Jag vet, den riktiga "stilla veckan" infaller inte förrän om ett halvår, men hos mig har det verkligen varit en stilla vecka. Ganska skönt, på gränsen till långtråkigt... och det är så sällan jag har långtråkigt, så jag uppskattar när det inträffar.
Jag har vilat, hostat, vilat, druckit diverse avkok och hållit mig i stillhet. Läst ut allt inom räckhåll och löst alla korsord. Och hann tröttna lite innan livsandarna kom igång igen, samtidigt som förkylningen gav sig av. Den var inte så svår den här gången - borde ju knappt ha kommit med alla fröer och superbär som jag käkar. Men det var nog ren trötthet som utlöste den, det har varit hektiska veckor!
I dag känner jag mig "som folk" igen - hur nu "folk" känner sig... knäppt uttryck, för vem vill vara som folk är mest? Och hur är folk som mest?
Nåja. Jag mår i alla fall som vanligt och det är jag glad för. Tillsammans med kompisen och hennes man har jag plockat av aroniabusken , de fick med sig två hinkar med nyttiga bär hem, och jag fick ihop till en omgång torkade bär till. Jag har redan en stor laddning saft i frysen och några liter torkade bär färdiga. Blir gott på filen! Och nyttigt! (De rosa perenna luktärterna har självsått sig och trivs i den där busken. De har annars inget med aronian att göra.)
Blomsterängen på bilden högst upp finns i kvarteret bredvid, precis utmed E22. Blommorna är sådda av kommunen enbart till glädje för oss som bor här och för dem som står i kö på söndagskvällar ute på vägen. Fritt fram att plocka är det också!
6 kommentarer:
Min vecka har också varit lugn och stillsam. Efter ett tag blir jag lite stressad av lugnet .. Men då får man ju hitta på något.
Blir lite avundsjuk när jag hör att du har tillgång till så mycket bär. Lite svårare med den saken här i Stockholm.
Ska åka ner till Småland nu en vecka fast nu är det väl över med bären. Fast lite kantareller kan jag kanske hitta.
Ha det så bra. Kram
Jag visste inte att man kunde äta aroniabär. Hade sådana buskar i första radhuset. Och nu ser jag att du och flera andra plockar ren sina buskar. Men jag har lite örter på balkongen så lite får jag skörda i alla fall :-)
Och jag minns en kund - en rar kvinna i Ystad - som visade mig sin Aroniabuske, med stort eller lite a :)
Jag hade aldrig, åtminstone inte fram till dess, ens hört talas om den sortens bär!
Margaretha: Jag är tacksam för att bären växer i min trädgård (och halvvägs inne på grannens) för här blir ytterst sällan något letande i skogen. Maken vill ut med båten så fort det är fint väder.
Cicki & Elisabet: Vi köpte busken enbart för att den skulle få fina blad på hösten, satte den utanför köksfönstret därför. Och den får verkligen färgsprakande blad i brinnande färger. "Och så kan ni göra saft av bären" sa försäljaren. Men jag provsmakade det beska bäret och avstod från det. I säkert 15 år. Sen talade min bror om att det blir kanonfin saft, då först prövade jag och blev fast. Det där med att torka har jag lärt mig av Eva som plockar på bilden. Fast hon har en olla, en elektrisk torkmaskin. Sedan vi började plocka av busken, blir det mer bär för varje år.
Jag hade heller aldrig hört talas om aronia tidigare.
Den blomsterängen är en njutning!!! Aroniabär har jag aldrig smakat.
Klimakteriehäxan: Att äta dem rakt av från busken är ingen hit! De är sura och beska och kärva. Men eftersom jag vet hur nyttiga de är, har jag lärt mig att uppskatta smaken, så den här perioden brukar jag varje dag repa av några bär och tugga i mig. Och borsta tänderna efteråt! Färgen är det starkaste jag sett i bärväg. Värre än blåbär att bita sig fast.
Skicka en kommentar