Visst är det konstigt - om jag sitter bakom ratten när något går sönder, då är det jag som har sönder bilen. Men om maken sitter bakom ratten när...etc då är det bilen som går sönder.
Det där har jag fått tillfälle att fundera på nu när jag traskat och gått rätt många uppförskilometrar ett par dagar. Jodå, det är uppför åt båda hållen eftersom jag måste ner i en dalgång och upp på andra sidan, nerförsbitarna känns faktiskt också när det är halt och jag måste trippa.
Solen har lyst på snön varje gå-dag och det är ganska skönt att känna hur det tär på fläsket... nu ska jag sova middag med gott motionssamvete. Fast jag sover lika bra med dåligt...
12 kommentarer:
Vem som håller i ratten, när bilen går sönder, kan bli riktigt besvärligt. Dels om du lånat, eller lånat ut bilen!
Här vågar inte Stephan säga något. Inte efter att Jessica och jag satt på första parkett, när Sephan svängde in genom porthålet och skrapade upp hela skärmen på MIN bil!
Vi har bara ägt bil i en vecka, så jag vet ännu inte vem som gör vad när/om den går sönder. Det visar sig :-)
Och ja, jag tar för givet att jag får göra webbjobbet inom tjänsten. Det verkar ju vara en ovanligt korkad chef om han lägger på mig mer jobb när jag varit sjukskriven för att jobbet blivit för mycket, eller hur?
*kram*
På väg hem till Sverige från Bretagne, tar vi vägen via Paris. Exet hittar parkering nära Eifeltornet och jag säger att han är ju hur duktig som helst. Sms:ar till min chef ., "mallar oss .. hur lätt som helst att köra i Paris".
Sen ska vi hem igen. I en rondell glömmer exet vem som har förkörsrätt och PANG: krockar. Kaos. Ingen av oss kan prata franska. "Du kan väl parkera bilen där borta?" ber han mig .., - vår bil är inte skadad, men väl den som hamnade i exets väg -. Så jag kör 20 meter bort och parkerar, medan han pratar med konstapelkollega. När exet kommer till bilen, blir ha UPPRÖRD!!
- Men VAD I .., du har ju ställt bilen mot en cementkloss, nu kanske det har blivit en repa på bilen .., titta vad du har GJORT !! ropar han upprört.
Jo, jo .., så är det.
Krocken som han orsakat ., den liksom glömdes bort ..,-)
Ps. Och tack Bloggblad för titten på min sida .. jag glömde att säga det i all upprördhet över Tsunami-pratet ..Ds.
ja, vad konstigt det kan bli.. allt är liksom en definitionsfråga..
ungefär som när favoritlaget spelar. Vinner dom så är det VI som vinner förlorar dom, ja då är det DOM som förlorar.
Tror att det där med karlar och bilar är ngt speciellt...*s* Kvinnor kör bättre än höns sägs det, och det är svårt att argumentera emot
En bil var det första vi köpte tillsammans. En ljusblå folkvagnsbubbla, 1972. 2500:- Men vems bil var det? Just det!
Den hette Axel Kardan. Nästa bil hette Knut Kardan. Sen köpte vi bara opersonliga bilar utan namn.
Och efter 33 (har jag räknat rätt nu efter en titt i glaset?) år, säger jag fortfarande: Får jag ha bilen? Det ska jag sluta med. *övar* jag tar bilen, jag tar bilen, jag tar bilen...
Underbar reflektion, den ska jag ta med mig...
Tyvärr så har det varit mitt fel när det hänt något med vår bil så jag kan inte klandra honom för att anklaga mig. T ex backat in i lyktstolpe, backat in i stor sten, bara kollat bakåt för att inte köra in i just en lyktstolpe en gång och istället skrapat hela framskärmen mot en vägg. Men det är hans val att vi har en bil med dålig sikt bakåt, alltså är det hans fel, eller hur ;).
Här är det vi båda som "tar bilen".
Jamen - precis så här ÄR det ju...varför jag inte insett detta tidigare? :o)
Jag är tydligen inte helt ensam om detta fenomen. Men ingen karl har svarat här... (även om de är sällsynta dyker de ju upp här ibland)
Skicka en kommentar