Men först några ord om det som var BRA på helgen med årsmöte och annat trevligt.
Det är ganska hög medelålder i den här föreningen (yngre har kanske inte så lätt att komma hemifrån en helg?) och det är förvånansvärt lika fördelning av män och kvinnor. Det brukar komma runt 100, lite fler på lördagen till årsmötet och fina middagen, och så är det knappt 100 kvar på söndagen.
Blyghet och inbundenhet är inte precis utmärkande för dem som skriver läromedel. Alla är lärare från början, och öppningsrepliken är förstås: Och vad skriver du för något? Alla pratar med alla, mycket mingel blir det. Jag har på de fyra år jag varit med lärt känna fantastiskt intressanta och kunniga människor som det varit väldigt lätt att prata med och som jag haft stort utbyte av. Det byts många visitkort! Den här gången gjorde jag en ny bekantskap vars böcker jag helt säkert kommer att köpa. Det var en dam som undervisat i retorik och numera frilansar som föreläsare i ämnet, samt skriver böcker om det – och om det maktspråk män använder… måste jag bara läsa!
En annan dam från Umeå bestämde jag träff med på höstmötet som ska hållas i Visby i oktober… också en intressant ny bekantskap. Faktiskt är det så att det är mycket roligare och mer inspirerande att prata med damerna i det här sällskapet. De är öppnare och vill gärna dela med sig av erfarenheter och vill göra höra om andras skrivarvåndor.
Fast när dansen drog igång efter 3-rättersmiddagen höll jag mig till herrarna… men inte på pissoaren den här gången! (Hoppas inte det är några nya läsare som börjar undra saker…)
Årsmötesförhandlingarna… jag kan väl inte påstå att jag lyssnade så våldsamt aktivt, men under föreläsningarna höll jag öronen öppna. Insideberättelser av programledaren (finns det fler än en?) på Upp*drag gransk*ning (som jag inte sett så värst ofta) och kåseriföreläsningen av mannen på bilden är de evenemang som jag kommer att minnas. Det är inte många som törs hålla en betald föreläsning i trasiga byxor – och stoppa in en prilla mitt i en mening… syns knappt att det är Leif GW, men det är det.
Och så till sist: en trevlig pratstund på Centralen… Damen till höger kan ni läsa om här. Henne har jag också lärt känna på ett årsmöte och hennes bok rekommenderar jag att alla som jobbar med barn läser!(Nu kommer det där pinsamma. Läs fort!) Jag var ju uppe i Sthlm för en vecka sen och hade inte packat upp allt, så kvar i dragväskans ytterfack (där jag alltid lägger tågbiljetterna som jag så duktigt köpt i god tid), låg de gamla. Där hade jag också hade lagt de nya. MEN - de nya biljetterna hade jag flyttat över till handväskan på uppvägen igår – och helt glömt bort. Där satt vi på Centralen i godan ro och skojade och pratade, tre väntande damer som skulle till olika ställen. Tåg kom och tåg gick… Jag tyckte det var dumt gjort av mig att välja ett så pass sent tåg som 17.55 för jag tog upp biljetten och kollade tiden när busstransfern från hotellet släppte av oss. Å…. vilken lång väntetid…. Från 15.30 – 17.55.
När de andra damerna drog sig iväg, slog mig plötsligt tanken att maken ju skulle hämta mig vid 17.30-tiden… Och det var hon nästan nu.
PANIK utbröt hos Bloggblad – det sticker jag inte under stol med. Fram med biljetten – lusläste – ”giltig 16 mars”… Rev och slet och letade… och i handväskans ytterfack låg den nya. Avgång 16.20… Full fart mot biljettköperiet – får jag byta. Nix fillepix. Du måste köpa ny. När går nästa tåg? 17.35….om 10 minuter… stressad, svettig, arg, besviken, förtretad… ledsen. Käre maken var redan på väg att hämta mig, men åkte tillbaka och gjorde om det igen… Saktmod och mildhet (ja, vi är olika!) medan jag sa phula ord och hade tårar i ögonen ända tills jag kom på ett tåg till slut… Mitt sifferminne är normalt inget jag skryter med – men det här tog nog priset… i alla avseenden.
Jag undrar vad jag hade hittat på om jag inte hade haft pengar på mig till dyr sen biljett… gått till ett Internetkafé och skrivit SOS till mina bloggarvänner? Liftat?
