Begravning

I dag har jag varit på begravning. En mycket trevlig tillställning, regisserad av den 95-åriga lilla dam som tyvärr inte själv fick vara med. Hon var mycket kyrklig och tyckte att hon gjort tillräckligt för välgörenheten, så hon ville inte att några pengar skulle gå till sånt, hon ville ha blommor och en riktigt glad fest. Helst hade hon velat vara med och servera sherry till gästerna, men sånt får inte serveras i församlingshemmet, så nån drink blev det inte, och själv hade hon förhinder. Men ett trevligt kalas med mycket blommor och högklassig musik fick hon - vi skålade för henne i alla fall.

Och så inträffade det som vanligtvis bara brukar finnas i filmer: begravningsgästerna sjöng ordenligt i psalmerna. För det är annars bara på film som folk sjunger med i psalmerna. Jag går tillräckligt ofta i kyrkan för att vara helt säker på att jag har rätt där. Det är ofta bara prästen, kantorn och jag som sjunger. Men nu var det många musiker bland gästerna så det blev rejält med sång.

Den 93-åriga lillasystern berättade barndomsminnen vid kaffet... snacka om "länge sen"! Där fick vi lite perspektiv på det där med ålder.

Jag tycker det är fint med begravningar och alla ritualer - men känner mig inte morbid för det. Som väl är har jag varit förskonad från "ond bråd död" i förtid i min närhet, däremot har jag haft en stor släkt som tunnats ut. Det hör till livet att man dör och ritualerna med samling och skratt och minnen efteråt är jätteviktigt.