Text möter musik

Det är svårt att ge rättvisa med lite kort text om de möten mellan text och musik och mellan textförfattare och musiker som skedde de här tre intensiva dagarna. Så det blir kort och koncist.
Programmet var enkelt: Vi fick tillfälle att i enrum (fanns många smårum med instrument) träffa den elev som tonsatt våra texter. De flesta hade inte haft särskilt många veckor på sig, och den här uppgiften ingick som en del i deras utbildning.

Alla av oss i psalmgruppen fick minst en text tonsatt, de flesta fick två och ett par stycken fick så många som fyra olika till samma text. Det var intressant att höra olika tolkningar av samma ord.
Det var ca 20 elever på kantorsutbildningen som deltog, stor spridning i ålder och förkunskaper. För flera var det första gången de tonsatte, medan andra var mer rutinerade. Sen träffades vi i storgrupp, fick kopior på de färska sångerna och sjöng rakt av - och kommenterade direkt efter. Mycket ros - många frågor och förslag på förbättringar - men ingen negativ nedslående kritik. Stor öppenhet och en tillåtande och generös stämning. Både skratt åt komiska kommentar och tårar över starka sånger som gick rakt in i hjärtat.

De ansvariga för kursen har olika inriktningar i sina specialområden och gav värdefulla synpunkter med tyngd i, på både musik, språk och teologi.

(Jag har förstås frågat alla på bilderna om de ville vara med på bloggen! )

Här får jag höra en av mina sånger första gången - och blev så nöjd så nöjd. Det var tonsättarens allra första försök, och det var den sången som blev utplockad med sju andra och uppsjungen på lunchkonserten.
Det här är tonsättaren till den andra sången - som jag också blev väldigt nöjd med. Han såg t.o.m. saker i texten som jag inte själv tänkt på... Hans lärare tyckte att han på några ställen hade så pass nyskapade spännande harmonier att de rådde honom att tänka om till lite mer "vanligt" för att en medelgod församlingssångare ska kunna hänga med - och till sista dagen hade han gjort lite ändringar, och det blev ännu bättre. "Lovande ung man" vågar jag påstå! En rysk konserpianist tog sig an samma text som damen i blå tröja. Och det blev en häftig melodi. Tänk: Ryska pråmdragare och filmmusik i James Bond.... Jag tror att hon använde varenda tangent på flygeln... m.a.o. inget som jag själv skulle kunna spela, men kolla in den glada minen efter de enorma ovationerna hon fick! Och jag var lika glad! Andra kvällen var det s.k. samkväm (som är ett av de värsta ord jag vet. Det låter som nåt både halvsnuskigt och urtråkigt....) med lite plockmat och vin och fri underhållning. Den här tjejen packade upp en s.k. snabbfrälsare ur en resväska och spelade för oss. Enkel och bekväm gammal modell av synth... välanvänd under många år på friluftsmöten. På bilden plockar hon upp de tangenter som hakat upp sig under nedpackningen. Det lät som en lillasyster till sån tramporgel som stod i alla klassrum förr. Några trubadurer sjöng. Och Bloggblad satt och njöt - men ni har förstås redan räknat ut att jag inte satt tyst hela tiden.... fast jag bjöd inte precis på några seriösa psalmtexter....

En av kantorseleverna sa vid utvärdering sista dagen, att det kändes som om någon tryckt på startknappen. Och flera andra instämde, de hade blivit mer än sugna på att tonsätta mer, och många kontakter knöts. Men nästa gång vi textförfattare träffas, i maj, då handlar det enbart om att analysera texter igen. Jag längtar redan.

Fast mest längtar jag efter mat nu. Var inte hungrig i morse, var inte hungrig till lunch... men nu! Lite extra gott eftersom det är 33-årig bröllopsdag. Båda trodde vi att den andre glömt - så det blev en bukett tulpaner från mig och en bukett rosor från maken.