Innan jag fortsätter att ryckas hän i försommarträdgården, måste jag bara visa vad som döljer sig under trappen på baksidan av huset:
Syns den lille krabaten? Jaså inte. Då kommer det en närbild på den mycket levande, men förmodligen vettskrämde fripassageraren:
Vad kan h_n hitta där att leva av? Nu är i alla fall ordningen återställd efter gräsklippningen och jag får väl googla på paddor nästa gång jag kommer upp till datorn för att se vad de behöver.
Alltså, jag vill klargöra en sak: det var inte jag som klippte gräset... jag tror nämligen inte att jag kan köra en motorgräsklippare. Och jag tänker inte pröva, för se hur det gick med matlagning, matinköp, gardinbyte, tvätt, mangling... ja, nästan allt som jag prövat.
17 kommentarer:
hej svejs i pingstens och hänryckningens tid.......
jag har ju hotat upp min boksida lite vet ej om du lagt märke till det? läser böcker hela tiden just nu och är med i utmaningar minsann........
lev väl......
Det var mig en ful rackare! Men kanske snäll. Jag har svårt för grodor och paddor och ormar och....
Fin padda tycker jag:)
Sicken fuling!
Om gräsklipparen: du gör helt rätt. Man ska inte kunna allt, helt enkelt. Jag kan t ex INTE göra pannkakor. Det bara är så. Jag har bestämt det alldeles själv. Fast våfflor och ugnspannkaka kan jag svänga ihop ...........
Harriet: kul att se dig! Om sanningen ska fram, rycker jag inte så mycket hän - rycker mest ogräs.
Eva: Jag har respekt för de ormar jag möter, men rädd är jag inte. Och såna här små rackare gör ingen nåt förnär.
Monica: Jag tror inte att jag sett en så stor levande förut!
K-häxan: Just det. Jag kan inte sköta grillen, inte rensa fisk, inte byta däck...
Det märkliga är bara att sånt "bör" kvinnor kunna. Men hur många höjer på ögonbrynen över män som inte kan byta dragkedjor, lägga upp ett par byxor och sätta en surdeg...
Du bjöd väl på en kopp Gevalia?
Jag tror nästan jag hade dött av skräck om jag hade upptäckt den hemma hos mig. Jag glömmer aldrig en gång för 30 år sedan minst, ung görn och oskyldig som man var då...det satt en megastor grön padda i garaget.
Att jag inte dog på fläcken. Grannen fick komma och hjälpa mig (maken var säkert och spelade golf som vanligt...) han var nästan lika rädd som jag men lyckades baxa upp åbäket på en skyffel och fick ut den välbehållen i gröngräset.
M-katten: Men SÅ stor är den inte att man behöver bli rädd... Jag blir mer uppjagad om jag får in en fågel på altanen, eller en stor geting inne...
Din historia är söt, jag kan se det framför mig. Men paddan var nog mer rädd.
Kanske du skulle ta och pussa den ...?
Ö-råttan: Glrp... tänkte inte en tanke på att det kanske bor en förklädd prins under baktrappen...
Oj, att den satt kvar så du kunde ta kort!
Jag tror att den var stel av skräck - jag hann springa upp och hämta kameran och ta flera bilder. Men den rörde, tittade och blinkade, så den levde helt klar.
Jag älskar paddor, och de verkar ha en förkärlek för utomhustrappor.
Det är nästan så att jag tycker att en låg utomhustrappa utan padda inte är ngn riktig trappa.
Jag tycker också att du ska försöka dig på en puss ;)
Jag håller fullständigt med idg om gräsklippningen. Det skulle aldrig falla mig in att ens försöka lära mig att köra den. Det räcker med att jag tvättar bilen både utan och innan...
Hur många gånger större är du än den stackars paddan? Inte undra på att h_n var lamslagen av skräck när en sådan jätte närmade sig...
Ah, det är väl för att jag såg Svansjön på Operan häromsistens som jag kom på den där romantiska (?) idén med pussande och prinsar.
Åkergroda...? Jag har haft groda på mitt berg.
Musikanta: Den var helt säkert vettskrämd, låg där i halvmörkret och så superljust och två jättar... hu.
Ö-råttan: Dom har väl inte grodor i Svansjön?
Hannele: Jag kan nada om grodor, men jag ska googla på åkergroda. Tack för tipset.
Hannele: Nu har jag kollat, jag tycker den är mer lik "vanlig padda". Kraftigare än groda, vårtig, brungrå, lever av daggmask och "jagar ensam".
Skicka en kommentar