Arrangören hade ordnat en himla duktig pianist, det är betydligt bättre än om jag ska plonka på gitarren eller pianot själv, men det känns lite mer kravfullt också - för att inte tala om den flådiga affischen... 
Maken (som var med för en gångs skull) hade fullt sjå att sköta OH-apparaten, det är bra att ha texterna så att inte publiken stirrar på mig hela tiden... och så några foton från den tiden jag berättar om. Han kom ihåg kameran för ovanlighetens skull, så en bild blev det. Artister i tv brukar ju säga att det är skillnad på publik och publik - och även om jag inte spelar i samma division som dem, så märker jag stor skillnad från gång till gång när jag gör nåt. I kväll var de med på noterna och skrattade på rätt ställen och det kändes väldigt bra. Jag blev inte heller hes, tappade inte rösten (jag är expert på att tänka ut en massa läskiga saker som kan hända) och - hade klänningen rättvänd den här gången.
Så himla skönt att det är gjort, och jätteroligt att flera stycken kände igen sig och kommenterade efteråt.
Vad det handlade om? Glömde jag säga det? Första delen handlade om att växa upp på Frälsis och flytta land och rike runt - andra delen handlade om att skriva sångtexter, med ljudexempel.
25 kommentarer:
Jag tycker du är så himla modig som vågar uppträda inför publik så där. Du verkar dessutom ha rätt kul ;-)
Jag håller med Christina. Dessutom tycker jag att det var väl för väl att du hade klänningen åt rätt håll också. :-)
Stor grattis och kram!
Det låter ju riktig bra med tanke på allting som skulle ha kunnat hända.
Grattis till rätt sorts publik och att allt gick fint!
Kulsprutan
Skönt att klänningen blev rättvänd denna gången.
Förstår det där med att göra något inför folk som finns i ens närhet. Det är lite samma som att det är svårare att hålla ett föredrag eller sjunga för en liten skara människor istället för en större publik.
Kul! Och så himla lyckat att du fått på dej klänningen rättvänd!
:-D
Christina: Det ÄR kul, det tycker jag varje gång så fort jag kommit igång... men om jag är modig eller dumdristig, det vet jag inte.
Londongirl: Kollade extra noga!
ela: I mina fantasier natten före händer det mycket...
K-sprutan: Tack tack, det känns så skönt nu.
Vonkis: Det blir så väldigt privat om det bara är några få. Konstigt det där.
K-häxan: Hade stenkoll på klänningen! Och jag tror att jag ändå var mer nervös när jag var hos dig i tv-huset... det var nog det värsta hittills i den nervväg.
KUL! Det är klart det går bra men en sådan duktig person med så underbara gåvor!
Har du råkat ha klänningen ut och in? (ler lite, har hänt mig med!)
Carina: Gulle dig! Tack så mycket och stor kram!
4U2!: För ett par månader sen hade jag min klänningstunika bakochfram - märkte det mitt i mitt framträdande och tänkte med fasa att det skulle stå ut två strutar på skulderbladen... och att alla skulle ha märkt det direkt.
Roligt att det gick så bra - man är ju alltid nervös för att allt inte ska klaffa. Var det Lasse Ö. som ackompanjerade? Han är härlig!!!
Musikanta: Ja, det var han. Mjukt och fint anslag - inte så snabbt som jag är van vid (på lektionerna ska vi ju hinna mycket!) men säkert och bra.
Tycker också att du är modig!
Verkligen!
Kan tro att det är underhållande det du säger så det är BRA att publiken är med på noterna!!
Grattis till att allt gick så bra. Det är alltid skönt när man känner att man gjort bra ifrån sig. Visst är "rätt" publik viktig. Då höjer man sig själv till en högre nivå.
Annika: För några år sen hade jag aldrig ställt upp... men allt ändras med tiden. Publik som sitter och glor är det värsta som finns.
Cicki: När de är "med" så försvinner nervositeten direkt, då flyter det som bara den. Jag fick en riktig kick.
Ååå, vad jag skulle vilja höra och se ett av dina framträdanden. Någon av oss bor på fel ställe :)
Grattis min kära vän. Så underbart att det gick så bra och att du fick fin respons.
Stor kram till dig!
från Eleonora
Glömde nästan bort - jag ser ju att du har sagt upp dig vad gäller församlingsbladet. Jag förstår att du haft mycket att överväga innan ett sådant stort beslut fattats. Jag förstår också så väl att du vill gå vidare med "ditt egna". Lycka till kära vän.
Kram från Eleonora
åh, det låter helt lysande!
Jag kommer ihåg att du försökte få en bok utgiven? så föreläsningar (även utan bok) går ju lika bra!
jag satt och tänkte på Mette. Hon kommer ibland in i mina tankar.
Du är superduktig och ambitiös. Det här är ett föredrag jag gääärna hade lyssnat på! Finns det på youtube än ;)
Krams!
Lena: Ja, tyvärr...
Eleonora: Tack, det kändes varmt och bra. Och visst var det tufft att säga ifrån om bladet... det står inte precis folk i kö som vill ta över. Det är mycket mer jobb än nån kan tro.
Josephine: Oj, har vi inte hörts av på så länge? Just det här blev det inte nån bok om, men jag har två andra utgivna, de kom efter att jag hade slutat vara med i Skrivarsidan, men det är ett tag sen... Jag har också tänkt på Mette lite då och då. Känns konstigt.
Ullisen: Hehe... nej, jag ligger inte på Youtube. Det kan nog verka ambitiöst i andras ögon, men i de egna känns det inte så alltid... men jag har upptäckt att jag hela tiden åtar mig saker som är ett snäpp svårare än vad jag egentligen vågar. Så det är väl nån drift jag har gömt nånstans.
Jodå jag har varit här emellan! och du hos mig med, ingen fara! *ler* Två böcker? vilken mer än "Killar, bollar och kör"?
Vissa människor lämnar fotspår i ens liv... För ett litet tag sedan fick jag mejl från en Amerikan som jag träffade när jag var ca 21. Han har cancer, läkarna har gett honom ett halvår till. Ett möte, ingen kontakt under massor med år och sen bara dykar han upp, simsalabim, igen via cyberrymden 17 år senare.
Josephine: Det har jag också stött på... gamla vänner som jag har trott varit "försvunna" ur mitt liv. Men jag hittade också en "bästa kompis" från realskolan och gymnasietiden som hade glömt bort mig helt... kände bara igen namnet och ansiktet men kunde inte placera mig. Så ibland är avtrycken svaga. (Bra för egot att smaka på!)
Det är bara den och "Före Sverige" som kom ut nåt år tidigare, och så musikboken. Jag har enbart ägnat mig åt sångtexter, mkt lättare att få ut eftersom jag har proffsiga tonsättare. För att få en bok utgiven bör man vara kändis.
Grattis till lyckad föreställning! Haha, ja det var väl skönt att ha rättvända kläder den här gången : )
Tack Marianne, det är SÅ skönt att det är över - och att jag klarade det utan incidenter.
Skicka en kommentar