I dag kom regnet som vi har längtat efter! Så härligt och välkommet, men det är inte så härligt att gå ut och gå då, så det fick bli lite inneplock. Jag har köpt nya gardiner (alltså inte färdiga) som jag ska sy, och i tygaffären fick jag syn på ett ställ för trådrullar. Jag har samlat på mig ett antal rullar genom åren. Alltså i min andra syomgång. För cirka 20 år sen plockade jag bort allt som hade med sömnad att göra och slängde tavlan med spikar som pappa gjorde till mig många år tidigare. Synd! Jag har saknat den nu när jag börjat om att sy. Det ser inte ut som så många rullar, men det är det. Alla fick inte ens plats på den nya ställningen.
Man kan ju undra varför jag har nio rullar med vit tråd... Förmodligen för att jag inte orkat röja i lådan utan köpt nytt. Jag undrar varför jag har så många i bruna nyanser, jag har väl inga bruna kläder??? De svarta rullarna fick inte plats.
Jag återkommer förstås när jag börjat med gardinerna. Det blir en dag med bra dagsljus. Jag är nästan lite skraj... Fem meter på dubbel bredd, som ska klippas till fyra våder. Ganska dyr linneväv, så jag måste vara utsövd och på gott humör. Tråden längst ner till höger kommer att bli bra!
7 kommentarer:
Ibland har man för bråttom att få undan och städa undan. Snyggt fick du och ordning på torpet dessutom. Jag har lovat ge bort min symaskin till sonen och hans familj. Den väntar på att bli levererad men mitt i allt så fick jag lust att sy. Typiskt eller hur?
Roligt att du är på blogghumör igen Marianne!
Tänk att den del saker blir kvar i evigheter utan att komma till användning, för man vet ju aldrig, en dag kanske. Men andra saker åker i ett huj och strax efter ångrar man sig.
Att sy gardiner är en sak som verkar lätt men är rätt svårt, speciellt om tyget är mönstrat. För tre fyra år sedan sydda mamma ett par gardiner av ett blommigt tyg vi hittade när vi var på stan. Hon lade ut tyget på golvet och började prata om mönsterpassning! Jag hade ingen aning om att mönstrade gardiner behöver mönsterpassas.
Pettas: jag var så sugen på att börja sy kläder igen, hann göra ett par plagg innan jag äntligen hittade en provdocka på nätet. Den hann jag bara få hem innan coronan kom. Inte ville jag gå till tygaffären då, och vad skulle jag med nya kläder till när jag inte lämnar huset?
Hoppas lusten återvänder.
Vonkis: mönsterpassning lärde jag mig tidigt när det gäller tyg. Men första gången maken (då endast pojkvän) och jag tapetserade med småblommig tapet struntade vi i det - och fick göra om väggen ....
Påminner om när Kent och jag skulle tapetsera och klippte till alla våder sedan vi mätt väggen. Det var bara det att väggen sluttade en hel del...
Om du inte använder bruna trådrullar förstår jag inte varför du inte tar bort dem och sätter dit de svarta i stället. Åtminstone jag använder ganska ofta svart tråd. Aldrig brunt.
Musikanta: Såna misstag märker man först när man kommit för långt...
Du har helt rätt! Jag ska naturligtvis ta bort de bruna. Det är mycket kvar på varje rulle, så jag kan inte ha sytt mycket alls med dem, svarta använder jag betydligt mer.
Bloggblad
Åh så surt att behöva göra om.
Men som min mormor brukade säga, man har det (omgjorda) kvar längre tid än det tar att göra om.
Vonkis: Om du menar omtapetseringen 1974 så var det väldigt surt! Men... 46 år har inneburit så mycket annat av både glädje och sorg att tapeteländet hamnat i glömska.
En slöjfröken för länge sen, sa att "ingen ser hur lång tid det tog, men alla ser resultatet". Det fattade jag inte riktigt som barn när inte ville repa upp utan tyckte att en maska eller stygn fel kvittade. Men nu förstår jag - och repar upp ganska ofta. Din mormors uttryck var riktigt bra!
Skicka en kommentar