I dag läste jag att årets fågelräkning startar. Men det är inget för mig. Jag erkänner direkt: Jag är kass på fågelarter. På lärarhögskolan pluggade jag in den mängd som behövdes för att få godkänt i biologi, plus några i reserv, men missade sädesärlan eftersom den uppstoppade versionen inte vippade på stjärten. Tur att jag hade några i reserv... När jag ändå är igång och erkänner... jag missade även kråkan. Men den har jag lärt mig nu!
Sen glömde jag bort alla utom de mest speciella. Domherre, duva och svan kan jag väldigt lätt se skillnad på, men om det här är pilfink eller gråsparv ("luftens råttor" sa min far om dem) det vet jag inte.
Jag tycker i alla fall om att sitta vid frukostbordet och kolla in dem när de äter från min julklapp. Deras tjatter hör jag inte längre genom de nya fönstren (eller om det beror på min hörsel?).
Men räkna... näe, då måste jag ju sätta namnskyltar på dem, för inte katten vet jag hur många vändor de tar per dag. Och då måste jag väl sitta där hela dagen och glo, och det kan bli lite mycket. Förresten, hur skulle min rapport se ut?
- Gråbrun fågel
- Brungrå fågel
- Lite större grå fågel
- Gul och svart fågel
- Grågul, blå och svart fågel
Näe, det får vara! Min tröst är att de inte själva vet vilken sort de är, så jag skäms inte heller för min okunskap.
24 kommentarer:
"Röda fåglar är snyggast" Som Ante i Mobacken sa!
Jag önskar verkligen att jag någon gång kan få gå en kurs där man får lära sig olika fågelarter, ja, om nu inte Mian har tid att undervisa när hon kommer på besök!
Det är likadant med träd. Är man uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter, är det dåligt ställt med vad som är lind och poppel och en hel drös andra träd.
Åååå, så roligt det skulle kunna vara att veta mer på riktigt.
Jag har gått fågelkurs. Liksom botanikkurs, svampkurs och spårkurs. Röstkurs, batikkurs, keramikkurs, foto och mörkrumskurs och många fler, ja det är ingen hejd på bristen på urvalsförmåga. Det finns så otroligt mycket som är roligt. Och fast det absolut inte har någon betydelse för nånting finner jag ett stort nöje i att kunna benämna de flesta fåglarna och växterna häromkring.
Men det räcker med tre sorter av fåglar om du frågar många här: Småfågla', sjöfågla' och spänninga' (rovfåglarna). Ett litet tips bara ;)
Bodil: Tack. Jag glömde röda - fast jag har inte sett nån sån i år.
Elisabet: Min svåger har en bok med både bild och ljud, men jag glömmer direkt när jag har hört ljudet. Men träd är jag rätt bra på! Och blommor.
Ingela: Förr var jag mer benägen att lära mig nytt, och jag tror inte att det är tröghet utan mer prioritering. Att skriva sångtexter kräver rätt mycket tom tid - i alla fall när det är beställning och inte bara ramlar ur pennan. Och då kan jag inte vara splittrad.
Förr gick jag sykurs, foto/mörkrums-, dirigent- och sångkurser i mängd. Blommor tycker jag är roligare att kunna namnet på.
Blommorna står stilla också medan man funderar över vad de kan heta - en klar fördel.
Jag kan nötväcka och sidensvans också. Helt enkelt för att de häckade hemma i trädgården....:-)
Själv är jag lika okunning som du när det gäller att namnge arten på fåglarna (gillade skarpt Ingelas indelning av dem :o).
Vi får väl be Klimakteriehäxan om hjälp - hon har ju pippi på fåglar.
Eller så kör vi med din egen variant vad gäller fågelsorter. Den funkar nog bra för mig. Fast ´lite större´ måste vi ha klargjort först. Lite större än vad? (Ge mig inte svaret: än den mindre, är du snäll).
Ha en skön helg!
Kulsprutan
Ingela: Just det. Det händer att jag ser nån ibland som jag tror att jag känner igen, men den sticker iväg innan jag letat i minnet.
Cicki: De två kan jag faktiskt, men nötväckan ser jag inte här. Däremot kommer det flockar av sidensvansar ibland.
K-sprutan: Är det riktiga fåglar hon har pippi på också? Jag trodde det bara var oriktiga.
Min mamma fick alltid presenter i form av fåglar när hon var förskollärare, alla barn trodde att de var originella som anspelade på hennes efternamn: Fogelberg.
Större fåglar: Typ skata och trana...
Du är väl för söt med dina benämningar på dina fåglar! :-)
Fåglar är jag bra på men det är inte så konstigt egentligen för jag lärde mig dem väldigt tidigt. Det var min pappa som lärde mig när jag var liten.
