Jag glömmer visst bort bloggen allt oftare! Det går så snabbt och smidigt med facebook, så jag blir mer och mer otrogen mot bloggen. Får bli en bättre fortsättning vad gäller bloggandet!
Dessutom har det känts lite knepigt med en del konstiga kommentarer jag fått på bloggen. Tidigare var spammen på engelska och lätt igenkännliga med märkliga budskap och länkar, men nu är de mer sofistikerade och på svenska. Anonyma avsändare förstås, men vänliga i tonen och länkfria utan nåt budskap alls. När jag går in på de gamla inlägg som jag fått mail om kommentar på, så finns inte kommentaren. Kändes lite spöklikt ända tills jag kollade på inställningsfliken och hittade detta lättförståeliga...(not!)
För användare som har Moderering av kommentarer aktiverat visas kommentarer som kräver moderering och som inte har flaggats som skräppost i Kommentarer Väntar på moderering. Användare som inte har Moderering av kommentarer aktiverat ser inte några kommentarer under Kommentarer Väntar på moderering.
Tydligen finns det alltså nåt hos Blogger som känner igen ett spam på lukten och lägger det i en hög för sig. Så jag klickade mig fram och hittade ett antal anonyma och försvunna kommentarer.
Annars då? Jotack, här har det slöats mer än någonsin. Tröttare har vi nog aldrig varit, men julmaten räckte länge och har avätits som rester ända till i måndags. Tur att vi älskar sill och skinka! Ganska många mil har avverkats gående i både sol och snöfall, isvind och vårvärme, men soffan har blivit hårt nött den också!
Eftersom det här verkar ha blivit mer och mer reklamblogg för det jag gör, så lägger jag en länk här till när lokalradion intervjuade upphovsmannen i måndags. Tydligen var ingen av dem särskilt förberedd... frågorna fladdrar runt lite hur som helst. För att ingen ska missförstå, så har jag inte skrivit just de här sångtexterna, däremot de berättade snuttar som man hör före sångerna. Den som orkar leta sig till länken och bara vill höra intervjun, kan slira fram nästan 7 minuter, 6.50, längst ner där PLAY-pilen är.
Nu säger jag som barnbarnet tidigare i kväll sa till sin mamma vid läggdags: Nu ska jag prata med min hjärna. God natt!
19 kommentarer:
Och godmorgon ...!
Kul att se ett inlägg här igen! :-)
Jag föredrar bloggen före FB. Visst kan det bli spännande kommentarer och inlägg där med. Men bloggen känns lite djupare på något vis. Trist att du har haft konstiga kommentarer här...men fattade jag det rätt? Har du alltså inte sett dem? Den där bloggerfunktionen du skrev om hade jag ingen aning om att det finns.
Här gick julmaten åt snabbt i år och det är känns bra. Visserligen är den nästan godast att äta den på juldagen när det är lite lugnare. Men sen skickade vi med matlådor av alla slag med killarna och barnbarnet så på så sätt blev det ju inget som måste slängas.
SKÖNT att din soffa fått lite sällskap i alla fall!! :-)
God fortsättning nu på det nya året!
Lisbeth
Underbart uttryck, "nu skall jag prata med min hjärna"!
Det tänker jag ta till mig och använda själv under året som just har börjat gry. Mycket klokhet i de orden!
Ha det fortsatt gott du "otrogna"!:) Min make är också facebookare så jag har full förståelse för otroheten. Där sitter han också så fort han får tid därtill.
Karin
Kul att se dig på bloggen igen. Det var ju ett tag se´n.
Kulsprutan
Elisabet: Hm... mina sovvanor känner du väl till nu, du har varit igång många timmar innan jag svarar glatt: gomiddag!
Lisbeth: Jag håller med om att julbordet är godast dagen efter! Jag visste inte heller att Blogger rensade bort spam direkt. Jag såg alltså kommentarerna i mailen, men när jag klickade mig dit för att svara och kolla om det fanns blogglänk (det var några riktigt vänliga anonyma)så hittade jag inget. Förr kom de ju rakt in.
God fortsättning till dig med!
Pettas: Jag tyckte också att det lät himla bra. Underbart att hon gillar att tänka, tycker jag som ägnade stor del av min barndom till det.
Det är lätt att fastna i fb... just nu skulle jag ha städat skrivbordet klart, men blev sittande...
K-sprutan: I natt låg jag med min laptop och letade flygpriser...
Anyday föredrar jag bloggen före FB. FB i all ära men det är ju lite halvtrist där också, måste jag säga. Mkt väsen för ingenting...
nej, hellre bloggar. Bilderna blir snyggare utanför FB också, bara en sådan sak :-). Men man kan ju ägna sig åt både FB och bloggar, fast FB är det verkligen BARA in och ut för mig...
Blogger har ett ganska bra spamfilter, det måste jag säga, Jag har märkt att spammen ofta kommer på samma inlägg.
Jag godkänner kommentarer på min blogg som är äldre än en vecka. Bra, för på så sätt kan jag verkligen hålla koll.
Julen hos mig är ett minne blott nu...
Känns meget bra!!!
Instämmer med pettas!
