På ett sätt känns det väldigt länge sen - speciellt med tanke på att båda de här barnen är vuxna ... Den ena är mamma själv och den andre är nästan två meter lång, har skägg och börjar bli tunnhårig och ser inte alls ut som en buddhafigur längre. 
Att det känns nära i tiden beror förmodligen på att såna tilldragelser är så viktiga att varje timme från deras födelsedag ligger helt klar i minnesbanken. Numera skrattar vi dock åt att andra nyblivna föräldrar med släktingar stod utanför glasrutan och pekade och skrattade åt den jättestora babyn... Just då var jag så stolt att jag inte alls brydde mig.
Lotterna ja... Jag behöll två, varav den ena gav en två nya lotter som jag löste i igår kväll, den ena av dem gav ytterligare en. De två oskrapade som sonen fick gav inte ett smack, men - han väljer att lösa in den skrapade som gav 150:- han litar inte alls på att nya lotter ger nåt...
Men jag löser in min - och därmed får mina kära läsare se fram emot ytterligare ett spännande inlägg.
7 kommentarer:
Ja, och på BB i Skellefteå fick även pappa bara tillträde till nyfött barn och nybliven mor i ytterst begränsad omfattning .....
Så lik mor och barn är varandra .. jag tänker på storasyster och ditt barnbarn ,-)
Jag läste de första två styckena noggrant och började sedan snedda genom det tredje.
Frasen "Jag behöll två" ger ett mycket märkligt intryck när man läser den direkt efter de två första styckena om barnen...
För övrigt hade du väl ännu mer anledning att vara stolt över att ha producerat och fått fram den jättestora babyn...
Elisabet: Det ändrade sig ganska snabbt, har för mig att det var besökstid i Örebro -76, ett par timmar per dag, och rumskamraten hade folk där hela den tiden, och jag ville vara ifred... fy så jobbig vecka det var!
annannan: Det gäller att vara beredd om man läser fläckvis... ;) Och jag är fortfarande jättestolt över mina telningar.
Instämmer med elisabet om likheten. (Det dröjde ganska länge innan jag kunde se att min äldsta dotter är lik mig -- hon har andra färger, bland annat -- men Mormorn har hela tiden hävdat likheten. "Det ser du väl att det är samma unge!" sa hon en gång. Tja, nu ser jag det ju. Men det gläder mig ändå att hon är tillräckligt olik mig för att kunna känna sig som en egen individ. Jag har hört detdär jämt, att jag är så lik morsan, och det blir faktiskt jobbigt till slut.)
Lottföljetongen är faktiskt riktigt rafflande!
Grattis till C-J! Kommer ihåg när han satt på golvet på Beatelundsgatan och lekte snällt med sina bilar. Så avundsjuk jag var...
Elisabet & Miss G: Det stämmer, här är de mer lika än på många andra bilder. Oftast är barnbarnet mer lik mig på bilder från 50-talet. Hon har trott att det varit hon själv mer än en gång.
Sedan min dotter passerade tonåren har hon inte störts av att alla talar om hur lika vi är - till sättet är vi olika som blåbär och lingon.
Och - jag har GLÖMT att jag hämtade ut en lott förut idag!!! Måste ner och hämta!
Musikanta: Jorå, jag minns. Fast jag tror att du var mer avundsjuk på hur glupskt han åt av allt som sattes fram.
Det är så våldsamt mycket bättre och enklare att föda barn idag! Eller iaf är vi föräldrar mer delaktiga och har mer "rätt" till vår förlossning. DET tycker jag är fantastiskt bra!
Grattis till födelsedagsbarnet i efterskott! Och till dig, för väl genomfört arbete för 33 år sen!
Skicka en kommentar