Midsommar

 

Traditioner som är bra, behöver man ju inte byta ut. Så vi var i Brunnsparken för nittonde gången på drygt 20 år. Några enstaka midsomrar har vi haft annat för oss. Här dansas folkdans innan vi drog igång runt midsommarstången.

I lottkön, maken med dotter och dotterdotter. Vi vann tre chokladkakor, ganska dyra om man räknar in alla nitlotter...

 Det var svårt att kasta hästsko. Tungt.

Men kransen var lätt... Jag hade trott att barnbarnet kanske kände sig lite för stor för att dansa ringlekar, men som hon sa lite uppgivet "man måste ju..." Gränsen gick vid björnen sover.

Sen måste man ju dansa lite vanlig styrdans också. Jag fick en dans med barnbarnets farfar, som är en duktig dansör. De rejäla kliv som dottern och dotterdottern tog, borde jag nog ha filmen. Den lillas koncentration var enorm, blicken mot fötterna hela tiden.

 Fika på altanen efteråt - sonen vill inte vara med på bloggen, men både han och hans kusin var med.

 Köpetårta går att piffa upp med blommor...

 Tre gracer...

Den lilla stannade kvar i två dagar. På grund av vädret blev det inga bad, bara promenad och mycket musik.

Och så är det vardag igen... mellan ett par av dagens skurar hann jag ut på promenad, men det är perfekt väder för att röja. Så hela bordet, i bakgrunden på bilden ovan, är nu fyllt med en mängd nothögar i olika kategorier, och så en stor kasta-hög på golvet. Det ska visst bli regn i morgon också, så jag sparar lite av jobbet... vore ju trist om jag bleve sysslolös.

Det bästa i veckan

 

Värst vad Bloggblad kommit igång igen, tänker kanske någon. Men faktum är att jag börjar bli lite trött på facebook, det är alltför mycket reklam som slinker igenom och ser ut som om det vore ett inlägg... och alltför många tävlingar där vänner klickat och gillat och delat - allt för att göra reklam för firman där man kan vinna något om man gör så. Dessutom blir jag lite less på alla youtubeklipp och alla fantastiska små hundar och katter och kaniner som gör saker och som delas stup i ett av ganska många.

På bloggen får jag vara lite mer ifred - jag klickar och läser där jag vill - och inga filmsnuttar drar igång utan att jag bett om det. Numera har jag ganska få läsare, men det struntar jag i. Jag har faktiskt planerat att utnyttja en firma där man kan få sin egen blogg i bokform. Alltså, inte för att sälja, utan för att spara för framtiden till barn och barnbarn. Ett ex... eller möjligen två så att de får var sin.

 

Det bästa i veckan, kan man tävla med hos Elisabet i Halland, och redan när jag gick i den nyanlagda parken intill Strömmen i Norrköping igår, efter att ha hämtat ut biljett till kvällens begivenhet, kände jag att det här - det är (var) veckans bästa. Tätt följt av andra trevligheter dagarna före.

 

 

Norrköpings konserthus, De Geerhallen, i motljus. Jag står och fotar i en minipark, där finns en stor kastanj och några soffor, något mer får inte plats. Minnesbilden av när jag var i förskoleåldern och satt där med mamma och mormor, kom så stark som ett foto - inte helt svartvitt som jag brukar minns i - för i handen har jag en nyinköpt rosa hårborste i plast, med inbyggd spegel. Den var jag så lycklig över, och jag tyckte att det var onödigt att sitta på ett så tråkigt ställe och titta ut på fabrikerna medan mormor malde på om alla släktingar som jobbat på de olika väverierna i byggnaderna man ser till höger - fast inte på bilden... Att vara hos mormor var aldrig roligt. Hon tyckte inte om barn, och pratade oavbrutet med mamma, som inte fick en sekund över för sin uttråkade dotter.

