Dammsugning klar - härligt
Värmda soppan uppäten -gôtt
Tuppluren avklarad - mmmm
Halva korsordet kvar - som sparat godis...
Riktigt skön lördag efter tung fredag.
Så bra att jag har lovat berätta om performansanalysen, då får jag repetera det, så att det inte blir som Musikanta förutspår: snabbt bortglömt och sen gör jag som jag brukar…
Det här gäller för barn som inte har svenska som modersmål, men jag tror nog att man kan överföra det även på andra.
Det hela går ut att på bedöma en text utifrån ett visst mönster. Inte som vi lärare (fast det gäller förstås inte de duktiga kollegor som läser här...) ofta gör; vi ser först stavfelen, sen alla glömda punkter … och tycker att h*n inte behärskar skriftspråk. Väldigt ofta glömmer vi att tänka på innehållet. En viss vana vid att se vad som finns och vad som felas har jag väl skaffat mig genom åren, men jag har inte haft en matris att gå efter, och jag har inte alls tänkt så här strukturerat.
Här kommer en kortversion av hur man gör. Jag ska förstås införskaffa litteratur i ämnet, för det här tycker jag är himla intressant. Om nån av mina kära läsare kan det här bättre är jag tacksam att få veta mer
Läraren ställer sig de här frågorna – ungefär i den här ordningen – och det där med punkt och stor bokstav kommer på slutet, i vissa språk finns det inte öht.
- är det skrivet i rätt genre: berättade, återgivande, instruktion, argumenterande text, faktatext etc. (Enligt genrepedagogiken har man först lärt eleven ett mönster hur man bygger upp de olika genrerna.)
- förstår läsaren vad det handlar om?
- finns det en röd tråd?
- finns det början och slut?
- kronologisk ordning?
- komplexitet? (utbyggda meningar)
- grammatik… ändelser, prepositioner, tempus, konnektiv (bindeord - enklare att säga, tycker jag...)
- inversion = meningsbyggnad (varför inte använda det enklare ordet? Blir det finare om andra inte förstår vad man säger? Jag törs inte svära på att jag uppfattade ordet inversion rätt-det låter som motsatsen till aversion....)
Och så var det lite till… men det här en sammanfattning.
21 kommentarer:
Nu förstår jag ditt tidigare inlägg lite bättre.
Det låter som du varit på en väldigt intressant och givande kurs.
Men, en stilla undran från Marskatt som gått i den hårda skolan och tvingats lära sig punkt, kommma, osv. på rätta ställen, när kommer det in i pedagogiken? Eller behövs det inte i samma utsträckning längre...
Det låter verkligen intressant det där. Vi är några icke-sv-undervisande lärare som haft såna här funderingar men vi har mött ett visst motstånd hos sv-lärarna, speciellt när de börjat undervisa i sva...
Det där med motståndet och funderingarna var på förra arbetsplatsen. Glömde skriva det...
M-katten: Lugn! Det ska naturligtvis läras ut, men det är inte utifrån det vi ska bedöma dem som lär sig att skriva en berättelse, eller återberätta vad de hört.
I vanlig sv-undervisning finns det med förstås.
Vonkis: Jag tycker nog att alla lärare 1-6 i alla klasser skulle lära sig det här - jag skulle haft stor nytta av det som klasslärare. Speciellt det där med att ge eleverna modeller för hur man skriver i olika genrer.
Ja,alla lärare är "svensklärare"
Här kommer ett litet föreläsningsinlägg. Deleta det om du finner tonen alltför mästrande för en lördasafton.
Det verkligt intressanta är ju att fokusera på det barnet faktiskt kan och behärskar. Att vara duktig på att observera och analysera (se och förstår det man ser, för att använda mer vardagliga uttryck) är en nödvändighet för att vara en duktig pedagog. Det hjälper inte att vara en aldrig så skicklig undervisare om man undervisar på fel nivå.
Det där kallas (för att tala med Vygotskijs ord) att finna den proximala zonen. Alltså det spann som finns mellan det man redan kan och det som ännu är för svårt, eller det område där man kan utvecklas i samspel med andra.
