Årets körresa är avrest. Eller utsjungen, uppäten eller vad man vill kalla det. Lika rolig som vanligt, men anslutningen var större än vanligt, 33 av 34 körsångare följde med till Kungliga Hufvudstaden för att få gå på Operan, för att få sjunga i Slottskyrkan, äta gott och inte minst: skratta och sjunga tillsammans.
Men från de mer privata festligheterna blir det inga bilder eftersom alla sångare inte är tillfrågade om de vill finnas på en blogg.
Flygeln var redan undanstädad inför dopet om en dryg vecka, så kompet kom från orgeln allra längst bak, och vi stod längst fram. Med tydlig dirigering fungerade det utmärkt och vi tyckte att vi sjöng bättre än vanligt.
Läderlappen på Operan kvällen före var till stor glädje för både ögon och öron. Jag kan inte påstå att jag förstod särskilt mycket av intrigen trots att den inte var särskilt krånglig, men jag njöt desto mer av sången, musiken och miljön. Och av sällskapet förstås...
Här på stadspromenad tillsammans med min italienska elevs mamma, som inte fick många chanser till genväg via engelska, är jag svensklärare så är jag!
Och så den obligatoriska gruppbilden - från en bättre kamera än min mobil. Min kamera är ute och reser, nämligen.
Blogger har gjort om så att alla bilder kan klickas större nu - och bilden är så pass officiell att jag törs lägga ut hela gänger. Vi ska se om vår lokaltidning kan tänkas vilja ta med ett litet reportage. Eller rättare sagt: jag ska se om... etc. Damen i mitten är vårt stifts hovpredikant - som hade min mamma som söndagskolefröken för ca 70 år sedan.
17 kommentarer:
Härligt! Önskar att man kunde höra sångerna ni sjöng också. Men glädjesprittande blev inlägget...
ha en fin vecka sköna du!
Karin
Hej, ditt inlägg väcker minnen. Min kör sjöng också i Slottskyrkan för några år sedan och blev fotograferade med just denna präst. Det känns som om det var höjdpunkten i körkarriären.
Varm hälsning
Åh så roligt att åka iväg och sjunga sådär! Och extra kul med så stor uppslutning!
Kommer inte ihåg vad hon heter, men jag har jobbat med henne någon gång. Dessutom ser jag att både min bror och svägerska är med.
Snyggt foto. Härligt att det blev så lyckat!
Pettas: jag gjorde en smyginspelning med mobilen under övningen, men det blev för bedrövligt - fast sen lät det riktigt bra när det väl blev på riktigt.
Maggan: Det är tydligen väldigt vanligt resmål för körer, det var hårt uppbokat!
mossfolk: Det är alltid själva höjdpunkten att sjunga på resmålet, men det som är runtomkring är minst lika roligt.
Musikanta: Barbro Westlund heter hon.
Nu ser man rätt färg på kördamernas kläder!
Kul att resan blev så lyckad i alla avseenden.
Kulsprutan
Trevligt med Operan också. Där har jag tillbringat så mkt tid. Med att se balett...
Underbart!
Förstår att ni hade så trevligt, och att ni lät väldigt vackert!
K-sprutan: Ljuset från fönster på båda sidor gav mer rättvisande färg än mörkret i Uppsala domkyrka.
Mycket lyckad resa = behov av vila...
Annika: Jag har bara varit där två gånger tidigare - så jag har inte precis nött på sammeten där... Men skulle gärna vilja åka och se mer föreställningar.
Haha! Var det stökigt när du kom hem? :D
Men vilken var den riktiga färgen? Rödare, som på den undre bilden?
Kvinnan längst till höger, hade hon fått dispens att bära svart eller hon kanske var solist eller nåt ,-)
ullrika: Vi var flera som skulle iväg i lördags, maken och sonen (och en kusin) åkte till Portugal några timmar efter, så det syns att flera personer hade rört om och stressat innan...
Elisabet: Den nya bilden ger en mycket mer rättvisande färg, mittendamen är hovpredikanten som gick i mammas söndagsskola som barn, och hon i svart är vår körledare.
Vilken fantastisk resa ni har haft i kören. Så mycket trevligt ni har fått uppleva tillsammans.
Varför har en dam i frontledet en svart klänning? Var hon sopransolist eller nåt? eller hade hon bara glömt sin klänning? Det ser något lustigt ut.
Ha nu en skön och fin vecka hemma och många fina kramar från
Eleonora
Eleonora: Det var en härlig helg på alla vis, men jag är rätt trött idag...
Damen i svart är vår körledare, hon brukar stå i mitten längst fram på alla gruppbilder, men den här gången blev det naturligt att prästen stod där.
Bilden arrangerades inte så värst noga pga tidsbrist, förmodligen bytte körledaren plats från att stå ytterst för att inte någon i bakre ledet skulle bli skymd.
Jag är så avundsjuk på alla som kan sjunga, så otroligt roligt det måste vara att sjunga i kör!
Christina: Jag är ju övertygad om att alla egentligen kan sjunga, fast om man inte övar på det och lär sig lite teknik så tar det emot.
Det är väl som med löpning och annat - en del föds med lite extra duktighet - andra joggar till vardags... en del blir operasångare, andra sjunger i körer av olika svårighetsgrad.
Jag är avundsjuk på alla som kan teckna som du - men å andra sidan får man ju en annan gemenskap när man sjunger ihop. Har svårt att tänka mig hur man umgås med penna/pensel tillsammans i gemensamhet...
Låter som en lyckad utflykt, trots att inte t ex jag lyckades masa mig iväg till kyrkan!
K-häxan: Det var en synnerligen lyckad resa. Eller med modernare ord: Skitkul!
Det var synd att du missade gudstjänsten, för vi sjöng nog bland det bästa vi gjort...
Skicka en kommentar