fredag, januari 27, 2006

Värmande

Jag brukar inte skriva om jobbet, men idag blev jag värmd tre gånger så jag måste pysa ut lite av mitt goda humör. Att jag fick lön idag gör inte humöret sämre…

Först tackade rektorn mig för att jag igår råkade stöta till dörren till trinettköket i personalrummet så hela skiten rasade i golvet med ett jättebrak (tur att ingen fick den i huvudet!). När dörren kom bort såg hon plötsligt hur trist det såg ut i det hörnet och fick inspiration till att göra om hela personalrummet. (Undrar om det funkar här hemma…? en hel del skulle behöva göras om…vad ska jag riva ner? hm...)

Sen på väg till nästa skola mötte jag mamman till en av pojkarna i femman där jag har musik. Han är en babbelgubbe och gnäller ofta över att mina låtar inte är tuffa nog: Mer hårdrock åt elvaåringarna! En sån som nästan förbjuder de andra att gilla snälla sånger… Mamman kände igen mig och sa: ”Men det är ju du som har XX i musik! Han brukar säga att ’I dag har jag haft hon den där igen, hon som är så bra på musik’. Du ska veta att han tycker jättemycket om dig!” Jag höll masken förstås – möjligen lyfte jag på ögonbrynen, men jag höll hakan uppe. Det är synd om smågrabbar som ”måste” spela tuffa inför andra smågrabbar som också måste spela tuffa. Men det värmde! Alltså kör jag vidare med mina ickehårdrockarlåtar och musiklekar. Jag sa inget om hur tuff han är, tackade bara…

Och så kom jag till dagens sista lektion med liten söt arabisktalande flicka på sju år på den andra skolan. Rätt som det var sa hon: ”Jag tycker om att gå hit, för du värmer alltid mig!” Den lilla magra kraken är alltid stelfrusen och jag är i överskottsvärmeåldern och brukar börja varje vinterlektion med att värma hennes isfingrar. Det var så gulligt sagt så jag blev värmd i hjärtat. En lärare med 27 ungar i klassen hinner inte sånt, men det gör jag. Och jag känner mig så privilegierad som har alla mina invandrarbarn i enrum – de får prata och berätta och får massor med uppmärksamhet och omedelbar feedback. Vilket alla ungar skulle behöva lite då och då.

16 kommentarer:

carra sa...

*sniff* Vad fint, speciellt det där med lilltjejen med de frusna fingrarna! Nu blev jag faktiskt lite blankögd här :) (Jag har iofs väldigt lätt för att ta till tårarna just nu, vilket kanske inte är så underligt med tanke på omständigheterna) Man kunde bara önska att varje barn kunde få den tiden och den omtanken!

Vonkis sa...

Det är så härligt när man får höra bra saker, inte bara det dåliga man tyvärr gör. Fortsätt på ditt sätt, det verkar ju fungera alldeles ypperligt!

Lyckliga Grodan sa...

tur för dessa ungar att de har en sån bra lärare som dig...
du gör skillnad för dem... det gör alla bra lärare..

ska pröva det där med dörren hemma..hoppas det funkar..

Bloggblad sa...

Mmmm jag har också värmt mig vid tanken på att det där med fingrarna nog symboliserar: du har tid med mig!

Jag tycker också att det är för lätt att bara gnälla och glömma att se de små bra sakerna. Risken är bara att man låter självgod och skrytsam - men idag tar jag den risken. Det får väga upp mina arga dagar.
Tack för kommentarerna!

Anne-Maj sa...

Tänk om mina flickor fick dig till fröken! Alldeles tårgöd! Nu lipar jag!

Bloggblad sa...

*viftar lite generat* Det är som sagt lätt att ha tålamod när inte 25 andra ropar och drar i en... då är jag inte tålmodig precis.

Sen tror jag att det är ett plus att jag inte tycker om barn. Jag tycker om MÄNNISKOR!

Eva sa...

Du låter som en underbar pedagog! Lyckliga alla barn som får möta dig. Det behövs fler som du och ta åt dig av det som sagts till dig idag. Vi behöver alla uppmuntran.

Ensambarn sa...

Vad skönt med en sådan dag, när man får uppskattning från många håll.

Jag håller med dig, det är synd att barnen skall behöva visa sig tuffa och coola inför sina kompisar som också vill vara det.

Jag tror att det blir värre och värre, eller rättare sagt, går lägre ner i åldrarna. Det är synd, för barnen borde få vara barn så länge som möjligt. Tids nog tvingas de vara vuxna ändå.

Monica med yffen sa...

Tur att det finns såna som du, som värmer och kan få barnen att visa känslor (nåja, i killens fall kunde han i alla fall göra det hemma) i den hårda attityd som härskar i skolorna idag. För hård, det ska gudarna veta att den är.

Gunnel sa...

Visst är det så att du orkar så mycket mer när du får så mycket positivt tillbaka? Härligt!

rita sa...

Mycket trevlig läsning! Tack!

En liten tant sa...

Härligt!
Att tycka om människor är själva grunden i att vara en god pedgaog. Själv är jag misstänksam mot de som utropar att de blivit pedagoger för att de älskar barn. Hur menar de då? Barn är OLIKA och ska bemötas utifrån den person var och en är, då måste man tycka om människor. Du verkar bemöta dem som individer och dina elever är bara att gratulera! Roligt att du får höra att ditt arbete gör skillnad.

Marskatten sa...

Blev varm i hjärtat av din text. Så fint.

Bloggblad sa...

Roligt att få så mycket respons här också.
Jag håller med En liten tant. Jag tror nämnligen inte heller att man "tycker om barn" så där rakt över. Vissa är svårare än andra att tycka om och man får jobba hårt med att hitta det positiva som finns nånstans.
Och som sagt - jag är privilegierad som får ge enskild undervisning där jag hinner hitta det bästa hos dom. Det är pga sånt som jag inte längre vill ha klassundervisning, man hinner inte med.

Cornelia sa...

Det värmer mej att läsa sånt, som att du värmer fingrar, fortsätt med det och med de snälla sångerna, världen behöver sånt

Josephine sa...

mmmm gosigt :-)