Mer spännande än den värsta thriller, om du frågar mig.
Annela: När mina lärare sa det när jag var ung, blev jag helilsken... ville inte att historielärarna o.dyl. skulle rätta språket...
Ingela: Jag tycker att du har helt rätt - fast jag kunde inte den fina termen. Men eftersom jag själv är så privilegierad att jag mestadels har mina elever en och en, har jag lätt för att hitta dem på rätt nivå. Mycket svårare med stora heterogena klasser.
Låter som om det där vore applicerbart exvis också i min bransch! Dessutom låter det som om du hade en ovanligt lyckad lördag!
K-häxan: Jodå, det är lite livskunskap över det hela...
Rätt gissat - mycket skön och avkopplande lördag. Söndagen började jobbigt med trängsel i uppförsback... näe, nu ljuger jag. Brasa och teve och solig promenad... luktar mat från köket - och sen gospelkonsert framåt kvällen (efter soffliggning...) Verkar bli en bra söndag också.
Jag som hade elever med läs- och skrivsvårigheter de sista 20 åren har alltid följt detta mönster.
Fast jag visste förstås inte då att det var performansanalys jag ägnade mig åt...
Jag som hade elever med läs- och skrivsvårigheter de sista 20 åren har alltid följt detta mönster.
Fast jag visste förstås inte då att det var performansanalys jag ägnade mig åt...
Det är svårt att komma bort från rättstavning och grammatik när man läser elevernas texter. Jag har ju varit på kurs med Arne Trageton nyligen, och han poängterar ju att eleverna ska få skriva på sin egen nivå, och man ska inte rätta stavfel och stor bokstav mm.
Jag har försökt jobba lite enligt Trageton efter kursen, men mina elever är så vana vid att lärarna vill att allting ska vara rätt, så de ropar så fort man visar sig där de sitter och jobbar vid datorerna: Briiiit!! Är det här rätt??? Ska det stavas såhär???
Och då kan man ju inte undanhålla dem sanningen, eller hur?
Musikanta: Jag har inte haft nån sån mall att gå efter, utan mer bedömt på känn.
Britt: Jag tycker iofs att stavning är viktig, men inte i starten, och speciellt inte för invandrarelever som prövar sig fram. Men jag håller med dig, jag märker att de ofta frågar hur det stavas, och då är det ju självklart att de får veta det.
När jag sitter ensam med mina sv2-elever ser vi (jag) till att det blir rätt, för sen använder jag det så att de får läsa det högt, och då är det ju knepigt om de sitter och läser och kanske memorerar fel. Det är nog rätt ovanligt att man får ha eleverna en och en, men himla bra. Går fortare att hitta rätt nivå.
oj sicken egentligen alldeles logisk men för en överbelastad pedagog troligen okänd pedagogik! verkligt intressant måste jag säga!
ps. aversion är la typ detsamma som utdito så jupp, du får godkänt på den :)
Ullisen: När jag flyttade hit till stan för ca 25 år sen och började som klasslärare, då var jag heltänd och gick kurser och hängde på en massa nya saker. Men med åren har jag fått en annan syn på inlärning... att det hjälper inte med en massa fina termer om man inte når eleven på den nivå h_n är, och om man inte har tid...
Nu råkade det här sammanfalla med skrivande... mitt ena stora intresse, så det passade mig perfekt.
Du har en utmaning på min blogg
Låter riktigt trevligt, allt med skrivande är roligt. Det måste jag lära mig bättre.
Skönt att du bara har positiva ord om dina hushållsgöromål, klart att det är härligt när det är klart.
Kramar
Då kan jag tala om att just de här punkterna går man igenom just nu på lärarutbildningen. I allafall för de som läser till lärare i grundskolans tidigare år med inriktning svenska. Däremot hastas det igenom ganska snabbt, men det kanske kommer mer längre fram?
Den metoden verkar uppmuntra kreativt skrivande. Härligt tycker jag!
Tanstickn, bloggullet, mossfolk & Eva:
Jag svarade så ordentligt här för en stund sen... och så försvann det... suck.
Men tack för visat intresse... *fniss*
Skicka en kommentar