Nej, hängslen och flytväst har jag inte när jag går i skogen. Men ljusa byxorna väl nedstoppade i vita sockor (på vitt syns fästingarna bäst) och sen stövlar förstås. Heltäckande tröja och nät för den delen där myggorna och flugorna trivs. Här är gubben (inte så rädd av sig som jag) på väg ut i skogen, dels för att skogsbada lite med min bror och svägerska, dels för att se om lingonen mognat.
Hällmarkstallar, mossor och lavar - och lingon! Blåbären har vi redan tagit det mesta av och en del hann skrumpna av torkan. Min svägerska har inte alls samma insektsfobi som jag, som synes.
Nu strosade vi mest bara runt lite på de låga bergsknallarna med tallarna bakom stugan, men tillsammans fick vi ihop en liter lingon, som nu bor i en syltburk i kylskåpet. Om Gud vill och hälsan och vädret tillåter, så kommer den att få sällskap framöver. Förhoppningsvis dyker en och annan svamp upp i mossan också efter det enorma regnandet nyligen - och just nu... det droppar så skönt mot fönstren.
6 kommentarer:
Du blir kanske en influenser nu Marianne? Snart klär vi oss allihopa på samma sätt som du gör när vi går till skogs för att plocka bär och svamp.
Hoppas att din syltburk får sällskap; här har vi inte hittat många bär att tala om alls. Torkan har gjort sitt i våra skogar.
Pettas: Haha... det kanske vore nåt på gamla dar! På facebook vet jag att flera av mina vänner har snappat upp vandringstips som jag lagt ut - men ... här på bloggen är det numera bara en handfull gamla bloggare som märkt att jag börjat om, så vi har långt till miljongränsen!
De tre tidigare somrar som vi haft stugan, har det inte funnits några bär alls. Första sommaren fick vi massor av svamp, men sen har det varit rätt klent. Hoppas på de enorma regnen som kommit senaste dagarna ...
Fy vale för fästingar. Jag har blivit biten av en en gång och det räckte mer än väl, ger jag mig ut i skogen nu för tiden så ser jag ut ungefär som dig, minus ansiktsnätet.
Har du testat lingonsylt med lite kryddnejlika i? Det blir gott när man äter lingonsylt till kött.
Vonkis: Fästingar älskar mig! Jag har blivit biten många gånger, men bara fått borrelia en gång. Sedan jag började med ljusa byxor och vita strumpor och inte lämnar nåt av benet bart, så har jag sluppit - alltså de kommer krypande då och då, men jag ser dem - och strax därpå dör de...
Nej, kryddnejlika i lingonsylt var nytt. Däremot har jag lagt hela lingon att dra i cognac, det gav en väldigt lyxig smak till köttbiten.
Sen fick jag en gång i Wien äppelmos med pepparrot i till fläskstek. Makalöst gott, men jag har inte kommit mig för att göra det hemma. Än.
Haha, ja det var verkligen full mundering. Vi brukar vara noga med att ha långbyxor, men det är också allt. Sedan kollar vi såklart lite extra noga efter fästingar efter det att vi har varit i skogen, men de allra minsta är förstås svåra att upptäcka. Å andra sidan sägs det ju att nymferna sällan bär på fästingburna sjukdomar.
I år har jag hittills inte plockat en enda fästing (peppar peppar), varken från oss eller katten. Hon har inte ens behövt fästingmedel. Vid några tillfällen har jag haft några som krupit på benet, men de avlägsnades kvickt.
Jag trodde först att du skaffat bin när jag såg din utstyrsel. Man kan ju aldrig veta med dig :-). Hemmalagad lingonsylt är otroligt mycket godare än köpt. Men en enda burk räcker väl inte så länge? Jag brukade köpa en hel låda på torget för några år sen och sylten jag gjorde räckte hela nästa år.
Skicka en kommentar