Det lilla misstaget var inte bara mitt fel… (tillhör f.ö. avdelningen högfrekventa uttryck i skolvärlden) På uppvägen igår var tåget försenat 30 minuter och det äventyrade mitt byte till T-bana och buss. När jag skulle av tåget sa en dam att jag kunde hänga på henne – hon skulle också med gröna linjen… och vi drog iväg så fort en dragvagn kan rulla. Och hoppade på det tåget som skulle ta mig till S:t Eriksplan. MEN OJ! … Sa hon när vi rullade iväg. Det blev ju åt fel håll… så jag hoppade av vid slussen, bytte håll och missade förstås bussen vid S:t E, och fick ta taxi sista biten… Svettigt, kan jag lova. Och inte gratis heller.
När jag ska upp till Sthlm på kalas nästa helg, har maken lovat hålla mig i handen precis hela tiden.
30 kommentarer:
Men OJ vad du varit med om!! Tycker faktiskt lite synd om dig! Men samtidigt var det kul att läsa!! -Kände igen mig.
MEN BLOGGBLAD! Nu ska du packa upp allting från väskan. Så det blir rätt till helgen. I morrn ska jag till Storstaden, men missar dig igen.
Jag känner verkligen med dej när du berättar om tågmissen. Jag gjorde nåt liknande sommaren -05. Om du vill kan du leta in min blogg under rubriken "Herrljunga". Jag kan lova att tårarna sprutade den gången, men det löste sej ändå till slut.
Men Stackars fru Bloggblad!!!
Jag blev nästan svettig och darrig när jag läste det. Tråkigt att det inte gick att byta biljetten heller, går det inte att lösa in den igen?
Tur att resten var bra och intressant, så du inte bara har dålig minnen av staden.
Oj, vad du har varit med om men tur att du är hemma nu! Jag vet ungefär hur det känns. Jag satte mig på fel tåg från Sthlm en gång och fick åka åt Mora till istället för till Västerås - en julafton. Det var inte kul...
Kära du, så där gör jag hela tiden!Det är alldeles normalt, det ska va' så! Det är vi disträa författare som har så mycket i huvudet att vi inte orkar tänka på alla trivialiteter, hehe.
Senast hände det i Göteborg. Jag hade ätit lunch på en brygga i solskenet med nägra trevliga göteborgare, de skjutsade mej till Centralen och släppte av mej så att jag kom gå in från "fel" håll, där alla bussarna står. Genast spanade jag in ett stockholmståg. Dörrarna låsta, men det är man van vid. Resenärerna ska inte stiga ombord timmavis i förväg och sitta och nöta på plyschen! Nåväl - klockan gick, dörrarna var fortfarande stängda och inga fler resenärer dök upp bredvid mitt tåg. Nu skulle ju en normalbegåvad människa ha börjat fudnera lite ... Tja, jag väntade vid 1:a klassvagnen, så jag tänkte att de andra åker väl i andra. DÅ SER JAG, genom fönstren i "mitt" tåg, hur X2000, som jag hade biljett till, drar iväg på nästa spår. Med min goda mat ombord och allting!
Det tåg jag väntade vid gick ju så småningom, men betydligt senare, stannade överallt och hade naturligvis ingen gratismat åt mej. Fast stewarden i första var en ängel; han hämtade lasagne åt mej i buffévagnen. Jag behövde bara betala för vinet.
Här är en till!
Jag kom från Sthlm med tåg, skulle av i Malmö, men klev hurtigt av i Lund, kände inte igen byggnaderna, ojdå, har dom målat om husen sen sist .., såg tåget åka sin väg och då förstod jag! I handen hade jag taxibiljetten som vi fått av SJ, - vi OBS. V I - , fyra personer som skulle få ersättningstaxi till Ystad eftersom tåget var försenat ..., och där åkte tåget iväg och jag med taxigrejset i handen.
Tog taxi till Malmö, - det var dyrt det, kan jag lova -, för att hinna ikapp de övriga resenärerna, men det gjorde jag inte ....
En mardröm.
Å, så skönt att höra att det faktiskt finns fler som dabbat sig bland tågen...
Jag återkommer med kommentarer efter jobb+konferens+barnkör.
Vilket äventyr! Flera bloggare bor ju i sthlm-området så SOS hade kanske funkat det med :D
Vi skulle nästan kunna bilda en klubb eller ett parti verkar det som...Vi som missar tåg-partiet.
Och jo, jag pingar.
Mossfolk: Ett tips kanske, om man reser utan kontanter...
Ingela: Jo, fast det är inte värt att vi stämmer träff nånstans om alla åker åt olika håll med fel tåg... :)
Ska kolla in din ping.
