Det var riktigt blött och blåsigt när vi gick från Moderna museet till Nordiska och diskuterade vad som är konst och vad som är skräp... Om man bara tänker bort soptunnan (eller är det en konstinstallation?) och att jag råkade hamna framför en skylt som konkurrerar om färgen, så ser det ju riktigt piffigt ut med skrikigt rosa paraply mot det grå...
Här behövde jag inte känna mig dum som inte förstod konsten! Jag fick skärpa mig för att inte stöna högt av glädje inför allt det vackra och allt som jag kände igen och blev nostalgisk över.
Smycken av hår är jag för ung för att ha varit med om, men helt otroligt så skickligt gjort med hårstrån. Funderade på om flickorna sålde håret eller om de gav bort det och fick smycken tillbaka. Kedjor och broscher och blommor. Fantastiskt.
Och så miljöerna... Pappa snickrade ihop ett sånt toalettbord till mig som på bilden nedan, jag hade längtat länge efter att få ett, och på julen innan jag fyllde 10 år var det äntligen klart. Fladdermusfåtölj fick vi ingen, det vill både brorsan och jag ha. Alla andra hade ju... Maken som syns i spegeln är inget museiföremål! Smycken av hår är jag för ung för att ha varit med om, men helt otroligt så skickligt gjort med hårstrån. Funderade på om flickorna sålde håret eller om de gav bort det och fick smycken tillbaka. Kedjor och broscher och blommor. Fantastiskt.
Plötsligt kändes det som att komma hem till barndomens fika med tv-kanna ... Nästan läskigt att det som var så naturligt och modernt då, är på museum nu.
Var det inte Ivar som lagerbokhyllan från IKEA hette? Spånplattemöbler med brun bredspårig manchester... och stålrörsfåtöljer... I mitt studenrum fanns en liknande fåtölj i blå manchester. Vår lagerbokhylla från -75 är numera förpassad till garaget, men den gamla gardinen - väldigt snarlik i alla fall - har fått komma till heders igen...
...efter att ha legat nerpacka några år. Den här köpte jag för dyra pengar till vårt första hem 1975. Kanske ska jag ta fram det stora tygstycken i bredspårig manchester som ligger i min ärvda brudkista? Göra ett 70-talsrum?
I en monter står den numera utdöda svenska tanten med nylonbag, handväska, hatt och foträta skor och en kappa som var ett måste för 60-åringar på 60-talet. Näe, men titta! Min virkade chaneljacka har hamnat på museum! Fast, det är ju inte min, för min var blå med vita kanter. Spana in mannen bakom med pepitarutig bilhjälm! Finns det någon kvar som fortfarande minns att bilhjälm var väldigt viktigt att ha?
Efter många "ahhhh - åhhh - kolla!" var det dags att dra iväg till Gamla stan för att utnyttja julklappen vi fick av sonen. Lagom sugna efter många timmars gående. Den här gatan hade vi inte alls hittat till utan att kolla in i mobilen var vi var...
Afternoon tea på Chaikana. Vi valde den franska versionen - gott och fräscht, men inte så våldsamt mycket mat som det var utlovat i reklamen.
Valfri efterrätt efteråt - smarrigt värre!
När vi var klara var det inga gäster kvar. Chaikana är ett mycket trevligt ställe.
Jag hade lovat att inte gå in i en massa butiker. Bara två absolut nödvändiga var inplanerade, men när jag fick se en butik med litauiska linneplagg, då kunde jag inte hålla mig. Där hängde en poncho som det ju nästan stod mitt namn på... Rea, dessutom... T.o.m. maken såg att det faktiskt var nåt som jag behöver, så han erbjöd sig att betala! Det tackade jag inte nej till!
Det var allt från den fullmatade onsdagen - 15 km sammanlagt, enligt stegräknaren. En fin dag, trots regnet. SMHI hade fel, helt fel. Det skulle börja regna först klockan 14, men då slutade regnet som hade strilat ända fram till dess.Kacklet i bussen från ditresan hade bytt tonart. Mycket dämpat och lugnt på hemresan...
23 kommentarer:
Ni kunde ha tittat in hos oss i råttboet när ni ändå var så nära .. Hör av er i förväg innan nästa stockholmsbesök, vetja.
