Enligt gammal tradition, som inte följs precis varje år, träffade vi våra gamla kompisar från studenttiden och firade Valborg i Ljungsbro. Jag älskar valborgsmässoafton med vårdoft och känslan av att allt det härliga med våren och sommaren finns kvar. Det regnade rejält på vägen dit, och duggade när vi började gå till brasan, men sen som i ett trollslag, försvann molnen och solen lyste igen. Helt underbart.
Mest uppmärksamhet fick de två små lammen som flyttat in på altanen för att överleva med flaskmatning. Emil, som jag fick mata, var kaxig och tog för sig, medan den lilla svarta lammflickan var blyg och behövde trugas. Nej, nej, inte gör jag några liknelser med människor... inte alls.
Det var svårt att slita sig ifrån de små godingarna!
Eftersom jag har en bloggvän som är väldigt intresserad av vägen från får till kofta, så kommer några bilder från studiebesöket i hemmafabriken.
Behöver jag tillägga att jag är grymt imponerad? Utöver heltidsjobb och garnproduktion finns tre hästar som ska ha mat, skötsel och träning också...
Första maj har firats MYCKET stillsamt ... det blåser snålt och kallt, käkmusklerna är ömma av allt skrattande, hjärtat är varmt av den gamla härliga vänskapen, men kroppen bör faktiskt komma i säng mycket tidigare än vad den gjorde i natt.
7 kommentarer:
Vi lyckades också undgå regnet igår -körde bara igenom det med bilen.
Men vilka jättesöta lamm! Jag hade också haft svårt att slita mig.
Att ha det trevligt med gamla vänner värmer ofta lika gott som majbrasan!
Gulliga får på dina bilder, förstår att du gärna dröjde dej kvar en stund.
Kulsprutan
Gillar också valborg. Saknar den allt lite.
Precis som du säger är det så härligt med elden, sången och vetskapen att hela sommaren ligger framför oss.
Saknar valborg mkt, mkt mer än jag saknar midsommar.
Ha en fin helg!!
På Valborgsmässoaftonen var jag i Härnösands domkyrka... såg dig i besöksboken. Nu finns även jag där.
Valborg i Härnösand var ingen höjdare i år ...
Jag är också imponerad över din kompis' schema.
Det finns ull hemma, och rockar. Men jag sitter väl antagligen för mycket här för att det ska bli nån ordning på spinnandet.
En elektrisk liten rock ser jag också på bild minsann.
mossfolk: Jag blir förvånad över mig själv varje gång jag faller i trance över ett djur...
Annika: Du har ju i stället alla makalöst vackra blommande träd. Alltid en tröst.
Nina: Men vad kul! Jag tycker också att det är roligt om jag känner igen ett namn på ett oväntat ställe.
Cecilia: Ja, man undrar ju varför vissa verkar ha fått mer än 24 timmar per dygn!
För många år sen höll väninnan på med att odla lin och sen jobba fram det till färdig produkt ihop med den andra "korridåraren" som var med. Jag förstår precis varför jag inte var med där... :)
Kulsprutan: Nu har jag skickat iväg en mp3-fil med musik, hoppas att den kommer fram.
Skicka en kommentar