Kvällens begivenhet var finalkonserten i den internationella sång/opera/tävlingen, där efter fyra tävlingsdagar, de bästa unga sångarna i världen skulle utses. Fem fina priser, plus publikens pris. Det måste ha varit svårt att välja, juryn överlade i nästan en hel timme... I mina öron lät allihop som vinnare, fast jag älskar sopranröster, så jag hade tre damer som vinnare. Det blev en av dem...

Jag har inga problem med att göra saker ensam, men just att gå på konsert med mingel i pausen, och att hitta p-plats... oftast långt in i det gamla tomma industrilandskapet på en mörk rivningstomt... näe... det tar emot. Men jag hade nog en parkeringsängel med mig igår, för jag hittade en precis nära, där det normalt alltid är fullt. Naturligtvis hittade en hel del bekanta att småprata med i pausen också.

Köpte ingen tupp...

Tankarna går extra ofta till Mallorca när jag fryser här hemma... och medan jag sitter och väntar på att det ska bli dags att åka på köravslutningsknytkalas om en stund, kan jag ju ta fram några fler bilder från min semestervecka.

Nej, jag köpte ingen tupp. Ingen hund eller gris heller, på marknaden i Sineu. Men jag prutade lite på ett par sjalar... och köpte söta små keramikskålar. Hann få i mig en kopp kaffe och den lokala mandelkakan som jag fick tips om. Såååå gott innan bussen gick vidare.

Det var gratis provsmakning på likörfabriken. Sliskigt och sött, så att dricka var inte tal om. Jag doppade tungan lite lätt i en halv droppe av några sorter. Fick med mig en flaska anislikör hem, men har inte öppnat den än.

Jag åkte på marknads- och grotturen. Som väl var slapp jag ta mig in i den grottan som man ser öppningen på här. Jag var vääääldigt tveksam till om jag skulle våga gå in i en grotta. Har prövat att krypa ner i en underjordisk gång för många år sen - men var ute illa kvickt igen. Total panik. Min far och den blivande maken traskade glatt runt under det berget, medan jag väntade i en myrstack.

 Vid lunchtid kom veckans enda regnskur - den stackars servitrisen sopade och sopade för glatta livet - och servitörerna sprang med maten rakt över gatan, där köket låg. Ganska mycket trafik och flera trappsteg. Det såg mer än farligt ut; händerna var fulla av tallrikar och bilar och så att klara hala trottoarer... När jag hade ätit upp var regnet slut.

 

 

Jag vågade. Det var så stort med breda trappor och jag tänkte att om folk gått där i drygt 100 år utan att det rasat in, så skulle det nog gå bra den här gången med. Och det gjorde det. Som synes var jag inte ensam i grottan... Jag har aldrig besökt en droppstensgrotta tidigare, så det var spännande när jag väl hade tänkt bort de andra 500... Längst ner fanns en sjö och sittplatser för alla, det släcktes ner och tre båtar med ett musikkapell smög in från mörkret. Oväntat vackert!

Sista dagen var jag med Kulsprutan och åt i en närliggande by. Genuin mallorkinsk mat - mycket gott. Pamboli. Som vanligt fick jag inte vända kameran åt andra hållet...

Innan jag gick hem och packade ihop igen, så tog jag ett rejält bad i det turkosgröna vattnet. Varmt och härligt. En lång promenad på stranden hann jag med både före och efter pizzan. "Äkta italiensk pizza" jättegod, men alla var indier på restaurangen. Det fanns indisk mat också, men eftersom jag inte är så hemma på vad den innehåller, fegade jag ur. Annars gillar jag att pröva nya rätter.

 

När vi häromdagen satt på Göta Källare hemma vid kanalen, slog det mig vilken enorm skillnad det är... visserligen kan det vara trångt här en fredag- eller lördagskväll, men oftast får man gott om plats.

 



För 25 år sen och nu

Här flyttade vi in sommaren 1989

 Dottern äter frukost på den farstutrapp som det här kommer att handla om. Väl dold är hon, medan ...

 ...fadern sköter om blommorna.

