Jag tar båda känslostämningarna i ett svep.
Efter jobbet stack jag iväg till en av stadens syföreningar för att göra ett reportage. Rubriken är inte svår: Syföreningen som tappade tråden... för ni ska inte tro att de handarbetar! Det slutade de med för många år sen. De har trevligt, lyssnar på högläsning, pratar om allt utom krämpor, har temasamtal, ordnar lotterier (med saker de syr och knypplar hemma) och fikar. Det var så jätteroligt att prata med de åldrande damerna som trots brist på garn hade en röd tråd med sin verksamhet: gemenskap. Jag blev på jättegott humör och fick smörgås med alfagroddar och gott kaffe - och hoppas att jag kan göra dem rättvisa och kanske locka dit någon ny. Även män kunde de tänka sig som deltagare...
Men sen i bilen hem blev jag helt bestört. P1 på bilradion, jag kom in mitt i en intervju med grabbar i Södertälje som berättade varför man kastar sten mot bussrutor. (Citaten fritt ur minnet) Man får poäng om man träffar... är ju kul! Och sen vill en del ha lite snutjag... (eller sa han möjligen 'polisjag' - kreativt ord som jag trots klurigheten inte gillar)... och så kastar man sten på poliserna... Reportern frågade om de inte fick ångest över att kanske träffa en busschaufför eller passagerare, men näe, det skiter man i...
Det finns inget att göra - var den återkommande refrängen. Allt är stängt.
Jag blev så beklämd över killarnas liv... på reporterns första frågade erbjöd de sig som svar att visa diverse kroppsdelar som skulle impa på henne, men sen lugnade de sig. Själva hade de förstås aldrig gjort nåt, jo, en av dem hade gått lös på skåpen i skolan med en hammare. "Det finns ju inget att göra, ju."
Av de bristfälliga språkkunskaperna att döma, har de förmodligen inte kunnat ta del av det utbud som finns för den som har intresse av att göra nåt annat än att kasta sten på bussar...
Jag tycker att samhället ska fixa en plats åt dem. Genast. Med en massa glasrutor, plåtskåp och hammare där de kan få något att göra. Eller åtminstone se till att de blir programledare i tv eller nåt sånt som ungar av i dag verkligen vill. Eller skicka dem på äventyrsresor eller nåt sånt kul, så de små liven får lite kul. För det finns ju inget att göra ju...
Förresten - de skulle kunna gå med i syföreningen...
28 kommentarer:
Som vanligt helt utsökt, Bloggblad!
Jag längtar efter tidningen du skriver i .., så himla filurigt av dig med tappade trådar hit och dit!
Det blir säkert en rolig artikel - fast man inte skulle kunna tro det om syföreningar. På tal om "åldrande damer" (jag är själv en sådan) är det bättre om du skriver "äldre damer". Då känner man sig inte riktigt så gammal. En äldre dam är faktiskt yngre än en gammal dam och en yngre dam äldre än en ung. Håller du med? Någon frågade min mamma, då 92 år, hur det kändes att vara så gammal. "Jag vet inte", sa min mamma. "Jag är ju samma människa inuti".
utbudet kostar pengar och kräver intresserade föräldrar
Elisabet: Gulle dej! Om du ber riktigt snällt, kanske det kommer ett ex i lådan när den väl kommer ut om en dryg månad. Jag är ute i god tid...
Musikanta: Jag kan tala om att jag hört två stycken kommentera att du ser så otroligt ung ut!
Jag kommer inte att skriva nåt om åldrande i artikeln, bara att medelåldern är hög och tillväxten underifrån dålig.
Jag trodde att "åldrande" - en pågående process, skulle kännas yngre än "äldre"... Fast spelar det nån roll egentligen hur man skriver om det? I en ung människas ögon är en 40-åring urgammal.
Din mamma var den yngsta 92-åring jag träffat!
Hannele: Det finns ju annat än ridning och hockey...
Intresserade föräldrar... det är väl det som är det mest skrämmande - att de tycks ha abdikerat som föräldrar...
För två år sedan sa mina handbollstjejer att det inte gjorde något om man inte hade någon man när man "är så där jättegammal som du"!. Jag var 27 då...
På tal om de där ynglingarna. Varför bara klaga över att de tinte finns något (lagligt) att göra, hitta på något eget, lagligt. Och vart finns de vuxna, de bra förebilderna. Ska nästan ta och söka hos p1 och kolla om det går att lyssna på det där programmet på webben.