Men jag märker att det är ganska vanligt att man inte kan skilja på de vanligaste fåglarna nuförtiden. Har ofta kollegor som säger att de inte har en aning om vad den eller den är för sort.
Min stående gissning då det kommer till fågelarter är Spillkråka. Tror inte det har varit rätt någon gång än så länge faktiskt.
Lisbeth: Min pappa var en hängiven fågelskådare, ofta uppe i ottan med kikare (utan mig!) och min bror blev smittad, men mig gick intresset helt förbi. Däremot kunde jag namnen på många popsångare när jag var ung.
Vonkis: Det är en hackfågel, liksom gröngöling. Jag märker att jag nog kan några i alla fall... I går flög sex svanar över mig - och jag kände igen dem direkt.
Har en gång i tiden varit duktig på fåglar... inte längre. Kan skilja på gråsparvar och pilfinkar. Fortfarande. Känner även jag till dem under beteckningen "luftens råttor".
Det blir väl så att man lär sig de arter som man ser någorlunda ofta. Jag tycker det är fascinerande att titta på fåglar, kan stå och glo hur länge som helst när de kalasar på rönnbären utanför sovrumsfönstret (enda gången jag ser sidensvansar, de där korta dagarna medan rönnen länsas) eller på skinksvålen på balkongräcket. Jag kan tillräckligt många för att inte skämmas för det -- men vad jag verkligen är djupt skamsen över är att jag inte kan lätena på mer än typ två stycken (korp och koltrast). Här är ett område där jag tycks vara fullkomligt obildbar. Och det beror ju inte på ointresse! Jag begriper det inte, men jag kan bara inte lära mig vilken pippi som kvittrar vilken trudelutt.
Sign. "Finns bot?"
Nina: Märkligt det där att man liksom bara tappar kunskaper! Men vi får väl trösta oss med att vi säkert petat in nya kunskaper i luckorna som uppstod?
Miss G: Jag har inte heller lyckats lära mig fler fågelläten än jag kan räkna på ena handen. Säkrast är jag på lärkan... Jag har också försökt, men glömmer sekunden efter. Konstigt, för andra melodisnuttar har jag väldigt lätt för att komma ihåg.
bloggblad: Ja! Jag med! Det är ju urkonstigt. Men jag säger som Cirkus Cirkör (vars föreställning med samma namn vi ska se i helgen): Wear it like a crown.
Vet faktiskt hur näktergalen låter eftersom det är den enda fågeln som sjunger sedan solen gått ner på försommaren.
Vissa fåglar är ju jättelätta att känna igen, spillkråka, blåmes, talgoxe, grå- eller gulsparv och domherre (herrn) t.ex. Så det är klart att du känner igen dem...
Däremot känner jag en väl, som i början av vår bekantskap trodde att alla "lite större" fåglar var gökar. Det är väl en av de svåraste fåglar att få syn på har jag hört.
det där med fågelsång är inte helt lätt eftersom de kan ha OLIKA trudelutter beroende på tex. när på säsongen de sjunger och varför de sjunger/låter osv. Det finns en fågelbok med ljud och bild som vi gett till vårt barnbarn. Mycket uppskattat. :-)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9171261583
musikanta: Där har jag alltså en chans att lära mig ett fågelläte. Men man får vänta till sommaren väl?
Vi är också dåliga på fåglarna i Grekland. Men vissa småfåglar käkar nu på våra broccoli och blomkålsblad eftersom några kalla dagar i januari gjort att deras naturliga föda försvunnit. Vi kallar dem för snyltfåglar men de heter förmodligen något annat!Staffan och Karin
OK - då räknas flamingon till de större. Den känner jag igen, men ser den tyvärr alldeles för sällan.
Den var vanligare när vi bodde i Florida, USA.
Kulsprutan
Miss G: tänk om jag kunde få det roliga uttrycket att stanna kvar?!
Musikanta: Gök har jag nog knappt sett nån. Bara hört. Spelevink känner jag också igen...
Tankevågor: Se där! Ytterligare en försvårande faktor!
Boken har jag sett och hört - svågern har en. Men icke att jag minns lätena!
Miss G: Det är en och annan som låter när jag går genom skogsparken. Men vem?
Staffan: Det var ett bra fågelnamn! Undrar om "våra" flyttfåglar räknas om utrikiska när de kommer till vinterboet...
K-sprutan: Flamingon trängs inte runt mitt fågelbord. Därom är jag helt viss! De finns väl inte hos dig nuförtiden?
Nej - flamingon får vi leva utan här tyvärr. Det var som sagt när vi bodde i Florida som vi umgicks oftare.
Kulsprutan
K-sprutan: Du får berätta mer om Florida när vi träffas!
Skicka en kommentar