Här är samma trapp 2013. De vackra tuijorna dog för många år sen, sockertoppsgranen likaså. Bara buskarna och blodlönnen överlevde, men vackra var de inte.

 Efter mycket tjat från den av oss som vill ha det lite snyggt, och vill slippa gäster som ramlar utför det sista omaka och oväntade trappsteget, kom nybygget igång.

Blodlönnen blev ensam och såg eländig ut, så vi prövade att bara kapa den en meter från marken ungefär. Inte så vackert, men den skulle få en chans att börja om, och den tog chansen!

Tur att råka ha en liten apparat som kan lyfta både båtmotorer och tunga cementblock. Och tur för mig att den ganska ovillige byggaren är väldigt händig.

 Dags att fylla på stenbassängen. 850kg sten kom i en jättepåse. Jag hjälpte i alla fall till liiiiiite..

Jag vet inte om bilden är klickbar, men blodlönnen har plockat fram en mängd nya kvistanlag och kanske blir den riktigt fin? När värmepumpen sattes dit för mer än 20 år sen var det alldeles igenväxt och ingen hade en tanke på förändring då. Annars hade den inte hamnat just där.

Nu är jag väldigt nöjd med entrén, cementblocken skiftar lite i färg, men det gillar jag. Ingen sitter längre där och äter frukost, men jag går sällan upp medan solen ligger på där i alla fall. Sen blir det kallt...

Men - på den sidan där jag ska slänga ut hela tvättstugans innehåll är det INTE kallt nu. Och inte heller var det kallt på dagens promenad. Äntligen sommar!

Mallorca del II

Den andra dagen på Mallorca, besökte jag min bloggvän Kulsprutan i hennes härliga trädgård med flera altaner. Den lilla blondinen var lite osäker på den nya människan som pratade så konstigt, men Bibi, den svarta, var lika gosig och kelig som senast vi träffades.

 

Detta foto är godkänt av den annars så fotoskygga Kulsprutan. Hennes hundar bara älskar sockerärtor, tomater och jordgubbar.

Jag tog en selfie vid apelsinträdet. De två apelsinerna på bilden åt jag upp senare på kvällen på min balkong.

Vi träffades först på ett fik, men efter några timmars prat blev vi våldsamt hungriga och beställde hem sushi. Precis så gott som det ser ut, var det... Observera den lilla nosen som spanar in vad matte ska äta. Kan det va nåt?

 Jag vet inte hur många gånger jag gick fram och tillbaka i vattenbrynet på de tre stränderna som låg i rad. Dessa båda bilderna är på "min" strand, bara ett rejält stenkast från hotellet. Färgerna på vattnet var bara helt underbara. Gav ny innebörd åt hela blågrönakvamarina färgskalan.

 Här var mitt badställe.

 Drink och bad med den andra svenskan som jag träffade.

Hotell Sol Lunamar. Jag bodde precis över den runda gatlampan till vänster.

Trapporna från hotellet till gatan som ledde till stranden, var inte att leka med. Nedför var det ju inget med 98 trappsteg, men så många gånger som jag gick där fick jag bra träning. Sen var det ytterligare tre våningar upp inne i hotellet. Hissen gillade jag inte!

Sista kvällen... jag badade länge - åt en god middag på en  restaurang alldeles nere vid stranden. Jag såg nog att några vid de andra borden tittade medlidsamt på mig som satt ensam vid ett fint bord för två, de kunde ju inte veta att det är lyx för mig med ensamhet.

Det är nästan samma vy på båda bilderna, men på den nedre ser man den kulle till höger där min bloggvän bor.

 Och så var det då dags att packa ihop sig för hemresa efter en lång och skön vecka.

Bilder från droppstensgrottan hoppar jag över, det är nog bara jag som aldrig varit i en sån förut. Likaså bilderna från likörfabriken med provsmakning av varje sort. (Blev nog inte så dyrt för dem att bjussa på, för nåt sötare och kletigare kan man inte hitta.) Marknaden där jag för första gången i mitt liv prutade... kanske det kommer några bilder från om jag får lust.

