Numera är längdförhållandena hos barnen i stort sett det omvända.
Intressanta funderingar här nedanför.... att jag såg mer avslappnad ut med nr 2. Helt sant! Jag var lycklig men skräckslagen med den första, hade knappt hållit i ett barn förut. Däremot var det inte av kaxighet jag hade egna kläder, i Örebro var det på modet att man skulle sköta allt själv, städa rummet, vara uppe och klädd, plocka fram sin mat etc... Medan vi på eftervårdsveckan i Finspång (taxi från BB i Nrkpg) hasade i morgonrock hela dagarna och blev uppassade som prinsessor.Maken tog med sig mina Carmen Curlers när jag hörde att fotografen skulle komma...
6 kommentarer:
"Lycklig men skräckslagen", ja, precis så kände jag också med min första. Det var nog igenkänningsfaktorn som gjorde att jag gissade rätt :)
Här kom svaret! Och jag som just kommenterat bloggen innan. Läser kronologiskt bakvänt, helt klart.
Kulsprutan
Grattis till födelsedagsbarnet och enl holländsk sed även till mamman!
Ö-helena: Tänk om man hade kunnat få göra om första gången - med lite mer erfarenhet i bagaget...
K-sprutan: Tack ska du ha. När jag har födelsedag tänker jag mest på hur viktigt det var när jag var barn med kalas och presenter - när mina barn har f-dag, tänker jag mest på hur det var vid förlossningen...
Hmmm, kommer ihåg det där med Örebro och BB lättvård. Den fanns redan 1968 i ett litet tegelhus (gamla personaldagis Villekulla) mitt inne på sjukhusområdet. Jag jobbade extra helger och kvällar där som barnskötare. Herregud så länge sedan! Jag var bara 18 år och tala om tafflig i hantering av barn...
Då delar vi en merit - fött barn i Örebro. När jag födde på 90-talet var det inte som du skrev, men jag har aldrig trivts på sjukhus så det blev en kort vistelse ändå.
Inga M: OJ, det är samma hus som jag låg i! På övervåningen. Fanns du kvar -76? I så fall hade du nog lärt dig en del...
Fröken Bokmal: Jag var så trött och osäker, så jag kunde ha legat kvar 2 veckor...
Skicka en kommentar