Jag har hämtat ut mitt nya körkort idag - enda fördelen med det är att det är pyttelitet så jag knappt syns. Jo, en fördel till: jag får köra motorcykel... jag som aldrig ens kört moppe...
I mina lådor ligger en mängd foton på mig och skräpar, men inget där avståndet mellan pupillen och hakan har exakt rätt antal millimeter, alltså letade jag rätt på ett antal guldpengar och gav mig in till stora staden för att ta kort i en automat. 50:- kan räcka för ett litet kort som jag inte tänker visa, hos fotografen hade det kostat 100 till. (På 30 år har jag bara fastnat i en enda poliskontroll, så chansen är minimal att det händer igen. På systemet har jag inte behövt visa leg nång gång på 30 år och på banken känner dom mig.)
Sedan jag sist satt i en automat har dom moderniserats, inga fyra snabba blixtar längre. Jag läste instruktionerna, vred och vände och smilade upp mig med örat i rätt vinkel tills jag var riktigt nöjd med den dunkla spegelbilden innanför glaset. Det blixtrade och strax växte en bild av en liten satt och fet tant fram i rutan. Snabbt tryckte jag på knappen för "nytt försök" för det måste ha blivit nåt fel, den tanten kände jag inte igen, det var nog något som blivit kvar från förra kunden. Det blixtrade igen och strax kom samma lilla leende tant fram en gång till... Jag glodde en bra stund innan jag kände igen frisyren och jumpern...
Suck!
Jag var bedrövad innan jag kom hem till maken och fick medhåll, det var inte likt. Jag är inte riktigt så hoptryckt och flammig - eller också tyckte han så för husfridens skull?
Jag valde att tro honom om gott. Klippte fotot till rätt storlek och kontrollmätte - från pupill till hakan... jaha... nu hade ju apparaten gjort så att jag fick flera stycken, men det fanns ett par millimeters svängrum så jag chansade och klistrade. Och i dag kom det alltså - godkänt. Jag hoppades i det längsta att kassörskan inte skulle lämna över det, det var ju inte likt... men icke.
Det måste vara väldigt dålig kvalitet i de nya fotoautomaterna, förr blev korten mycket bättre...
5 kommentarer:
Absolut! Jag menar, alla foton var bättre förr av någon anledning. Undrar vad det kan bero på…
Härligt skrivet i alla fall! :o)
Vet du vad det värsta är? Jag får också köra motorcykel! En tung Harley om jag vill. Huameja!!!
Kul läsning! Jag kommer tillbaka, säkert. Jag får likartade känslor varje gång jag tittar mig i spegeln nuförtiden... :-)
*s* Själv har jag fått en hattifnatt, en hällristning och en muminpappa i pannan på äldre dar. Snart kommer väl de extra hakorna också. Hoppas jag kan göra något bra pyssel även med dem och inte deppa ihop för mycket.
Dina ögon ser föresten intillegenta ut på bilden i förra inlägget. Och ganska snälla :)
Mamselamsen: Jag tycker vi borde samla ihop oss, alla vi som fick mc-kort "på köpet" och dra iväg på en vinglig mc-semester... Åh, vad kul vi skulle ha...
Monica: Jag tror kvaliteten i kamerorna (vicke' häftigt ord! Känner att jag aldrig skrivit det förr) var bättre förr.
Hakke: Tack! Jag brukar alltid hävda att jag är inte´gent. Men det där med snällheten är lömskt. Jag ser bara snäll ut när jag ler, därför ler jag alltid mot främlingar, små barn och kameror. Många äro de högstadiegrabbar som skulle kunna intyga huru arga dessa till synes vänliga ögon kan vara...
Skicka en kommentar