Egentligen var det i söndags som det hade gått 40 år sedan vi var så här unga och vackra - och förväntansfulla. Lyckliga också, tror jag mig minnas... fast mest nervösa. Men vi firade i lördags. Körsång styrs ju inte av sånt här...
Alltså, dags att kalla samman familjen. Det har hänt en del under åren... Vår första lägenhet var en etta med lånade möbler... Vi köpte en fåtölj själva, det var allt. I lördags frågade barnen om vi hade kunnat ana något av vad som skulle hända framöver, men - så långt som 40 år framåt tänkte vi inte överhuvudtaget. Möjligen ett halvår framåt... då skulle vi nämligen flytta tillbaka till Örebro i gemensam lägenhet. När vi gifte oss gjorde maken praktik i Åtvidaberg ett halvår, och jag hade just gått ut lärarhögskolan och lämnat mitt studentrum. Så jag såg nog mest fram emot att få jobb och få råd att köpa lite fler möbler.
Jag fick både blommor, presenter (Vilket jag inte alls hade väntat mig) och en puss för väl förrättat värv under 40 år. Fast i talet konstaterade maken att han ännu inte lärt mig att köra upp på grusuppfarten tillräckligt långsamt... så han har lite kvar i sin uppfostran. (Men han fick igen med det som jag inte har lyckats lära honom!)
14 kommentarer:
Grattis till de 40 åren. Vi kommer dit om ett år om vi lever Kent och jag...
Det är fantastiskt vad tiden går fort - jag tyckte inte det var så hemskt längesen vi gick på lärarhögskolan i Linköping. Fast det var det ju...
Hon är stora damen nu Linnéa och väldigt söt. Det var du också på bröllopskortet.
Tack, jag kan ju se nu att jag var rött söt som ung. Synd bara att jag aldrig såg det då. Jag var länge övertygad om att jag såg fruktansvärt tråkig ut.
Vissa gånger känns den tiden som igår, andra gånger känns det att det har gått många år. Det beror på om jag tänker i ett skutt bakåt eller liksom nystar bakåt..
Stort grattis!!
Du var supersöt som ung, och det är du NU också!!!
Mysigt att ni firade hela familjen!
Grattis till alla i familjen! Det är väl till syvende och sist du och maken som är ansvariga....
Då behövde du ialltså nte glasögon när du var i giftasåldern - eller togs dom av för fotot?
Det verkar som om alla damer i familjen är behagliga att se på :)
Kulsprutan
Annika: Tack! Du är så gullig! Tur att du inte ser mig just nu med håret på ända och bomullstuss i näsan... Har snutit mig till näsblod. Blä.
Kulsprutan: Tack tack! Ja, tänk om vi hade vetat... ändå har vi inte så stor familj. När brorsan samlar sina 2 barn med fem barnbarn och 3 fosterpojkar med familj och barn - då blir det många!!!
Jag hade bara läsglasögon på den tiden. Stora tjocka bruna fyrkantiga bågar... tur att jag inte behövde dem på bröllopet!
Tack för komplimangen! (Jag lägger ju inte ut några ofördelaktiga bilder, hur naturliga de än är.)
Tiden går. Grattis till de 40 åren!
Vi firar 30 i mars.
Trevlig fredag!
Andra året i Hjo: det märkliga är att de tyck accelerera...
Här verkar det bli en tyst och händelselös helg. Himla skönt m.a.o. Hur roligt det än är med kalas, så får de inte komma för tätt.
Grattis i efterhand!
Men jag tycker faktiskt du är stiligare nu... ;)
Annika: Tack ska du ha! Jag tycker också ofta så när jag ser ungdomsbilder på andra, att mognaden ofta är till fördel.
Grattis, bra jobbat! Du var en otroligt söt brud!
K--häxan: tack snälla! tiden sätter spår, det är ju iofs också bra.
Det är nog makens envishet, han vill inte ha några förändringar, som gör att vi klarat det så länge.
Ett stort grattis till alla åren ni har haft tillsammans. Ni är lika söta nu som då, ja kanske ännu sötare.
Pettas: Tack ska du ha! Du vet hur komplimangerna ska låta... :)
Tack söta vännen för ett mycket trevligt inlägg. Så fint du dukat inför "Jubileet"- Allt löpte väl förstår jag. Skönt att du kan ha februarilov med glädje och som du själv vill ha det.
Ha det gott söta vän och kram från
Eleonora
Skicka en kommentar