Julen kom och gick, mycket sång blev det... Två gånger på julaftonen, fotot med den femhövdade kören (fast alten blev skymd bakom dirigenten) är från den pyttelilla kyrkan i Börrum, 20 min ut mot kusten från Söderköping räknat. Eftersom ingen fotograf var med på julnatten blev det inget foto på den tolvhövdade julkören i vår stora kyrka.
I går, när S:t Anna vocalensemble hade julkonsert, var vi ovanligt nog fulltaliga. Bara dirigenten saknas på bilden. Som vanligt spelade jag in på min lilla behändiga zoom, och kan konstatera att det lät bra. Tur det, för genrepet lyste det inte direkt om... Den sång som jag har skrivit texten till, kommer snart på youtube.
Det satte i att snöa så alldeles förskräckligt några timmar före konserten, det var ju otur för alla som inte vågade sig ut på de smala hala vägarna, men det kom förvånansvärt många ändå.
Nu ligger jag på min blå soffa och njuter av granen, liten men naggande god. På juldagen var det inte så tyst här hemma, då var hela den yngre skaran här. Åt, öppnade klappar, spelade spel - och gitarr. 
10 kommentarer:
Så vuxen och vacker din dotterdotter har blivit.
Jag sjöng också på julnatten tillsammans med fem kvinnor och kantorn Jan-Kenneth. Men det blev ingen sovmorgon dagen därpå. Mitt barnbarn är 7 år och morgonpigg.
Gott Nytt År!
Tiden går fort - tycker inte det var så längesen hon var lika stor som Caspar och sjöng i mikrofon. Ni får komma till Mogata någon gång och sjunga så man slipper ta ut bilen och köra på hala vägar. Skönt att alla inte skrämdes bort av snövädret.
Vad flitig du har varit under julhelgen. Vad roligt att barnbarnet också gillar att utöva sång och musik. Minns när du spelade in hennes sång när hon var liten. Var tog de åren vägen?! Och visst är det skönt med dessa mellandagar? Ganska så kravlösa.
Jag är också hemskt förtjust i mellandagarna... alldeles särskilt i år när jag är ledig ;)
Söt liten gran!
Maggan: numera dröjer det ofta ett par månader mellan våra träffar, och jag tycker att det händer mycket och fort...hon växer om mig om några centimeter.
Vad vore julen utan körsång?
Musikanta: det vore bra att sjunga där, vi blir ju oftast enagerade långt ute på vischan... Med restid tar det halva söndagen. Det kom minst 40, jag räknade bara lite slarvigt. En annan hal vinter var vi 13 som lyssnade på konserten...
Eva: det är bara med körsång jag har varit flitig, i övrigt har jag bara vilat, promenerat och ätit rester - och sovit middag. Ibland kan jag längta väldigt efter den där lilla stumpan... Men det är härligt att diskutera med en kalvbent ung skönhet också. F.ö. var hennes vösta betyg just i musik!
Mossfolk: den är lagom och behändig. Jag har ju alltid varit ledig i mellandagarna. I år är maken det också, Även de nästa vecka. Och inga datum inbokade. Skönt. Förr hade vi alltid minst ett julkalas och åkte iväg på nåt också, men i år ska vi bara till dottern och fika efter nyår.
Så stor hon har blivit den där lillflickan! Och söt! När vi blev "bloggbekanta" var hon ju jätteliten ... tänk vad tiden går!
K- häxan: det är 10;5 år sedan jag började blogga och vi hittade varandra ganska direkt, vill jag minnas, så hon var ca 2 år då... Det har hänt en del!
Hoppsan, min 11-årsdag som bloggare glömde jag bort i år! Den inföll den 16 december.
Så vackert med snö på jul! Här har det bara varit grått och ganska lågt i tak med en himmel fylld av moln. Men några få dagar med blå himmel har vi haft! Ingen snö alls men åtminstone ljus och frisk luft!
Har läst om din jul på facebook och är glad att ni haft det så mysigt med massa sång och gemenskap. Har själv haft en lite dämpad jul och nyår men jag tror att jag är på väg uppåt igen nu. TACK för alla vänliga ord och omtankar du gett mig under hösten vännen!
Många kramar och ett gott nytt 2016 önskar jag dig och din familj!!
K-häxan: jag är så slö med bliggandet så jag räknar mig knappt som en längre.
Ullrika: jag har ju förstått att något har dämpat dig, men jag har inte förstått vad. Men man måste ju inte berätta allt heller, det är ju lite berg- och dalbana det här livet vi fått.
Jag hoppas att du får upp ångan igen när det börjar ljusna. Själv känner jag att jag nog så sakta börjar längta efter vanliga vardagar igen.
Skicka en kommentar