Efter att ha letat länge (grov underdrift, jag letar min halva min vakna tid) efter diverse saker här hemma, undrar jag varför ingen uppfunnit ett litet chip att fästa i kläder och andra förläggbara prylar (soffor, pianot och mattor hittar jag!) och så kunde det vara kopplat till mobiltelefonen (om den inte ligger gömd under en kudde nånstans förstås... det var dumt) datorn är bättre (den brukar oftast stå på sin plats, enär den inte är bärbar) och så kunde jag skriva: svarta finbyxorna... [enter] och ett litet pip svarar, och jag går raka spåret till garderoben och hittar dem under fårskinnsvästen, alt. längst ner i tvättkorgen.
Bara som ett tips alltså...
Jag har lagt ner projektet "bli ordentlig", nämligen. Blir så deprimerad när det ideligen misslyckas.
UPPDATERING: Översättarhelena vet besked: manicken finns redan! Fast den ser ut som en fjärrkontroll för teve... och dom hittar jag inte alltid... Bara två taggar får man med... jag skulle behöva storpack... Ska skriva upp manicken på min önskelista!
21 kommentarer:
Du behöver alltså en sån här:
http://www.loc8tor.com/
Men du kan förstås inte sätta en sån där liten sökare på varenda grej du äger ...
Vad menar du med "bli ordentlig"?
*skratt*
atir: Om du skulle se mitt skrivbord eller tvättstuga skulle du förstå precis. Oordningsam kanske det kallas... Jag har rätt bra koll på tider och sånt teoretiskt, men grejer... dom bara försvinner.
Dom är smarta dom där som kommer på brahagrejer :O)
Det är väl ingen idé att tipsa om lådor med skyltar på....ifall du ändå inte lägger sakerna i rätt låda eller i nån låda alls.
Gunnel: Ja - och jag som trodde att jag kom på nåt smart...
Cornelia: Nej, jag har ju ett system, visserligen skyltlöst, men något i mig kör med "släpp där du står" och då funkar inte de system som jag i nitiska stunder har hittat på. För innerst inne är jag pedant, fast en misslyckad sådan.
Hej, Bloggblad!
Har jag en tvilling, eller "mental-look-alike", eller har jag multipla personligheter och har skrivit det här inlägget själv...? ;-)
Det var i a f kusligt igenkännbart! Jag har PRECIS samma problem som du, och jag hävdar bestämt att jag egentligen är oerhört ordningsam om jag bara lyckas få ordning på allting SAMTIDIGT! Vilket jag inte har lyckats med sedan gamle Kungen dog.
Tur för dig att du tydligen spelar piano - det är värre med en tvärflöjt, kan jag intyga...
Synd att den där manicken varken kan hjälpa dig eller mig - men vi kanske skulle skaffa var sin Hushållsnära Tjänsteande!?!
Det jag egentligen tänkte skriva i min kommentar var att jag verkligen gillar din blogg! Inte bara för att jag känner igen mig själv i den (det borde jag ju inte gilla!) utan för att den är så välskriven, underfundigt humoristisk och trevlig att läsa! Jag återvänder! :-)
Ursula: Välkommen hit! (Lite nyfiken blev jag över hur du hittade mig?)
Jag både skrattar och rodnar över det du skriver, bugar mig vördsamt angående lovorden (och blir jättelycklig när nån läser mellan raderna och förstår min humor) och flabbar högljutt i lycka över att spela piano och inte flöjt eller munspel...
Så länge mamma levde, kom hon hit och städade - sen tog dottern över så länge hon bodde hemma (ordningssamheten hoppade över en generation) och plockade och höll ordning.
Så fort jag blir rik ska jag ha en "hushållsnära person" som är pedant och går hem så fort jag kommer så jag slipper tjat om hur slarvig jag är (som jag fick från både mor och dotter).
Nu måste jag ju läsa din blogg - blir så nyfiken på min mentala tvilling.
Min f.d. svärmor sa en gång att jag skulle spara åtskilliga månader av mitt liv, ja, mer än så, om jag inte hela tiden skulle springa och leta allt möjligt.
Jag är mycket mer ordentligt numera .., men behån och nycklarna är ofta på vift i lägenheten ..-)
Framför allt behån.