Det var ju mer synd om dej än roligt. Själv har jag stått i Göteborg och väntat på ankommandeperrongen medan mitt tåg avgick mot stockholm från rätt perrong (bredvid.
Cornelia: Tack för att du inte skrattade... och du har alltså gjort samma som ökenråttan skrev om. Samtidigt?
Fy vad stressad jag skulle ha blivit. Men jag tycker nog att SJ hade kunnat bytt ut din biljett eftersom dom oftast själva är försenade. Någon j...a rättvisa borde det väl vara ;O)
Gunnel: Ja, nog tycker jag att han kunde varit bussig när jag nu ändå hade betalat för resan en gång... men det var liksom inte läge att ta en debatt med en uttråkad tjänsteman...
Men vilken tråkig upplevelse! Fast kanske ett sånt minne som blir roligt efteråt?! Vilekn tur att det fanns ett tåg till att välja på, så nära i tid. Tur att du inte skulle norröver, då hade du blivit kvar läääänge!!
Jag kom att tänka på den där visan med Olle Adolphsson, om han som kom på fel tåg och fick åka kors och tvärs hela natten. Sången slutar "... och när klockan slog kvart i nio så steg han in på sitt kontor."
Eva: Jag har redan idag skrattat åt det. Hade det varit lördagskväll hade det också varit svårt söderut!
Rutan: Den har jag inte hört - synd att det inte är ljudblogg.
Men lilla gumman då :)
Det är tur att maken din ska med nästa helg så att man kan koppla av. Annars hade man fått sitta uppkopplad för eventuell assistans ;)
Ja, själv gör jag aldrig så'na tabbar. Harkel, host, host.
Men en bekant till mig gjorde en liknande sak när hon skulle åka till USA med sina barn. En resa de sett fram emot läääänge. Hon läste fel på biljetterna. Kom till incheckning en timme efter att planet lyft. Bröt samman.
Till skillnad från SJ så ordnade flygbolaget då tre platser på nästa plan utan extra kostnad!!!
Jag tror f.ö. att den saktmodige antagligen skulle ha kört till Stockholm och hämtat sin hustru om pengarna trutit i biljettkassan.
Lindalotta: Ja, för tänk om jag hamnar i skåneland...
en liten tant: Nä, jag förstod att du är den präktiga sorten :)
Hade det varit till USA kanske jag också brutit ihop på fläcken...
Och - jag tror faktiskt också att den saktmodige hade gjort det. Han har faktiskt inte nämnt min fadäs med ett enda ord!
Hahaha! En underbar historia ur verkliga livet :)
Ö-helena: Men en sån historia som bara är rolig efteråt...
Vilken upplevelse på storstadens centralstation!
Minns bara en gång när jag tog fel tåg, men det kostade mig inte något extra. Vi var ett gäng som tågluffade i Frankrike och hade varit i den sydvästra delen och skulle ta tåget norrut igen. Bråttom hade vi och klev på fel tåg, hamnade i Spanien, fick gå igenom en välbevakad tullstation i Irún, där vi skulle ta tåget tillbaka till Frankrike. Där läste vi något som lät som Marseille (på den tiden kunde jag ingen spanska) och hamnade ännu längre söderut i Spanien. Vi fick alla en extra stämpel i passen innan vi hamnade rätt igen, något åtråvärt på 70-talet.
Men stackars dig! Vad vimsigt det blev! Trist att du inte kunde byta biljetten....
Skönt att P är med nästa helg så att du inte kommer bort dig igen! Ska ni på kalas? Låter roligt.
Susanne: Den tur du gjorde låter ju verkligen som nåt extra spännande bara. Blev nostalgisk över passtämplar... det hade jag glömt - men minns nu att jag t.o.m. lärde mig be om en stämpel på italienska, för i Sydtyrolen vägra de förstå tyska...
Londongirl: Ja, och visst skrev jag väl till dig att jag inte hade så lång väntetid? Nånstans visste jag ju det...
Ska bli gôrkul med kalas - och vi bor på Långholmen!
Förmodligen är det sånt här som blir roligt efteråt, ja. Så lagom kul när det händer. Not.
Hoppas ni får riktigt kul i helgen!
Annika: Jag ser redan en viss komik i det.
Och om jag missar bilen hem på söndag, då tror jag maken märker det!
Määhh inte ens jag strular till det sådär...*s*
Och jag vill också ha presenter! Men kanske mer fysiska sådana.. är det fritt fram att önska? *s*
Batbut: å det tror jag ju på....
Nix. Inga presenter i paketform. Och nu tänker jag inte ställa till nåt mer. Hoppas hoppas...
Skicka en kommentar