söndag, november 06, 2005

Hemslöjd


















Jag läste mamselamsens blogg idag och fick associationer till mitt första slöjdförsök i årskurs 3. När det var utställning på en föräldradag fick ALLA andra stickade dockor vara med. Men inte min, den var ful och vanskapt. Oj, vad det sved i 9-åringen som aldrig hade stickat förr. Pappa ryckte ut till mitt försvar, torkade mina tårar och fick fröken att leta rätt på dockan. Men inte lyfte den utställningen precis…
Det finns inte mycket sparat från när jag var barn, men den här dockan dök upp ur en kartong för några år sen och väckte blandade känslor. Jag bara älskar den och den har en framträdande plats vid mitt skrivbord numera. Jag tycker att den har en själ! Så det så! Och jag behöver inga framkrystade tröstningar "men den är ju söt.." för jag älskar den ändå.

19 kommentarer:

Cornelia sa...

Varför var de så okänsliga i skolan förr. Jag minns när vi skulle rita vikingar och min magister suddade ut mustaschen och sa åt mej att göra om. Den var visst för välfriserad för en viking.

Monica sa...

Nääää, stackare! Det syns i alla fall att den har en själ, så det så.

Så opsykologiska de var förr i tiden. Kommer ihåg när min klass tränade en sång inför skolavslutningen. Musikmagistern blev fly förbannad på en tjej som sjöng falskt. Hon fick inte vara med utan istället sitta och lyssna på oss andra. Undrar om hon sjungit något sedan dess...

Bloggblad sa...

Teckningslektionerna är också nåt hemskt jag minns. Fröken höll upp min bild och ropade ut: "Titta här - ett SKÄÄÄÄRT hus! HAHAHA! Bloggblads hus skulle man känna igen mitt i natten!!!!"
Och så var det slut med den eventuella talangen...

Bloggblad sa...

Att man bad falsksångare hålla tyst var jättevanligt förr. Synd att det inte fanns proffsiga musiklärare, för oftast (finns ytterst få som är totalt tondöva) sjunger man falskt när man inte hittat rätt röstläge. Barn ska inte sjunga som vuxna med låga toner, de ska sjunga mycket högre med sina ljusa röster än. Då låter det rent.
I min barnkör får jag varje år 1-3 som mummelpratsjunger, men efter ett par månader när de hittat rätt sjunger de hur fint som helst.

Anna sa...

Usch ja, kan aldrig bli av med ångesten som skolan framkallar...men jag var duktig på att rita, inte sånt som vi skulle, utan sånt som jag tyckte var roligt....men det va rinte bara förr lärare var elaka, jag gick ju i grundskolan upp till -97....

Morgondimma sa...

Jag kommer ihåg ett par lovikkavantar vars ena tumme bara vägrade att ta slut hur mycket jag än avmaskade. Dom hade ingen likhet med lovikkavantar när jag var klar (illblåa) men oj vad jag älskade dom vantarna!

Mamselamsen sa...

Oj oj oj... t.o.m värre än mina Lovikkavantar som var ungenfär en halvmeter långa.

Batbut sa...

Själv älskade jag skolan konstigt nog. Teckningen klarade, men jag tillhörde en av de elever som blev portförbjudna i musiken. Fick sjunga solo framför klassen en gång och magistern gapskrattade, sa sedan att jag fick håltimme på musiktimmarna! Bloggis, får jag vara med i Din kör?

The Pale Green Woman sa...

Här har vi en ny uppgift för alla bloggare, fota märkliga projekt som inte blivit riktigt som det var tänkt.

annika b sa...

Jag tycker uppriktigt att dockan är jättesöt. Vad stickade de andra? Barbiedockor?

Jag var alltid med i skolkören på jularna av någon anledning. Sjöng så det dånade, tydligen, för på repetitionerna vände sig de andra ungarna om och tittade irriterat på mig. Sen dess har jag haft svårt att ta i. Gick på sångkurs när jag var nästan femtio och läraren anade nånting kraftfullt här (gav mig såna sångar, Send in the clowns osv), men fick inte loss mig. Tänk att det är så känsligt!

Men en dag ska vi ta revansch!

Lena sa...

Vilka fruktansvärda kränkningar så många fått ta del av och som renderat i att man inte tror på sig själv och sitt skapande, det är fruktansvärt.

Bloggblad sa...

Oj, vad det här väckte känlor! Jag misstänker att de allra flesta av oss varit utsatta nån gång.
Jag tänker inte ens försöka försvara mina kollegor - och inte mig själv heller. För jag har säkert nån gång sagt något som uppfattats som kränkande. Utan att jag menat det. Visst har jag lärt mig en del av mina elaka slöjd- och teckningslärare, och tänkt mig för. Men ändå... många ungar idag har svårt att ta konstruktiv kritik ö.h.t. de vill bara ha beröm för allt.

Sångrösten är ett känsligt kapitel! Ojoj! Det vet jag nog. Jag är fortfarande livrädd för att sjunga solo trots att jag gör det ibland. Min pappa sa en gång att jag sjöng falskt när jag var barn - och det har jag haft svårt att glömma...

rita sa...

Mitt första "verk" var en stickad grytlapp. Jag blev avstängd från slöjden efter den. Jag får kramp bara jag tänker på´t.

Lyckliga Grodan sa...

jag fick sänkt betyg i syslöjd för att jag broderade en sköldpadda(skitsnygg) istf mitt monogram..
men jag handarbetar inte alls.. kommer från en släkt där alla är superduktiga stickare, vävare, syare.. så jag klev aldrig på det tåget..
slöjdlärare borde vara mer varsamma om barnens ego..

Bloggblad sa...

Jag var helt kass i slöjd ända till 16 års ålder, mamma gjorde färdigt det mesta (fusk).
Men sen valde jag syslöjd i stället för matte i fackskolan, och då knäppte det till. Sydde alla mina kläder och sen också till barnen, lärde mig sticka och virka av bara farten - brodera kan jag dock inte. Det var nog morsan för bra på.
Men sen tröttnade jag på handarbete... när jag fick råd att köpa kläder.

Mamselamsen sa...

Jag hade etta i slöjd på mellanstadiet. Men hon (syfröken) skulle se mig sen dess... har syt ungarnas kläder... byxdressar till mig och för ett par år sen sydde jag min galablåsa till ett bröllop i Wien. Tänk så konstigt det kan vara.

Monica sa...

Jag tycker din docka är jättefin!

Swedish Girl sa...

Mina slöjdlärare var väldigt snälla...

De berömde alltid mina fina "saker" (mer specifik kunde man inte vara, det var omöjligt att se vad de skeva små blodsbestänkta snickerierna skulle vara).

Två knallgula vänsterhandskar som jag stickade väckte också beundran.

Bloggblad sa...

Kan ju hoppas att du hade en kompis som råkade sticka två högerd:o...
Mina slöjdlärare var kanske snälla, men väldigt ärliga.
Det taskiga slöjdbetyget gjorde inget, jag hade bättre än de flesta i musik...