Man skulle lätt kunna tro att Bloggbladsbloggen avsomnat för gott. Det har den inte, men den kommer helt klart i skymundan periodvis.
Vackra dagar (lätt räknade hittills) har vi varit ute med båten.
Och, som synes, även en och annan mulen dag. Fast just den här, som avlutade med mat på S:t Annagården vid Lagnöbron, var fin ända fram till eftermiddagen.
Så har sångfågeln varit här, tålamodet med att kunna spela till sångerna har varit större än vanligt. Så roligt att få lära ut några ackord.
Vad är sommare utan regn? Ja, torr och het förstås. Men ... Det måste ju inte regna varje dag.
En fin regnbåge efteråt är som plåster på vädersåren.
Mellan skurarna har det blivit en del gjort i trädgården. Äppelträden tjänar bara syftet att ge skugga numera, men... hittills har molnen skött den saken och träden har växt till sig i onödan. Hoppet lever dock, så nu är det mindre skugga - om det skulle råka bli vackert väder.
Här finns bara en lite snutt kvar av regnbågen framåt kvällen häromdagen, och min promenad mellan skurarna blev riktigt skön.
I dag har jag just klarat en timmes promenad i sol. Det blåser friska vindar, och eftersom maken hade några ärenden i stan så slipper jag fundera på om det blåser ute på havet.
6 kommentarer:
Inte blir det mycket bloggande så här på sommaren inte.
Kul att se hur ni har det i östgötet nu när jag är norröver. Hittade du någon skatt i slutet av regnbågen?
Ja visst ja, på lördag är det en sån där fotodag igen, om du vill vara med :-)
Vonkis: jaså du är hos dennäldre generationen?
Egentligen lite onödigt att gräva. Just nu känner jag mig så lyckligt lottad: jag bor i en lugn och fridfull vrå av världen, alla i familjen mår bra och jag trivs enormt med livet. Vilket inte är så självklart alltid. Så jag låter skatten ligga och växa till sig tills jag bättre behöver den.
Jaså EFIT i morgon... Jag som bara tänker lata mig efter kvällen stora energiuttag. (Som faktisk gav en massa enerig tillbaka.)
Tycker du verkar ha en skön sommar! Bra!
K-häxan: jag är så nöjd med tillvaron. Visserligen bedrövad över allt skrämmande som sker, men njuter ändå av det livet ger och är extra tacksam över att inte behöva vara rädd jämt. Det är så ofattbart med ondskan som tycks slå blint omkring sig.
Mamma sa alltid att vi i Sverige inte skulle gå omkring och ha dåligt samvete över att vi faktiskt lever i fred och frihet - ofta när någon sa att "ja, men vi har det ju så bra, man skäms nästan" - och så tänker jag också.
Att vara tacksam däremot .., det kan vi verkligen vara.
Vilken otrolig vinst i livets lotteri, detta att ha fått födas i den här delen av världen.
Elisabet: det blir ju inte bättre i världen om vi som har det så som de flesta skulle önska, inte vore glada och tacksamma för vad vi har.
Skicka en kommentar