Nu behöver jag en liten paus från den verklighet som inte är solig och inramad av blå himmel och glittrande hav, utan dammig och liten unken. Faktiskt tycker jag att det är jätteskönt att få undan en himla massa skräp under sommaren. På vintern är det kallt i garaget och att ränna ut och in till soptunnan i snö är jobbigt. Därför välkomnar jag en mulen dag då och då. Den minnesgoda läsaren kanske undrar hur helvetiskt mycket skräp vi har? För två somrar sen gjorde jag en jätteinsats inomhus och bloggade en massa om det. Men det var med vårt dagliga skräp. Nu har jag efter en massiv tjatinsats fått maken att tömma vinden, en sån där krypvind med stege från balkongen som ingen går upp till i onödan. Jag har aldrig varit uppe ens. Många dammiga lådor blev det...
25 år och tre dödsbon som vi varit med om att tömma och ta hand om har gett en del prylar - det mesta åkte till tippen/auktionskammaren/återvinningen direkt, men väldigt mycket blev sparat. Barnen var 10 och 12 när vi flyttade hit och mycket från deras barndom åkte direkt upp på vinden. Några lådor med mitt namn på slank upp när mina föräldrar dog för över 20 år sen, och de (lådorna!) har ingen tänkt på sedan dess. Det blev väldigt få nostalgiprylar kvar, kan jag lova!
Fast förresten - bjuder jag någonsin 28 personer på glögg???? Hm...
10 kommentarer:
Vattenskadade vaser? Tål inte dina vaser vatten? Alla vaser borde tåla vatten, annars mister de ju sin funktion :-)
Cicki: Kristall - och även annat glas - kan få en vit hinna om det står vatten i dem för länge, som en kant runt om. Förmodligen mycket lättare här, eftersom vi har väldigt hårt vatten med mycket kalk i. Det går inte att göra något åt, har hört dem prata om det i Antikrundan.
Haha, hög igenkänningsfaktor här. Med den lilla skillnaden att du kommit oändligt mycket längre än jag i rensningen. Grattis, mycket bra jobbat!
K-häxan: Det bästa - och sämsta - är att röjning frigör mer röjningsenergi, som snabbt försvinner när jag sitter i hallen med fyra rensade och organiserade lådor och en mängd små prylar som jag inte riktigt vet vad de hör till. Nycklar i mängd... till vad? Tjock bunt pennor som jag vill kolla innan jag slänger. Små plastattiraljer som ser ut att höra till olika apparater. Vilka?
Jag lägger allt med ? på i en kartong och ställer på makens skrivbord. Risken är jättestor då att han ställer undan hela kartongen så att jag inte ser den. Men... jag ger mig inte. Tänker bevaka kartongen när han kommer hem från havet.
Ok, den förklaringen köper jag. Tänkte inte på det. Södertälje har ju väldigt mjukt vatten så vi behöver knappt avkalka kaffebryggaren.
Det är oftast märkligt sällan det man gör sig av med någonsin saknas så hiva skiten bara - fast en klok idé var som ni gjorde att låta barnen ha en låda var och fylla den - eller inte - med det de ev ville spara. Man värderar ju olika ibland...
Kulsprutan
Cicki: Här är det hopplöst hårt vatten. Svårt att få tvätten vit...
Kulsprutan: Du anar inte hur mycket jag slänger! Några tveksamma saker står på bordet ett par timmar - sen ryker de. Men eftersom vi nån gång per år brukar ha rätt stora kalas, kan jag inte göra mig av med allt porslin och alla glas. Då är det bra att kunna servera kaffe i porslinskopp till alla.
Det som irriterar mig mest är allt småskräp som jag knappt vet vad det är. Små saker som hör till något - men vad?
Det känns absolut skönare att barnen får välja vad som ska sparas. Calle ville ha så lite kvar att jag la dit några söta små skjortor som jag sytt åt honom. Cecilia vill säkert ha kvar mer. Jag hittade presenter som hon fick i tidiga tonåren för att lägga "på kistbotten" - men de hamnade på vinden. Fräscha nya lakan är ju nya även om de legat i sin förpackning i 25 år.
Varför inte hyra ett loppisbord nästa gång det är marknad? Dels blir man av med saker dels får man något litet betalt också. En god vän till mig hade ett bord med egna gamla grejor förra året på en marknad i skärgården. Hon sålde för 6000 kr...
Musikanta: Försäljning har aldrig varit min grej. De få värdefulla ärvda grejer vi fick - som vi inte ville ha - har vi lämnat på auktionskammaren. Det som inte är alltför slitet eller har andra skavanker, brukar jag lämna på Återvinningen. Det mesta är bara sånt som hängt med därför att en av oss har så svårt att slänga...
Men - jag hittade en del presenter från barnens farmor, hon var mycket för att ge Cecilia sånt som skulle läggas på kistbotten, de grejerna funkar nu med.
Jag har kört lite loppis. Det funkar, men man kan inte sälja sådant man gillar ... eftersom folk betalar så otroligt lite!!! Och affektionsvärde går som bekant inte att mäta i kronor.
Skicka en kommentar