I dag blev jag riktigt stolt över min kompis - hon som började blogga häromdagen - när jag redan på första sidan såg hennes glada leende... Så ett STORT GRATTIS till examen - och till att vara ett gott föredöme: det behöver inte alls vara tråkigt att gå i pension!
I dag fick jag en ledig timme... yes! Mer sånt! Jag jobbar lite för mycket varje vecka - mot att jag får ledigt när nån klass är borta och jag således inte kan jobba. Det händer jättesällan att jag inte kan ta någon annan i stället, men i dag! Synd bara att det var idag när jag ändå måste iväg på konferens och är fikaansvarig...
Vi har börjat ett sundare konferensliv, så jag ska skära fruktsallad nu till 6 personer. Men hinner nog ligga i soffan och glo på molnen en stund, lycklig över att jag inte behöver skriva någon arg insändare. Det var jag på väg att göra när jag vaknade i morse, arg som en ... näe, jag höll på att skriva "mattant", men dom är ju snälla nuförtiden... Som ett bi. Under natten var jag på en fin körkonsert där en massa ungar sprang omkring och störde... och en morsa lät sin unge spela Kalle Johansson på pianot medan kören sjöng...
13 kommentarer:
Förstår att du blev arg. Som en geting, då. Bin är snälla kryp. Om man inte hälsar på hemma hos dem och luktar hårspray eller alkohol. Båda är ju lätta att undvika.
Så vedervärdigt!
Det är som såna där gånger som de diskuterar intressanta frågor och jag också vill komma med ett inlägg och de bara ignorerar mig!
Jaså? Sover med p1 igång?
Ingela: Ok, getingar är värre, det har jag ju märkt när jag tänker efter.
Cecilia: På nätterna är det bara hjärnan som är igång, dagtid kan jag somna med vad som helst för ljud.... när sonen bodde hemma och spelade trummor i sitt rum, somnade jag hur lätt som helst.
Vilken lättnad det är när man vaknar och förstår att det inte är sant allt som man drömde. Jag brukar drömma att jag inte hittar noter när jag ska spela på något bröllop eller att det inte finns några register eller tangenter på orgeln. Och att jag kommer två timmar försent.
Musikanta: Den drömmen kan jag framlänges och baklänges... vet inte hur många notlösa uppsjungningar jag drömt om... dock ej om register. Men försent har jag ofta kommit - fast bara i drömmen!
Vilket energiknippe hon verkar vara din kompis.
Kan inte föräldrar säga ifrån...hur ska då de arma liven lära sig att visa hänsyn. Hm...kanske någon annan skulle ha sagt ifrån. Gått fram...tagit mikrofonen och sagt sitt hjärtats mening.
Usch det hade inte jag heller vågat :O) Utan jag hade också suttit kvar och retat upp mig.
Gunnel: Det framgick väl att det var i drömmen som ungarna störde?
(Fast jag vet var det kom ifrån... var och lyssnade på min gamla barnkör i kyrkan i söndags, och de var rätt stökiga - men jag hejdade mig från att gå och sätta mig hos dem och lugna ner dem...)
Om jag hade hälften av hennes energi skulle jag vara glad! (Fast hon sitter ju inte och syr kuddar och stickar... tror jag)
Och jag fick migrän en gång efter ett biobesök när två unga tjejer satt och pratade högt genom hela filmen. Jag höll på att bli tokig!
Hade det varit nu, hade jag absolut sagt till ...-)
Drömmar kan verkligen vara irriterande, och lustiga, mina brukar ju mest handla om Vickan...
Du har en utmärkelse att hämta hos mig!
Härlig artikel om din kompis.
Gräslig dröm, som tyvärr inte är värre än vad man upplevt i verkligheten. Konsten att vara publik borde ses som en baskunskap som alla föräldrar skulle lära sina barn.
Hej där! Hade visst glömt påpeka för dig att du får "You make my day"-priset i dag! Av mej, alltså, på min blogg...
Men oj....jag missade att du hade vaknat...jag blev så upprörd av det andra du skrev :O) Tur det bara var en dröm :O)
Tänk så det kan gå när inte haspen är på
Skicka en kommentar