Dilemma

I dag hade jag ett ärende till en utställningslokal. Jag skulle avlämna ett brev till en av utställarna och passade på att först beskåda hans alster. Och det var ingen konst i mina ögon, snarare det sämsta jag sett... Jag brukar gå dit en gång i veckan och titta på alla glada amatörer som ställer ut sina verk, även om det känns pinsamt ibland och jag får bita mig i läppen för att inte visa vad jag tycker. Verken verkar vara värk för en del...? Alla varianter är i alla fall representerade, ingen kvalitetskontroll, men ganska höga priser.

Att rita en halv julgran, en cirkel och en fyrkant med vit vaxkrita, måla över med blå vattenfärg, rama in det och ta 400:-.... Eller slira lite med akvarellfärg för lika mycket och kalla det nåt tjusigt... Några ansikten, i olika stadier av vrede, snabbt tecknade med krita ... inget jag vill ha på väggen, precis. Mina skolbarn brukar prestera mycket mer intressanta saker.

I alla fall. När jag hade överlämnat brevet till "konstnärens" far och vi pratat en stund, frågade han mig vad jag tyckte om hans bilder.

Hur svarar man på en sån fråga? Ärligt eller falskt? Hur skulle du göra?

Jag kan verkligen inget om konst, vet bara vad jag tycker om eller inte tycker om och ser därmed inte skillnad på dyrt eller billigt. Jag slingrade mig med det... att jag inte förstår mig på, inte kan bedöma... Man tar en risk om man frågar, därför brukar jag aldrig fråga vad folk tycker om mina sånger eller böcker, jag skulle bli jätteledsen om de skulle säga just det jag tänkte om de här bilderna: skräp.