En dag ägnade jag åt att vara statist i en tysk filminspelning här i stan. Det var väldigt roligt. Det är jag som sitter i mitten med turkos sjal.
Vår bokhandel var omstylad för dagen. Filmen ingår i Inga Lindström-serien och kommer att heta Liebe und Chaos.
En dag var jag på Afternoon tea med studentkompisarna från förr. Stadsmissionen har gjort om en gammal frikyrka på ett väldigt fint sätt. Så gott, och så mycket!
När båten kom hem till trädgården blev det en del att ta hand om och tvätta.
Och så har jag förstått mött hösten på mina dagliga stavpromenader. Ljuvlig höst!
Min äldsta fyllde 40 förra veckan och hade fest med släkten.
Smarrigt till tusen!Och häromkvällen var det dags att krypa in i mormors mormors kläder igen. Platsen: Gryts bygdegård.
11 kommentarer:
Ja Marianne, nog är bloggande mindre poppis nu än för något enstaka år sedan. Jag envisas ju, trogen mitt påstående att jag främst bloggar för min egen skull. Men visst saknar man kommentarer, visst vore det kul om besöksfrekvensen vore lika hög som tidigare, visst vore det stimulerande med många andra aktiva, nya eller gamla, bloggare!
K-häxan: Jag skriver dagbok för mig själv, men blogga har jag gjort för att andra läser och kommenterar. De första åren gick jag och tänkte ut lite småroliga ämnen att skriva om, då var jag anonym och vågade ta ut svängarna lite mer. Men nu när jag har insett att man kommer till min blogg om man googlar på mitt namn, är jag lite försiktigare och det blir mest solskensrapporter om vad som sig tilldragit haver. Utan några åsikter... jag minns med fasa när det blev en enorm debatt med okända som hävde ur sig dumheter mot varandra i kommentarerna efter att ha googlat sig hit på ett känsligt ämne. Då tog jag bort hela inlägget och har sedan dess varit försiktig.
Vår gemensamma vän söderut tjatade alltid på mig att fortsätta, men nu verkar det vara ytterst få som letar sig hit.
Så vad gäller bloggandet är det sant: Det var bättre förr!
Även om jag inte gör många avtryck så läser jag varje gång du skriver. Så¨bara för att du ska veta att jag är här och uppskattar det jag läser så säger jag: Vinkelevink :-)
Halloj! Det händer ju en massa roliga grejor i ditt liv med! Kul, det där med filminspelning.
Jag skriver också dagbok varje morgon och har gjort så i många, många år. Bloggen skriver jag bara för att det är så roligt. Extra roligt är det att få kommentarer. Ibland undrar jag vilka det är som kikar in. Ser att det är flera IP-adresser från USA, men har aldrig fått någon kommentar därifrån.
A pro på våren, kolla mitt svar på din kommentar hos mig.
Cicki: Det var roligt, jag vet ju att du själv tröttnade på bloggskrivandet.
Maggan: Ja, att vara statist var helt nytt för mig. Många timmars väntan, men vi hade väldigt roligt och skojade och skrattade i höstsolen. Kul att få se hur det går till. Filmen kommer nästa år, jag har hittat den på google och de kommer på Youtube sen.
Visst är det roligt med kommentarerna, det är det som är bäst med bloggandet, fast jag minns då när jag kunde få 20-25 på varje inlägg, att det tog tid att svara på alla!
Nu ska jag gå in och läsa hos dig!
Visst har bloggandet minskat, så tycker även jag, men jag har heller inte haft / eller strävat efter att få - många bloggvänner. Men roligt om man kan behålla några trogna vänner, även om man inte gör inlägg så ofta.
Oj så mycket tvätt det blev från båten. Men inte tvättar man väl livvästar?
Din fina firma håller du verkligen vid liv, men så är du ju också betagen av din goa huvudfigur. Lycka till i fortsättningen - du ger trivsamt liv till dina åhörare.
Go o glad höst
kram från Eleonora
Eleonora: Helt rätt, en del saker ska bara stuvas undan, andra luftas först (liggdynorna) och andra ska köras i tvättmaskinen, men allt måste åtgärdas. Nu är det gjort, men idag ligger dynorna från glasaltanen på tork här i stället.
Jag räknar förstås med att mina bloggvänner finns kvar på nåt sätt, men många har slutat blogga eller hör av sig sällan. När det var som mest för 8-10 år sen, då hade jag flera hundra läsare varje dag, nu kan jag räkna dem i ental... men jag är glad för de få som letar sig hit.
Det har blivit mycket mer firmajobb för varje år, men jag skriver inte om allt. Det skulle nog bli tjatigt.
Det är alltid trevligt att läsa dina inlägg. Men om du ändå skriver dagbok varje dag förstår jag om det inte är så nödvändigt att skriva inlägg också på bloggen. Jag har min blogg mer eller mindre som en dagbok - skriver ingen annanstans. Tycker det är jobbigt när jag får fler än 10 kommentarer, skulle önska att det fanns en gilla-knapp så jag såg vem som hade läst bara.
Musikanta: Bloggen har jag alltid hållit på med enbart för att kommunikationens skull, det är roligt när någon läser vad jag skriver och sen kommenterar. Jag bloggar inte som dagbok, även om det blev lite av det när jag tryckte upp mina första bloggar som bok. OBS - ett ex, fast det blev fyra delar. När jag berättade om det, trodde flera att jag skulle sälja, men det har jag aldrig tänkt. Bara roligt att ha för framtiden. För mina barn - och barnbarnet. Än har ingen av dem velat läsa.
Min dagbok fylls av tankeflöde, irritationer och ältande. Totalt urtråkig, jag bara skriver av mig. Sen dumpar jag dem ute på havet. Ingen ska läsa dem. Inte ens jag.
Jag skriver både dagbok och blogg. Men bloggen är ju mer allmängiltig, givetvis. Gläder mig över kommentarer, utan feedback skulle jag inte skriva. DÅ skulle jag tappa geisten.
Direkt.
Glad över de bloggvänner jag har, och tänker fortsätta skriva så länge det är givande och roligt.
DU har gjort mkt kul. Roligt att vara statist. OCH sen stora födelsedag och allting! Ni är SÅ fina på bilden.
Hösten är verkligen FIN!!
PS, jag tror det finns gilla-knapp på blogger som man kan aktivera.
Jag har det inte, men jag har sett att det finns hos andra som bloggar.
Skicka en kommentar