarvar* ligger på golvet nu...
ha ha! jag gjorde så ett tag att jag endast skrev nyårskort! dvs de som skrivit till mig fick svar efter nyår ;)
Å detta samvetet, över alla dessa inte sända julkort! För många år sen slutade jag. Både med dåligt samvete och sända julkort! Tiden runt "postjuletiden" blev mycket lättare och behagligare.
Ajajaj du väckte ett dåligt samvete. Julkorten. Skulle ha postats. Senast i dag.
Stön.
Skönt att jag inte är ensam. Men kom genast upp från golvet, Anne-maj och skriv färdigt dina julkort!
Nähä du! Dåligt samvete ska du ha!
Men mamsen! Jag JOBBAR ju också. Åtminstone några timmar i veckan... då när jag inte ligger och Tänker på soffan.
Jag har inte skicat ett kort än, det få bli med vanligt porto nästa vecka.
Jag gillar julkort! Både att få och att göra egna. Liten sport att överträffa sig själv från år till år.
Och här får Du ett bloggjulkort, så har Du iaf fått ett...
G O D J U L
En klok dam vid namn Bloggblad,
satt i sin lilla västkuststad.
Knåpade och fixade,
med sax och limmet trixade.
För att göra ngt av egen sort,
för att göra fina julkort det går bort!
Tack snälla Batbut! jag blir alldeles rörd! Jag smälter direkt av roliga rim. Att jag bor på ostkusten spelar inte nån roll alls! Tack tack!
Det är dålig stil, varför ska du anstränga dig om inte kusinen ids det? Om du inte gärna vill ha kontakt förstås...
Jag har en kompis som flyttar en del, men skriver till mig. Utan avsändare... så jämt får jag leta rätt på adressen när jag ska svara.
Är det inte så här: ena året skickar jag till Ulla.
Ulla skickar inte till mig.
Då tänker jag nästa år: nej, jag ids inte skicka till Ulla, hon har ju ändå slutat att skriva julkort till mig.
Nästa jul tänker Ulla: oj, jag får inte glömma att skicka till Elisabet, för jag fick ju av henne i fjol ., få se nu, vad är hennes adress?
Och så får jag ett julkort och skäms och skickar nästa år och ....
Det har du rätt i. Ett tag sparade jag julkort till nästa år för att inte glömma nån, men det har jag slutat med. Jag chansar... lever ju inte så farligt i övrigt, så lite risker får man ta ;)
Jag sitter här. Jag har postat julkort!
Det var fin rim! Jag tror jag ska börja rimma, fast det är svårt..
Ett tips. jag har nu kryssat i min adressbok dvs jag fått julkort och ett bock då jag skickat i väg. Enkelt? Man slipper spara julkort.
Smart. Jag brukar skriva årtal efter de jag skickat till - ska nog börja kryssa också!
Skicka en kommentar