Min blogg verkar tyna bort så sakteliga - men jag stänger inte ner den, för vem vad jag kan få för plötslig skrivklåda?
Jag blev varnad för att tiden skulle gå fortare som pensionär och att jag skulle få så mycket att göra - men ändå hade jag nog inte fattat att minsta lilla sak tar mycket längre tid att göra. Ta en sån sak som att gå upp ur sängen! Med flera snoozningar kan det ta upp emot en timme. Om jag då ska iväg och vikariera redan klockan åtta kan det bli körigt (passar väl kanske mig som är körsångare?). Fast efter lite inkörning (!) (som bestod i att jag räknade ut hur mycket pengar jag skulle tjäna innan jag normala dagar ens ätit klart frukosten framåt elva) så började jag studsa upp ur sängen, snabbt få i mig den redan kvällen före framställda frukosten, hoppa i de framlagda kläderna och vara i väg på mindre än en timme. Duschar inte mänschan? tänker du nog nu. Jodå - kvällen före. Jag hinner inte bli vare sig svettig eller lortig under natten. Allt för att spara tid.
Vad jag jobbar med? Nästan samma som förra vintern, med ensamkommande flyktingpojkar. En del grabbar är desamma, men nu hetsar de som sjutton för att komma in på gymnasiet innan de blir för gamla. (En flicka finns i gruppen, hon är här med sin familj.) Aldrig i mitt liv har jag haft så ivriga elever! Mest av allt vill de skriva grammatiska listor, då tycker samtliga att de JOBBAR. Pratövningar med uttal och rätt ordföljd... sånt tjafs tycker de inte att de hinner med. MER GRAMMATIK ropar de i kör. Eftersom jag litar på mina 40 års erfarenheter som lärare i språk, mer än på dem som knappt gått i skolan, ger jag mig inte - man måste kunna göra sig förstådd också. Men jag luras lite... och kallar det mesta för grammatik.
Vansinnigt roligt är det i alla fall. Just den där ivern hos elever känns ny för mig, lite stressigt blir det, men det ger mycket tillbaka. Och lön också - plus kramar!
Att dessutom sjunga i två körer framåt advent och jul... det tar också en hel del tid. Liksom de skrivuppdrag som jag fortfarande får.
Det har blivit krångligare att få in foton på bloggen, nu när jag mest fotar med min jättebra nya iPhone. Och vad är en blogg med bara en massa text? Jooooobbbig...
Men för att både få lite bilder och musik, kan jag länka till Musikanta, hon filmade på nyårsaftonen när vokalensemblen sjöng "Himlen kommer så nära", med text av mig och musik av Bo Wastesson. Vaktmästaren uppmärksammade inte solisten som hade gömt sig bakom pelaren, därför gick inte mikrofonen igång och hon hörs tyvärr för svagt, men sen när vi andra krämar i hörs det bättre.
God fortsättning!
12 kommentarer:
Kul att du delade inlägget på FB och länkade här. Du har många år framför dig med ensamkommande studiehungriga ungdomar om jag får sia. Lite lagom med ett par dagar i veckan också.
Håller med dig om att allt tar lite längre tid nu för tiden - bara att BESTÄMMA vad man ska göra på dagen tar tid. Därför är det rätt bra att ha något inbokat så man måste gå upp i god tid på morgonen.
I dag hade jag bestämt mig för att ta bussen till stan och kolla om det fanns nåt kvar på rea. Det fanns tillräckligt för att jag skulle bli nöjd med mina fynd. Men nåt mer gjort blir det inte idag.
Nej då, det blir inte alls tråkigt med bara text! Och vilken entusiasm du uppbådar inför jobbet. Nog måtte det vara underbart att känna att man gör skillnad för människor, särskilt för människor som är i utsatt läge.
Min dotter jobbar också numera med ensamkommande. Hon jobbar på ett boende och hon älskar det. Hon beskriver, precis som du, ivern hos ungdomarna att komma in i det svenska samhället.
Som motvikt får jag höra från mina syrianska grannar hur hemska utlänningarna är. Utlänningar för dem är detsamma som muslimer. De bär med sig ett hat som grundar sig i förföljelserna som de, som kristna, fått utstå genom flera århundraden. Det var ju på grund av förföljelse de flydde till Sverige. När jag försöker säga att det är bara en liten klick muslimer som missköter sig så tittar de suspekt på mig och säger att det inte är sant. Alla muslimer är hemska, får jag till svar. När jag berättar om att min dotter jobbar med ensamkommande ungdomar och trivs så bra, säger de åt mig att jag måste få henne att sluta med det. Hon kan bli dödad!
Det är inte lätt det här, när grupperna inte kan hålla sams.När de bär med sig sånt som hänt för länge sedan. I Södertälje är det mycket bråk mellan just kristna syrianer och muslimer på skolorna. Det är så tråkigt att det ska behöva vara så.
God fortsättning!
Har samma erfarenhet från våra nyanlända och från när jag jobbade på im-programmet på gymnasiet för något år sedan. De som säger att dessa elever inte vill något vet inte vad de pratar om.
God fortsättning!
Så härligt för de ensamkommande att få en så engagerad och erfaren lärare!
Och jag tycker att det verkar hektiskt men härligt att vara pensionär och orka med att göra så mycket.
Elisabet: Tack! Min insats är inte nåt att skryta med direkt, jag får ju betalt... ett välkommet tillskott till min ytterst blygsamma pension efter många år som halvtidsarbetande. Men visst - mitt mänskliga engagemang hänger inte på pengarna. Jag gillar att jobba med de här grabbarna.
Cicki: Jodu, det finns många fördomar och åsikter... i min grupp har jag tre olika religioner, och deras representanter ser inte med blida ögon på de andra.
Det finns ju många olika personlighetstyper bland de här killarna - precis i vilken skolklass som helst. Men överlag en stor ambition, det är ju inte de lataste och mest oföretagsamma som skickas iväg.
Vonkis: Jag erkänner att jag hade en del fördomar innan jag lärde känna så många av killarna. Men det genomgående är att det är fina och ambitiösa grabbar - förmodligen färre % bråkstakar än i en svensk lika stor grupp. Det vore blåögt att tro att alla är änglar - precis som om svenskar eller norrmän eller vilka som helst.
Respekten för vuxna är något som slagit mig - aldrig under 40 år har jag känt mig så upplyft och nästan uppvaktad som av de här killarna.
mossfolk: Ork och ork.... nu har jag nog gett sken av nåt som jag inte är. Pigg och alert, alltså... Jag orkar visserligen hålla igång några timmar ett par dagar i veckan - men ack, så trött jag är efteråt! Jag behöver mycket tid då jag bara ägnar mig åt hasandets sköna konst.
Välkommen åter - det tog ungefär sex veckor om jag räknar rätt ...
Kul att du är i farten med dina elever igen, det är bra för både dem och dig (och din plånbok) det är jag övertygad om. God fortsättning på 2017 - och vänta inte sex veckor till nästa inlägg!!!
K-häxan: tack och god fortsättning till dig med!
Vad jag vet nu, så har jag bara tre dagar inbokade den här och nästa vecka.
Lite lättare att jobba nu med så god markservice hemma.
Skicka en kommentar