Vonkis: Ja, för 27-åringar är ändå allt det roliga slut... :)
Det var vid kvart över 17, halv 18-tiden. Jag ska nog också försöka lyssna på hela. Det var något om att folk i området inte vågade lämna sina lägenheter pga de här grabbarna.
Det vore en dröm att se dessa killar i full aktion med garn och stickor och nål och tråd och kanske lära sig en mjukare variant av aktioner... stickgraffiti... eller virka egna coola mössor eller...
... annars kanske de kan få jobb som demolition guys och riva hus och sånt...
.. varje bortglömd unge är en förlust.
Jag lyssnar på förortsungdomar på tunnelbanan ibland och brukar bli beklämd över hur lite framtidstro dessa ungdomar har. Det är som de har dömt sig själva, på förhand, till ett liv utanför det vanliga samhället. Varför är det så?
Själv brukar jag tänka att kombinationen Jantelag och miljonprogram är speciellt dålig. Fler "From Rags to Riches" behövs!
De där slynglarna borde precis som du säger Bloggblad följa damernas exempel och hitta på något själva. Hur lealös får man bli? Om inte annat kan de väl ta en fotboll och spela lite på en åker. Jag tycker inte det minsta synd om dem!
Tribut till syföreningen för att de skippade att sy och gick rakt på det roligaste!
Jaag tänkte bara på att "åldrande" damer är vi ju allihopa ständigt. Skulle man någonsin skriva "åldrande" herrar förresten? Jag tror inte det. Beror det kanske på herrarnas aldig sinande förmåga till fortplantning? Jag vet att pjatten en gång skrev "gamlingar" i en artikel. Min mamma blev jättearg! Det eller "åldringar" gillade hon inte. Hon ville inte bli ihopbuntad med några som bara gillade dragspel. På tal om killarna som kastar sten undrar man bara i sitt stilla sinne om de inte har några föräldrar alls som kan upplysa dem om vad som är rätt och fel.
Och jag fick en idé när jag läset mirrens och strumpstickans inlägg:
Vad skulle hända om man sate sig på tunnelbanan och lärde dem virka mössor? Eller sticka?
Antagligen kan inte en uråldrig tant på 45 (som jag själv, som dessutom inte bor i omgivningen) slå sig i slang med dem - och lyckas, men det finns ju coola grabbar som virkar. De har en mission här!
(säg nåt som är gratis?)
Strumpstickan: Bra idé!
mirren: Har man föräldrar som inte orkar (och kanske inte kan språket) och inte är med helt i samhället, så är förutsättningarna sämre, men det går inte snett för alla som har det så ändå.
ab & hannele: Det är klart att man kan haka på nåt enda intresse under sina skolår om man bara ids.
Och Hannele, det finns alltid möjligheter att ta del av rätt mycket - bl.a. socialen sponsrar vissa saker, fast kanske inte dyra grejer - jag har inte full koll, men jag vet att man inte bara kan sätta igång och leka "träffa bussrutan" bara för att inte samhället tillhandahåller ungdomsgårdar med underhållning som passar herrarna.
Cecilia: Antingen skulle man få garnnystanet nedtryckt i halsen, eller också skulle det bli succé...
Jag vill gå med i deras syförening!!!
Men AHHHHHHHH på dessa tonåringar!!! Fast jag tycker visst synd om dem. Som inte förstår att livet inte alltid kan vara ROLIGT. Som inte fått lov att utleva egen fantasi... Allting är serverat och färdigt nuförtiden...
Sorgligt.
Annika: Du skulle sänka medelåldern rejält - och de skulle bli överlyckliga. Det var flera som ville värva mig igår... och visst, det var himla kul, men jag väntar tills jag blir pensionär - om inte föreningarna dött ut då.
Annika: Förresten - jag kanske blir som min mamma när hon blev gammal och jag tyckte att hon skulle gå med på sånt. "Jag vill inte fösas ihop med en massa kärringar jag inte känner", sa hon. Och tyckte att hon träffat tillräckligt med folk i sina dar. Dessutom hörde hon då till den kategori som anordnade saker för äldre - inte ville hon komma från andra hållet.
En gång var jag med i en syjunta...som blev en matjunta till slut. Men oj vad vi producerade tröjor, dukar, tavlor och mycket annat fint. Ett tag startatde vi en cirkel i korgmålning. Det gjorde vi för då fick vi lite bidrag så vi kunde gå ut och äta sista gången för säsognen...det var kul.