Och så säger jag som jag antagligen brukar: att bloggandet inte ska bli en belastning. Jag hade tankar på en kungörelse hos mig om att jag kommer att blogga ganska sällan det närmaste halvåret, eller kanske hela året, eftersom det har klumpat ihop sig med jobb och det här är för roligt och tar alldeles för mycket tid. Men sen tänkte jag att äsch, jag behöver väl inte redogöra för det heller, det får bli som det blir.
Annika: Jag vill nog ha julen kvar över trettonhelgen, även om jag inte firar den på nåt särskilt sätt. Men sen åker det ut, det lilla jag har tagit in. Du började ju lite tidigare än jag...
Miss G: Jag vet, jag har också tänkt att jag inte alls behöver förklara varför jag inte bloggar hela dagarna, men jag ser ju att en hel del går in på bloggen varje dag - och några frågar vart jag har tagit vägen.
Konstigt det där med jobb som klumpar ihop sig. Jag hade flera beställningar samtidigt och nu har jag bara en liten text kvar att fila på, som det inte är bråttom med. Jag vänjer mig fort vid att ha mer ledigt!
Den där kommentarsfunktionen hade jag inte heller en aning om.
På fb var jag lite mer en period, men tycker verkligen inte att det är detsamma som bloggen. Föredrar den senare :)
bloggblad: Ja, det är himla konstigt. Och det verkar vara så med det mesta.
För mig är det egentligen inte en massa jobb samtidigt under kommande period, men det är mer jobb på kortare tid så jag måste öka tempot. Det är banne mig inte lätt, men å andra sidan kunde jag inte säga nej till de här uppdragen heller, jag måste ju jobba. Nå, jag övar den här veckan, barnen är borta och jag jobbar precis hela tiden. Men jag kom på att jag kan sitta i soffan med Flemming (den bärbara), så det är rätt mysigt.
Vafalls? Slöa på ledigheten?!? ;-)
Bra att du påminde mig med reklamen ska skriva upp det där datumet på något annat än en lös lapp som ändå bara försvinner.
Att prata med sin hjärna - så klokt!!!
De där konstiga kommentarerna blir man rysligt trött på. Viagra, UGG-boots och diverse annat konstigt. På min blogg hamnar de allra flesta på ett gammal inlägg som heter "Vild" och illustreras med en bild på en maskros. Kan inte låta bli att undra hur det går till!
Jag har ställt in min blogg så att jag måste moderera kommentarer som är på inlägg som är äldre än två veckor.
Men jag har inte kopplat upp så att kommentarerna hamnar i mejlen.
(Däremot händer det att jag glömmer kolla kommentarfliken.)
mossfolk: Jag har märkt att du inte facebookar så mycket.
Miss G: Med så pass små barn och hus och allt vad som hör till där, så är jag impad att du kan jobba hemma alls. Jag har ju inte mitt som en inkomstkälla precis, och tur är väl det, för det kommar alltid i sista hand.
Vonkis: Är ditt förslag att jag gör det i skolan? Om jag kunde det ändå....
K-häxan: Klart att de letar på såna ord och tror att du är vild! Jag minns när jag hade haft med orden TJOCKA pelare - vad det var som var NAKNA minns jag inte, men inte var det kroppar, och så hade jag skojat om HEMMAFRUAR... och de tre orden ihop hade lockat mååååånga besökare.
Cecilia: Det är jättelänge sen jag gjorde några inställningar, de hinner ändra det mesta mellan mina besök på inställningssidorna. Tydligen hinner det gå lång tid mellan mina besök på bloggen öht...
bloggblad: Nej, ibland blir jag så stressad att huvudet håller på att explodera. Särskilt december är ju helt galet. Jag vet inte hur många arbetstimmar det går till lusse- och julförberedelser och -uppträdanden och -avslutningar. Men det går ju inte att säga nej. Det går bara inte. Sen när de blir lite större kanske det går att utebli från vissa grejer men än så länge måste man vara med på allt.
Fast jobbat hemma har jag alltid gjort, så det är jag van vid. Det nya (om man nu kan kalla åtta år gamla fenomen för nya) är barnen. _De_ har inte riktigt lärt sig vad det innebär att vara i hemmet men ändå inte vara hemma ... ;-)
WOW!!! Vågar man hoppas att en resa blir av ? :o)
Kulsprutan
Kära vännen, det är så roligt att du både orkar och hinner med din blogg. Jag har minsann märkt hur aktiv du är på FB, något som jag själv alltså inte är. Och inte på bloggen heller för den delen. Jag skriver när jag "känner för det" eller har något allmänt att berätta.
Ha det gott min vän och många januarikramisar
Nej då, var ironisk mot mig själv, som satt tre dagar på lovet och skrev LPP...
Miss G: Vi brukade dela på medvarandet. Maken gick på/körde till alla idrottsevenemang och jag tog kulturdelen. Det blev faktiskt lika. Men när de inte gick på samma var det tufft... Det har dock gått över och jag fyller tiden med annat.
K-sprutan: Jag hoppas verkligen!
Eleonora: Jag vet ju att jag får blogga när jag vill, men det känns ju som om läsekretsen är mina vänner och då är det svårt att bara dra sig undan utan att säga till.
Vonkis: Jo, jag förstod ironin och var faktiskt ironisk tillbaka - fast det går inte alltid fram i skriven form. Orden blir så sakliga när man inte ser minen. (Som att ha burkha kanske?)
Skicka en kommentar