Välkommen att följa med mig ut på skaren! För en kartnörd som jag, så känns det naturligt att visa var jag har gått. Jag bor vid krysset, och de rosa prickarna är min vanliga runda (sista kilometerns finns inte med på kartan). När inte skaren ligger som ett ljuvligt lagom mjukt täcke över åkrarna, får jag hålla mig på promenadvägar och på gamla järnvägsbanken.
I dag drog jag iväg ner till Tvärån och följde den. Man ser den bara om man kommer riktigt nära, för den går djupt nere i en smal ravin.
När jag vände mig om och skulle lägga ner kameran - så kom en hare skuttande. Den var inte så långt bort som det verkar.Jag lyckades få med den trots att jag inte såg något i motljuset. Längst bort till höger syns prästgårdsparken där det finns så fina bokblad om våren.
Nere vid åbädden. På Tvärån sägs det att man kan paddla ändå ut till havet. Och faktiskt, jag som har småbåts- och djupavattenfobi skulle nog faktiskt våga på den här grunda och stilla lilla ån.
Bakom mig ligger Ramunderberget - fast det såg lite ynkligt ut på långt håll, så jag zoomade in det...
Skönberga kyrka från ett sällan skådat håll. Bara en gång förut har jag gått här på skaren. Jag gick sen över kyrkogården, över E22...
... och ner mot gamla järnvägsbanken. Den var isig och spårig, så jag gick på skaren utmed Lillån. Ser mest ut som ett dike... men är faktiskt en å som längre fram blir kulverterad.
Det är inte en slump att jag är rödklädd på promenaderna... tänk om nån skulle ta mig för ett rådjur när jag på lätta fötter studsar fram...
Så är vi då framme vid E22:an igen. Min favoritvy - jag har fotat den i alla tänkbara årstider och väder. Där finns en liten P-plats, och där parkerar jag alla mina bekymmer när jag drar iväg över fälten (fast idag kom jag från andra hållet). Det intressanta är att när jag sen kommer tillbaka, hittar jag dem inte...
Även om jag inte gillar siffror, så har jag koll på hur långt jag går. Den vanliga rundan, som jag normalt kallar "stora" tar 70 min. I dag tog det nästan 2 timmar, fattades bara fem minuter. Eftersom jag vet att jag går 1 km på 10 min med så bra underlag och utan vind, så är både kroppen och jag nöjda. Vi ska nu inta soffläge och lyssna på god musik. Som tack för gårdagens föredrag (som gick bättre än väntat med solosång...) fick jag en underbar CD med körmusik... jag har tjuvlyssnat lite, kunde inte låta bli. Men nu ska jag höra hela. Hej så länge!
Sorry.... nu dyker det upp en mängd spam - och varningar om att de kan skada datorn, så det blir bokstäver igen. Jag förstår dem som inte orkar tyda dem...
Nere vid åbädden. På Tvärån sägs det att man kan paddla ändå ut till havet. Och faktiskt, jag som har småbåts- och djupavattenfobi skulle nog faktiskt våga på den här grunda och stilla lilla ån. 
14 kommentarer:
Tack för promenadturen! Det ser härligt ut ...., och det är så himla skönt att gå ute så där - ja, för sig själv -!
Tack från mig också! Den var uppfriskande och harar ser jag aldrig på min promenad till och från ateljén. Bara hundar av varierande storlekar.
Pust! Jag är alldeles slut efter att ha följt med på din promenad!;) Fast vackert var det och mycket att se.
Kulsprutan
(Vilka konstiga kommentarer du fått härovan).
Tack snälla Marianne för en härlig promenad - vacker och upplyftande.
Nu kan jag vila i soffan med gott samvete!
Vilken jättefin och LJUVLIG prommis.
Jag förstår så väl hur underbart det var att gå där du annars inte brukar gå.
Älskar skare. Men nu var det år och dag sen senast jag gick på sådan.
Sen var ju vädret top of the line också!!
Elisabet: Ja, det blir mer meditativt att gå ensam och låta tankarna löpa fritt - eller stå still. Just igår hann jag memorera hela min monolog med mormors mormor som jag ska göra på torsdag kväll.
Ruta Ett: När jag går på gångstigarna ser jag spåren av hundar... det är gulrandig snö hela vägen...
Kulsprutan: Det är sånt som får mig att ha bokstavskombinationer... ofta tar blogger bort automatiskt, men vissa går igenom. Jag blev förvånad över att jag orkade och hade lust att fortsätta där jag annars kunde ha kortat av.
Eleonora: Visst får du vila efter 11 km... I dag fick jag gå i tjänsten, 2 km mot solen i uppförsbacke. Det får räcka för idag. Nu blir det soffa!
Annika: Det har säkert varit skare ibland förr om åren, men jag har nog inte tänkt så långt, så det var premiär för nån månad sen. Och däremellan hann det snöa massor, så jag var glad att det frös på - det är en sån frihetskänsla att kunna gå precis vart som helst. Och solen gjorde sitt till, förstås.
Helt underbara bilder! Du är verkligen energisk med dina promenader. Gick till Gläntan på Storängsområdet igår från Stinsen - bilvägen - eftersom jag inte visste att det fanns en tvärsöversväg. Hade bråttom och talade om för alla att jag hade gått MINST tre kilometer. Det visade sig vara 1,3 km - vi mätte när MM kom och hämtade mig. Jag är fortfarande trött...
Det var väldigt tydliga bokstäver och siffra den här gången - inga problem.
Musikanta: Det hade jag inte gått på... Upp till mig från Stinsen är det 3 km.
Jag är så ledsen över att nysnön förstörde min skare, hade hoppats kunna göra om bedriften på fredag...
Kul att du kommer i morgon!!!
Bra jobbat på vandringsstigarna!
Om du nu ska ha sån här inskrivningskoll kan du inte välja en som är läsbar då? man får klicka och klicka för att få upp nåt som går att tyda!
K-häxan: Jag vet inte om man kan välja - det verkar bara finnas en version, synd att den är krånglig.
Jag kände av den där tvåtimmars i knäna dagen efter, så nu håller jag mig till den vanliga entimmars. Dessutom är det för mycket snö för att gå på åkrarna nu. Synd.
Det ser härligt ut det där. Gillar hur du parkerar dina bekymmer vid P-platsen, det ska jag också prova (fast vid en annan P-plats då :-D )
Skicka en kommentar