Vad det gäller ungdomarna så är det ju egentligen synd om dom. Att inte kunna hitta på något trevligt att syssla med.
Det var en som berättade i veckan om några, antagligen ungdomar, hade stället en snögubbe på ett järnvägsspår. Fast det var inte bara snö utan stora stenar som var täckta med snö.
Hade det kommit ett tåg så hade det nog blivit en stor olycka. Helt sjukt ju.
Gunnel: Jag har bara varit med i en "springjunta". Vi åkte land och rike runt och sprang diverse milar... jättekul. Men det var många kilo sen. Nu gäller bara stavgång.
Bristen på empati hos de här ungdomarna tycker jag är värst. "Skiter väl jag i" och "det är ju kul"... när de förstör för andra. De borde ge sig ut och röja skog så de blev trötta och gick hem och sov om kvällarna...
det är inte lätt att hitta något som är gratis och inte behöver föräldras intresse och engagemang..
Kommunala musikskolan kostar en hel del idag,
fritidsgårdar finns inte..
Och om syföreningen, med eller utan tappad tråd, inte passar kan de kanske börja blogga? För DÅ har man ju verkligen nåt att göra eller hur?!?
Hannele: För den som inte är hågad är det säkert svårt att hitta på något. Men för den som har lite företagsamhet finns det mängder av föreningar, friidrott, orientering, böcker, rollspelsgrupper...
Har du någon annan idé? Låta dem hålls och hoppas att det ordnar sig? Sätta in poliser eller ordna små fritidsgårdar? Jobb?
Jag har ingen lösning, men jag tror inte att det beror på att de inte har pengar till aktiviteter.
K-häxan: Eller skriva en bok om sitt liv? Eller en film. Det är inne med multikultigrabbar som gör det.
(Nu får jag väl på tafsen för att jag använder det ordet... men det spelar ingen roll vilket ord man använder så är det nån som tycker att det är fel. Nysvenskar kom som ett käckt nytt ord, men det hörde jag på en föreläsning av en invandrarkille att man inte skulle säga. Och andragenerationsungar är ofta födda här, så de är inte invandrare heller.)
Trist att killarna får kickar av helt annat som inte gynnar alla i samhället. Pengarna går till spillo och tid!
jag tänker på de två killarna som virkar mössor och åker slalom.. det kanske vore något för killarna att prova på.
Det ska böjas i tid! Jag tror vi hittat den röda tråden!
http://nicolinefadernegarden.blogg.se/1200750355_syr.html
Den stolta hantverkaren har haft både mössa och tröja på sig inomhus hela morgonen.
Några fler små sysselsättningstips som kostar runt hundralappen per år.
www.junis.org
www.unf.se
Hej Bloggblad! Ibland kan "gamla tanter" uträtta små underverk med vilsna ungdomar som ingen verkar bry sig om, så man vet aldrig... :-)
Jag tror att många vandaliseringar egentligen är ett rop för att bli sedda, att bli bekräftade... (Ser Munchs "Skriet" för min inre syn... :-)
Ser även en sketch ur Lorry(?), där Johan Ulvesson (som vandaliserande slyngel) bemöter alla frågor och konstruktiva förslag med "Men vi har ju ingen lokaaal, ju!" ( Nä, för lokaaalen har de själva bränt ner, för att ha litet kul!)
Undrar om vandalismen inte delvis även kan bero på dagislivet, där inte bara maten utan även aktiviteterna serveras av vuxna? Ungarna får aldrig lov att ha långtråkigt - och att själva ta sig ur tråkigheten gm att hitta på ngt roligt! Och att läsa verkar ju vara en snart utdöd sysselsättning bland ungdomar...
Man blir både förbannad på slynglarna - och tycker synd om dem, för de mår säkert inte bra...
Anne-Maj: Jag såg också det programmet - där fattades det inte företagsamhet!
Nicoline: Jag ska kolla!
Ursula: Visst ligger det en del i det. Jag minns när grabben var omkring 5 år och sa en gång när han inte hade nåt att göra: "kan du sässelsytta mig?" (Det ordet lever kvar hos oss än) Han var van från dagis att nån sysselsatte ungarna.
ingen förening, friidrott, orientering, böcker, rollspelsgrupper... är gratis
Skicka en kommentar