Och var det inte Carl Malmstens tapet "Fågel blå" där på den första interiörbilden?
Ökenråttan: Tanken fanns, vi gick förbi så jag vet vilket hus ni bor i, men vi hade så mycket på agendan att det bara hade blivit ett kort "hej" och sen iväg - hade det inte regnat så hade vi dragit iväg till Waldemarsudde. Svårplanerat, och vi ville inte bara stå vid dörren oväntat... Sen hade vi vår te-voucher att passa in.
Men... jag är ju ledig om dagarna och kan mycket väl tänka mig att ta en onsdagsbuss upp på egen hand framöver.
Jag tänkte inte på nån tapet - ska titta!
Ååå, den utställningen på Nordiska skulle jag gärna vilja se! Tack för guidningen .., det verkar ha varit en fin tripp. Butiken med linnekläder .., kommer du ihåg namnet på den?
Vilken underbar Storstadsdag ni hade! Chaikhana är också mitt favoritställe i Gamla Stan. Dit går jag med dotter och/eller dotterdotter ibland. Och känner mig riktigt syndig, som smäller i mig så mycket gottis på en gång.
Fina bilder har du lagt ut. Ha det gott söta Marianne och kram från
Eleonora
Elisabet: Jag är säker på att du skulle gilla den!
Affärens namn minns jag inte, men på etiketten står det Österlånggatan 41. Det fanns en del tygkläder i linne, men det mesta tror jag var stickat lin. Liten och trång - men ack så mycket fint! Det står också AVS art design på etiketten, men det kan ju vara just den ponchon. Det finns många såna småaffärer just i G:a stan, om man tar sig lite längre bort än Västerlånggatan. Jag avstod frivilligt från en del butiker med frestande sidensjalar ... har redan fullt, men förälskar mig lätt i sjalar.
Eleonora: Ja, det blev en riktigt fin dag. Det var inte särskilt trångt (för att uttrycka det snällt) på Chaikana, men man måste nog känna till det för att hitta dit. Det gick knappt förbi någon på gatan utanför.
Ha det så bra du med. Här skiner solen idag och jag ska ha barnkören i eftermiddag, är nyduschad efter promenaden = bra dag.
På Österlånggatan brukar jag titta in i en liten butik med linnekläder, det kanske är den? På samma sida som vattnet.
Elisabet: Det kan det vara - men det finns flera av den typen. Hade inte Per varit med, så hade jag botaniserat i varenda en... ;)
Det här är så typiskt på något sätt - jag som bor i Stockholm ser ingenting av vad som finns! Den här utställningen som var som en resumé på mitt eget liv har jag inte ens hört talas om.
Får skärpa mig.
Låter som en fantastisk dag ni hade!
Jag gillar Nordiska Museet! Inser att jag måste gå dit nästa ggn jag är hemma.
OCH du, vad SNYGG du är!!! Jag brukar alltid häpna över hus snygga sveriges pensios är när jag är hemma. SNYGGAST i världen!
Du är en av dem! Gillar verkligen din stil där du står på trappan till museet!!
Margaretha: Välkommen hit! Det finns ju så himla mycket att se och göra i Sthlm, det går ju inte att hinna allt! Men jag tror att alla i övre vuxenåldern tycker att det är kul att känna igen sig i grejer och kläder från barndomen.
Det finns mycket som är ännu äldre, men det har jag inte nån relation till.
Annika: Du är för gullig! Tack för dina komplimanger - jag känner rätt grå och gammal mellan varven, ska du se! Kompenserar med färgglada inslag i klädseln.
Det där med fräschhet och ungdomliga pensionärer beror väl lite på i vilka kretsar man rör sig. När jag går på gympan och till kören, tänker jag på hur snygga och fräscha de äldre är - men går jag in på billighetsaffären, eller åker in till vissa köpcentra i Nrkpg, ser jag så många som verkar ha det alldeles förskräckligt eländigt, det avspeglar sig i hy, hår och kläder - och i blicken. Det är som olika världar.
Vilket härligt stockholmsbesök!
Känner igen all det där - möbler
och kläder - trots att jag lämnade Sverige redan 1951. Stilen var
faktiskt mycket densamma här också.
