Visst är väl frosseri en av de sju dödssynderna? I så fall ligger jag illa till idag. För i två timmar (snabbvisit, det var egentligen farmor hon skulle till) har jag kramat och gosat och lekt och sjungit och kramat igen... och frossat rejält i att ha lilla barnbarnet här. Noterar att hon lärt sig berätta i imperfekt - Lugn! jag rättar inte när hon säger att hon sjungde på dagis - jag bara njuter av berättarglädjen. Tidsbegreppen är inte heller riktigt färdiga noterar jag. "Jag ramlade i trappan igår" skulle ha varit "för två veckor sen", och när hon sprätte med benen och visade hur tokigt hon gått när hon föll, kom hon på att hon fått nya sockor idag... så man får hänga med i svängarna.
Mormors halsormar blev populära: "Jag vill mä ha en sån!" Gissa om jag smälter... jag frågade vilken färg - och hade inte väntat nåt annat svar än "SÅN!" om den rosa. Litet bildgalleri följer här för dom som gillar sånt. (De andra hann nog inte ens hit...)
Lika bra att pröva allt på en gång! Den turkosa fick mamma i present. När får jag en rosa????
Va' bra! Dom här kan man ju ha som knävärmare också! Kolla mina nya sockor!
Den enda julrest som finns kvar hos mormor är favoritjulkortet från Mamselamsen. Den sjungande björnen tröttnar jag aldrig på... (somliga andra frågar om inte batteriet är slut snart...)
Så här såg jag att mormor gjorde! Jag kan allt som hon kan! Ceasarsallad med ansjovissås... Tur att jag ska äta middag hos farmor snart! (Men säg inte till nån att jag såg baconbitar och knyckte några, det låg ju en gaffel så behändigt bredvid...)
11 kommentarer:
Kolla in bakgrunden nu o sag vad du tycker!
Himmel, lever det kortet fortfarande. Vill du få död på det, får du väl ställa upp det på spelning när du går till jobbet. Förhoppningsvis dött när du kommer hem.
Så underbart, med ett barnbarn. Det lär nog dröja innan jag får några....fast man kan aldrig vara så säker! Den lilla raringen passade fint i din rosa boa.
Jo, det är underbart. Jag suger in det varje minut när hon är här, även om jag blir trött efter en hel helg.
Det roliga med ungar är att de inte förställer sig. Och man får passa sig. Fadern berättade att han inte tänkt sig för, utan sagt "jäkla skit" ett par gånger senaste veckan. Och det det fick han tillbaka....
Förresten Mamsen, inte kan jag väl förmena det lilla livet nåt så roligt?
Asch... jag bara tänkte på dina öron.... det är ju ganska gälla toner som kommer ur denna pappersbit.
Jag har skickat en utmaning till dig Bloggblad, fem ovanor som du har. Du kan gå in på min sida och kolla. Hoppas du tar den!
Monica: Jag läser om Alpackagarn överallt, måste kolla hur det är.
Eva: ojojoj - dom som är så hemliga... jag får tänka igenom vad jag kan avslöja då.
Jag sov på saken...sen tog jag "snälla" ovanor.
Hon är så söt (hört det förr?).
När jag ser din Caesersallad förstår jag att jag kanske borde haft mer olja i dressingen. Min dressing var liksom krämig och hela salladen gul.
Eva: jag fick hjälp av maken. Så gärna så, han visste massor av olater som jag har... jag återkommer. Har jobbat flitigt vid datorn hela dagen.
Monica: Världens sötaste - precis som alla hjärtebarn...
Jag häller på dressingen först på tallriken, det blir starkt med för mycket. Och gult...
Skicka en kommentar