...rostar kanske inte, men dammar desto mer! Jag har länge kunna skriva noterna direkt i dammet...Mitt kära gamla piano. Tillverkat före första världskriget enligt min förre pianostämmare som jobbade på fabriken som ung och som klappade om pianot en extra gång varje gång han stämde det.
Mamma köpte det billigt nån gång på 30-talet av en som ville ha snabba pengar - sen bjöd han det dubbla för att få tillbaka det... Ända tills jag var 7 år och började spela, stod det kvar hos mormor och fick inte vidröras av kladdiga fingrar, men ack så spännande det var att klinka i smyg...
Om pianot har ett känsloliv, vilket jag tror, saknar det förmodligen den omvårdnad det fick ända tills mamma dog för många år sen. Dammning varje vecka, polish varje månad... hon kom hit extra för att sköta om det. Fast jag spelar i alla fall på det, och låter stämma det vartannat år - då blir det polishat också (läs nu inte polis-hat bara!). Och så idag - det känns riktigt hur det pöser och blänker av lycka. Måste nog spela en truddilutt och känna hur det känns att spela på blankt elefenben...
Och några kladdiga fingrar bryr jag mig inte ett dugg om. Hellre då spelglädje! Munspel i ena handen och melodin i den andra... inte illa för en som bara är drygt 2 år!
Min nygamla dator har blir varje kväll uppfräschad med nyheter, somt förstår jag mig på, somt inte. Nya bildprogrammet fixar allt själv - även röda ögon - jag behöver inte ens klicka på nåt! Undrar om den tar bort dubbelhakor också... måste testa...
Men nya mailboxen blir jag irriterad på, känner inte igen mig alls och kortadresserna försvann...
Jag måste med det snaraste ta bort alla stavnings- och grammatikkontroller därifrån, den markerar ju nästan allt... det måste vara nåt fel på den...:)
21 kommentarer:
Elisabet: Din kommentar kom en ruta för långt ner, men OJ vad jag hoppade högt när den kom! Var inte alls beredd på att pipet av inkommande mail...
Mormor är det!
Hon är för söt den lilla - det är inte utan jag blir lite avis. Tänk att få ha ett litet barnbarn att rå om.
När du kommer hit ska du få spela på min gamla Nyström -Karlstad -tramporgel. Inte posishad nån gång alls. Trampar man igång den så ryker dammet bort av sig själv.
Spelglädjen ska man ta vara på, i alla åldrar!
Nya datorer, nya program och nya varianter av program... det tar tid innan man är överens med dom!
Angela: Speciellt för mig som inte alls var intresserad av att få barnbarn - det ointresset försvann snabbt...
Humlan: jag har ju lite tur som är gift med en dator också...
Gagga: Å, vad jag längtar. Då tar vi in lille Bloggblad så han får lyssna :)
Pinga ja?
Jag har gjort det på nyligen.se. Ska man göra det någon annanstans?
Jag satt en timme igår och försökte att lära mig mer om hemsidan.
Jag skulle vilja lägga upp t.ex dig på min sida. Jag har kollat på olika Link-frågor och svar, men inte riktigt fattat galoppen.
By the way..behöver du en ny pianostämmare...du vet kära sambon sysslar ju med sådant. Hör av dig om din ordinarie får förhinder....
Hej du. Ingen gästbok har du ju, så jag svarar här ;-)
Nej, jag bantar inte. Ja, jag vill bli av med magkilot som inte ryms i byxorna så bra. Och så vill jag ha koll på vad jag stoppar i mig och när jag motionerar, så att det inte blir för mycket av det första och för lite av det andra. Så vill jag ha det och då har jag det så :-)
Ha det gott!
Flaxa: Jag hittade dig inte på nyligen förut. Det finns fler ställen, men jag klarade inte av att pinga där.
Man öppnar en flik som heter "templates" och scrollar ner till man hittar "Edit me" på två ställen efter varandra (eller 4?) och DÄR skriver man dels i namnet på länken, dels själva länken - i stället för orden Edit me.
Sen får man kopiera och klistra in och skriva fler namn.
Det tog mig några timmar att fatta själv...
Pianostämmaren brukar ringa när det blir dags - men bra att veta att du har en!
Miriam: Det var en komplimang!
Hon ser koncentrerad ut den lilla. Vad månne det bliva?
Gunnel: minst allt det jag och hennes mamma inte blev....:)
Skämt åsido - jag tänker ofta på hur otroligt älskad hon är utan att egentligen prestera nåt mer än att finnas till. När tar det slut? Vem lägger på oss prestations- och duga-ångesten?
Oj jag måste ta hem pianostämmare. Vi har en vit piano som faktiskt är grannens dotters piano. När hon skaffat sig ett större bostad ska hon ta hem den. Vi tackar som får ha den hemma hos oss. FLickorna brukar spela då och då på den. Dammet ser jag inte:-)
Stavningen är det så dåligt hos dig? Du verkar ju vara språkbegåvad?
Innan jag faller i glömska, degen eller reseväskan vill jag önska dig och din familj en glad Påsk!
Visst är det hemskt egentligen. Många gånger tror jag barnen lägger det på sig själva. Men då är dom äldre. Dom jämför sig med varandra. Hur dom ser ut...hur dom klär sig...hur populära vissa är och vissa inte. Ja det finns mycket som styr.
Tänk om vi alla bara accepterade att vara precis just den vi är. Att vi kunde leva så hela livet.
Vad härligt för den lilla, att vara älskad...utan att prestera. Tänk om det vore så för oss vuxna. Ja, när ändras det???
Anne-Maj: Nejdå, jag kan nog stava till det jag behöver- men jag roar mig med att hitta på egna ord och är lite för djärv med det grammatiska när jag skriver sånt som inte är offentligt... Och det programmet har inte min knäppa humor:)
Nu när jag ser ditt piano, saknar jag mitt gamla. Vi tröttnade på det för några flyttar sen och sålde det.
Eva & Gunnel: Visst borde alla barn vara älskade.
Jag vet inte om det är inbyggt i oss att jämföra oss med andra eller om det är inlärt, men vi som är vuxna borde lära oss lite av de små barnen: jag finns, alltså duger jag.
Mamsen: SÄLJA ett piano??? För mig vore det som att sälja en familjemedlem... Jag skulle helst vilja ha ett smidigare elpiano som alltid är stämt, men inte kan jag göra mig av med det här... nej nej.
Hon kommer säkert att bli lika musikbegåvad som du, hon har det redan i blodet.
Vårt piano slänger vi kanske. Inte säljer, bara slänger. Ingen spelar på det och trångt bor vi ändå.
Det där med kladdiga fingrar känner jag igen.
Vi hade inget piano hemma men et parstycken vi kände hade och samtliga pianon var förbjudet område. Det var så tråkigt och lockande. Jag brukade, naturligtvis, ändå fingra på tangenterna och kolla hur hårt man kunde spela utan att det hördes något. Vad spännande det var.
Glad Påsk.
Uj, jag kom plötsligt också på att jag nog borde ta och damma pianot. Men nu är det gjort så nu tar jag en truddelutt och önskar dig en GLAD PÅSK!
I denna totalt omusikaliska familj skulle ett stackars piano känna sig väldigt ensamt. Jag fixar Calle Johanssón, men det tillhör väl allmänbildningen? En gång i världen fixade jag London Bridge på klarinett. Fast vackert lät det inte....
Skicka en kommentar