Stockholm är en fin stad i regn
eller sol. Gillar röda paraplyer!
Håller med Annika. Du är nästan
ögongodis! :)
Ruth i Virginia
Bilden med fladdermusfåtöljen kunde ha varit mitt tonårsrum med undantag av att min fladdermus var knallröd.
Typiska Marimekkogardiner. Jag köpte sådana till landet för så där 40 år sen. Kalle slängde dem när han var ute där senast - de håller på och renoverar därute.
Jag blir så full i skratt när jag läser att PER betalade din poncho. Jag köper allt jag vill ha och Kent betalar ALLTID...
Nästa gång jag kommer till Stockholm ska jag gå Nordiska Museet. Har inte varit där sedan jag var 10 år.
Musikanta: och JAG häpnar över att din man alltid betalar .., men ni är kanske gifta och van vid den saken?
Jag vill betala själv och skulle inte ens komma på tanken att han ska betala, men alla är vi olika :)
Ps. Ja, jag menar förstås inte att DIN man skulle betala .... ,-) Ds.
Ruth i Virginia: Välkommen hit!
Tänk då lämnade du Sverige samma år som jag föddes. Jag föddes i Stockholm.
Tack snälla för komplimangen - jag blir så glad, känner mig rätt gammal och grå då och då.
Musikanta: Vi fick ju aldrig nån sån fåtölj, tyvärr. Flyttade för ofta.
Vi har inte delad ekonomi, men har en väldigt bra uppdelning av vem som betalar vad. Det som blir över disponerar vi som vi vill. Per lägger sig inte i vad jag köper för nåt. Det här var första gången på många år som han var med vid klädköp - förra gången, för säkert sju år sen - betalade han också.
Elisabet: Hahaha, det skulle se ut det... om mina bloggarvänner förväntade sig att Per skulle betala deras kläder! ;)
Jag trivs utmärkt med delad ekonomi - när mina pengar är slut får jag låna Pers kort. Smidigt och enkelt. Hans har ännu aldrig tagit slut, som väl är...
Musikanta & Elisabet: Vad konstigt det blev... Delad ekonomi kan ju betyda både gemensam och icke gemensam. Det har jag inte tänkt på förut.
På sikt är vår ekonomi förstås gemensam eftersom vi äger allt tillsammans, men det månatliga in- och utflödet har vi var för sig.
Oj så mycket du hann med! Visst är det kul att hamna tillbaka i forntiden, speciellt när man kan lämna den igen ... Jag känner igen massor av de här prylarna. Det vita bordet (jag hade ett rött, till brun manchestersoffa) hette Pop 64, kan jag meddela. Och jag fick inte nån hett eftertraktad fladdermus jag heller! Marimekkomönstren håller än! Och din poncho är fin (Hornsgatan????).
K-häxan: det läskiga är att det inte känns så länge sen när jag tänker tillbaka i ett tankeskutt, men när jag ser miljöerna eller gamla svartvita filmer "året var -63,-64 etc" då känns det som om jag är urgammal, relik från forntiden.
Pnchon är från Österlånggatan 41. Hornsgatan kom vi inte till, men jag har sett att det finns liknande affärer där med.
De hårarbeten vi har i familjen sägs komma från olika familjemedlemmar. Men en äldre släkting tvivlade på att de fick rätt hår tillbaka - det var för ljust.
Jag tror att man både sålde smycken av "okänt" hår, och av kundens hår.
Såg du utställningen "Gamlingar" på Nordiska?
Margaretha
em: Så ni har egna hårarbeten i familjens ägo?! Wow!
Nej, jag missade den. Vi trodde att vi hade betat av allting, men jag förstod sen att vi hade missat den.
Vilken makalös dag ni fick! Har läst om den som hastigast men här fick vi hela balansen, å med bilder å allt. Nordiska Museet är ett sånt där ställe man kan gå på i flera timmar, i flera dagar.
Det där eftermiddagsteet ser alldeles alldeles underbart ut!! Dom där ostarna...
ullrika: Det blev en bättre dag än jag vågade hoppas när regnet strilade mot rutorna på vägen upp.
Ostarna var perfekta i smaken, fast lite små... Tårtan efteråt... mmmmm
Skicka en kommentar