Det händer hela tiden, överallt. Hemska saker. Men i dag kom det hemska alldeles nära inpå, så jag är minst sagt tagen. Tappade luften. På väg till matsalen hejade jag på en av mina arbetskamrater som jag känt i flera år genom körsången – hade inte tid att stanna och prata – hon såg pigg och alert ut som vanligt. 10 minuter senare kom en polis och sökte henne för att meddela att hennes liv slagits i spillror. Mannen hade kört ihjäl sig på förmiddagen, på väg till stugan, en väg han kört åtskilliga gånger. Singelolycka, hunden överlevde… när det kommer så nära spelar det ingen roll att man läser och hör om olyckor och dödsfall dagligen. När det drabbar någon man känner blir det verkligt. Att det faktiskt kan hända. På riktigt. Finns inga ord och ingen tröst. Nu skulle hon iväg och meddela sina tonårsbarn…
En av hennes första kommentarer ger en bra tankeställare: Vi sa i alla fall hej då ordentligt i morse…
15 kommentarer:
fruktansvärt....finns inga ord.....
Tänk, vad man minns när man läser dina rader. När jag var liten ringde telefonen. Mamma svarade.Det visade sig att grannen Helmer hade krockat med sin trehjulingsbil och nu ville den uppringande att mamma skulle gå över till hans fru, hon som ännu inte visste att hon hade blivit änka. Detta var goda vänner till mamma och pappa. Mamma tog på sig kappan och gick .., det var kallt ute och jag kände en isande skräck inom mig. När hon kom hem, sa hon ... "ja, D tog det ändå lugnt ., hon sa att dom hade pussat varandra hejdå på morgonen".
Ohh... så hemskt.
Det är därför man alltid ska visa de sina och nära att man älskar dom.
JA alltid- aldrig skiljas i ilska
Sorgligt! Döden är ju så tung, speciellt när den kommer "nära".
Oj, vad sorgligt. Det är alltid så hemskt när det sker på det här sättet, plötsligt, utan förvarning och med barn som blir utan en av föräldrarna. Tungt.
När sådant händer inser man att man har livet till låns, och att på en kort sekund kan allt förändras. Gäller att leva när man har chansen, och det är ngt vi tyvärr missar ganska ofta
Håller med cornelia och batbut. Vi måste lära oss att uppskatta varenda stund och verkligen visa våra "nära och kära" (Förr tyckte jag det var ett töntigt uttryck, men nu undrar jag: finns det nå't bättre?) hur mycket vi tycker om dem. Aldrig skiljas som ovänner, aldrig somna osams etc. Men tungt, tungt, tungt är det att mista någon som är nära. Ibland tänker jag på en kollega som gick bort alltför tidigt. Då är det gott att ha andra vänner att sörja tillsammans med.
Jag minns en morgon när jag åt frukost med man och barn ... telefonen ringde och där var min dåvarande chef och berättade att hennes man dött i en olycka dagen innan. Jag hörde vad hon sa, såg min familj och tänkte på hennes. Vi var jämngamla, våra barn var jämngamla och våra män var jämngamla. Där stod jag och såg HELA min familj och hos henne fattades en person. Vi ska helt enkelt vara rädda om varandra man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
Åh, vilka tragiska saker ni förmedlar. Manar till eftertanke. Och en kram till dem i min närhet.
Hu, det är tufft. Det gäller att ta vara på varandra den tid man får.
Idag är det din dag...en alldeles speciell bloggrosdag
Tack för alla kommentarer (och för rosen). De här känslorna och rädslan för att "det värsta" ska hända lever vi ju med alla - alltid - så det gäller som sagt att njuta av det som är bra och lugnt.
den enda tid vi vet nåt om är precis nu.. och det är så lätt att glömma bort.. Igår är redan förverkad, och i morgon.. ja vad som helst kan hända på en tiondels sekund.
Mina tanker till dig bloggblad...
och till din väninna och hennes familj.. värme och ljus till er..
Usch, man tycker att det händer så mycket hemskt i världen och att så många blir drabbade, men det är ännu värre när det händer närmare fast med färre, märkligt, men så är det...jag blir grinfärdig så fort jag tänker på allt svart och hotande som finns runt hörnet varje dag....*suck*
Kram till dig sålänge så kanske vi ses på lördag...
Skicka en kommentar