Semester på Mallorca

Nu när vardagen ramlat på mig igen och hela maskinparken varit igång med dammsugare, disk- och tvättmaskin, så tittar jag gärna på bilderna från förra veckan och minns hur gôtt det var att flyta omkring i både poolen och Medelhavet.

 

Detta är avsnitt 1 av en följetong som kan bli lång... jag håller på att ladda över bilderna från paddan, dessa kommer från en vanlig kamera. Om någon inte har hängt med i svängarna, så reste jag alltså alldeles ensam. Jag tycker själv att det var modigt... men på Mallorca finns en av de trognaste bloggvännerna, Kulsprutan, det kändes rätt tryggt.

 

Det här var inte utsikten från mitt fönster, men jag bodde precis intill takdörren och smet ut och fotade lite. Det här är nog första morgonen, för då var det molnigt (men varmt) på förmiddagen.

Sen drog molnbanken bort mot öster och resten av dagen blev ljuvlig. Son Matiasstranden i Palma Nova, 2 minuter från hotellet. Så fort solen kom - så kom badfolket...

Här nedanför poserar jag inte framför vilket hotell som helst, utan ett dyrt och flott ungdomshotell där det dansades vilt i badkläder framåt aftonen. På framsidan av hotellet stod en beväpnad vakt... Jag träffade en dam från Linköping som också reste ensam - men liksom jag gärna ville vara ensam - vi beslutade dock att träffas en kväll och gå på tapasrestaurang i Magaluf. Bara några minuter från "vår" strand, men vi råkade gå lite fel och fick en alldeles väldigt lång promenad. Till slut kom vi ut på stranden, men hittade inte någon allmän väg upp till "byn" utan fick till slut smyga oss igenom ett stort hotell och kom ut genom receptionen där.

Guiden vi pratade med tipsade om ett ställe i Magaluf som hette "La Garcia". Jag vet ju att man läspar lite grand på spanska, men guiden läfpade även på svenska, så hennes dubbelläspning och min nedsatta hörsel hörde "La Garda". Letandet efter detta ställe som INGEN hade hört talas om, fick oss att känna oss som grabbarna i Sällskapsresan som letade efter Peppes bodega... Oj, vad min stegräknare fick jobba. Och så, till sist, läspade jag fram "La Garda" på alla tänkbara sätt - och ett av dem fick napp! Ahhhh, La Garcia! Och där, långt långt borta, såg vi äntligen en skylt som kunde stämma.

Servitrisen var inte särskilt slängd i engelska och ingen av oss två i spanska - så jag undrar om "mixed tapas" verkligen betydde 10 rätter i en enda liten skål? Tur att hon inte tog fram en mixer... Det smakade bra, även om det mot botten blev som vilken köttgryta som helst. 

Den här stranden kunde jag inte se mig mätt på... och inte bada mig mätt heller. Oj, vad jag låg i blöt! Lugnt och fridfullt var det, mest brittiska pensionärer och barnfamiljer. Inget busliv. Hur det var när vi gick tillbaka vid halvniosnåret genom centrala Magaluf är inget roligt minne. Rent bedrövligt många fulla grabbgäng och hårsminkade fnask som bjöd ut sig. gatuförsäljare som inte heller såg helt seriösa ut, gap och skrik och hög musik. Och så - från ena kvarteret till det andra: alldeles lugnt.

 Det går ganska snabbt att bo in sig på ett hotellrum...

Utsikten från min balkong. En del av den... fler berg fanns åt höger. De flesta måltiderna åt jag på balkongen, köpte skinka och ost och kokade ägg.

Jag träffade den kära Kulsprutan ett par gånger (kommer charmiga hundbilder senare) och blev utbjuden på en helt underbar restaurang. Vilket utsikt! Och vilken mat! Det här var veckans Måltid...

Fortsättning följer...