Jag skulle behöva en sån manick på glasögonen!!!
Jag inbillar mig gärna att om jag vore ensam här i huset skulle inganting försvinna och allt skulle alltid läggas på sin rätta plats...
För visst stämmer det som Elisabet skriver, att det tar mycket tid att leta. Det retar mej, för så gott om den varan är det inte.
Men sanningen är väl att även om vi faktiskt är rätt så ordentliga vi vuxna i familjen så händer det hela tiden saker som gör att "släpp där du står" är en vanligt förekommande metod hos oss.
En sådan "makalös manick" skulle jag också behöva! Vissa dagar hittar jag väldigt bra i min reda till oreda, medan andra dagar är det som om poff-anden har varit framme... och poff!! Så är det jag letar efter puts väck..!!
Då är det nära att Bergman-demonerna kommer över en..typ!
Sov så gott..kram..
Men är det inte så att det är frun själv som har städat undan sakerna?
Så som du for omkring som en kombinerad dammvippa och avfallskvarn under sommaren :)
Jag har inte heller någon vidare talang för ordning och reda.
Jag tycker om när det är ordning och reda, men jag klarar inte att hålla den.
På såna där enkäter om vad man skulle göra om man fick en miljon så svarar jag att någon skulle få komma hem och ta alla mina "högar" och sortera in sånt som ska sorteras in och slänga sånt som kan slängas.
Sen kunde ju "någon" kunna få sälja bort sånt som jag inte saknar på Tradera. Då räcker kanske beloppet till att få samma hjälp till ett hanterbrat utgångsläge i trädgården också.
Jag har sett ditt hem, Bloggblad, och du är visst ordentlig! Dina bord är t ex inte belamrade med gamla kaffekoppar, tidningar, frånsprungna stickningar, äppelskrottar och annat. Så det så.
Ser det ut hemma hos dig som hos mig, ab?
Sonens kommentar när jag åter befann mig hemma igen efter fyra veckor på annan ort i somras: Jaha, nu ligger det stickningar överallt igen ...
Elisabet: Jag var lite för blyg för att lägga till behåar som ligger nedtryckta mellan soffplymåer... det fängelseplagget åker av så fort jag satt mig nånstans.
Nycklarna har jag ett långt lila band i, så de syns. Bilnyckeln har jag letat mycket efter.
Eva: ... och glasögonen... jag har alltid antingen progr. eller läsglas, och "det andra" paret är alltid borta.
Ingela: Skönt att vi är flera!
Elisabeth: Mer än en gång har jag anklagat maken för att gömma undan mina kläder i sina lådor... och det händer att han tar allt mörkfärgat och slänger i en av sina lådor utan att kolla... (han har inte upptäckt att jag ibland har svarta underkläder... :)
Lindalotta: Hm.. jag? *kliar mig oförstående i huvudet* Jag hittade en hel del försvunna saker i sommarröjningen, men en rosa jumper försvann i densamma...
Cecilia N: Jag skulle inte alls ha nåt emot en butler... Fast då skulle den inte göra som en viss person i min närhet som bara slänger allt upphittat på mitt skrivbord...
Till trädgården skulle nog butlern aldrig hinna...
ab: Men jag visste ju att du skulle komma! Jag hade både diskat och torkat golv och fjäskat rejält!
"Representationsdelen" brukar jag alltid hålla ordning i - och du kom ju mitt i sommarröjningen... du skulle se de privata delarna nu, mitt under brinnande termin... inget kul alls.
Cecilia N: Jag sitter i alla fall bara på två ställen och stickar... men ett och annat fult ord får mina stickningar höra...
Tack för din kommentar på min blogg men jag lyckades radera den av misstag...så att du inte tror att jag tog bort den med flit. Ha en fin kväll.
Slottsträdgårdsmästaren: Det var ju bra att du sa - och det gör inget - min man råkade ju radera hela perennrabatten när jag släppte lös honom med gräsklipparen häromsistens... Det var snäppet värre, tycker jag.
Oj oj,, då är jag ett praktexemlar på Oordning!
atir: Du kanske gör som jag? Röjer undan när det är nån på ingång? Jag kan luras rätt bra...
Skicka en kommentar