Första huggormen hade krupit fram och rullat ihop sig intill min stig idag. Jag pratade lite med honom (det lär vara hannar som kommer fram först) och hälsade honom välkommen, men han var väldigt slö och reagerade inte.
Snart är det dags att kolla in alla snokar som förökar sig som galningar i den branta bäckravinen - i mitten av april brukar de nyfödda ligga i stora härvor och gotta sig i solen. Förresten - jag kan ju ge dem bloggarnamn som Gagga gör med kalvarna... vem vill ha? (Lite svårt att känna igen sin egen kan det vara!)
Så härligt det var att få byta tjocka vinterjackan till vårvarianten!
15 kommentarer:
Låter som en härlig dag. Jag lånar gärna ut mitt namn till en snok *L*
Ok, du får den första!
Huuu, ormar. :-)
Nej du, nån måtta får det vara. Snokar är ju inte farliga men jag blir lika rädd varje gång den gigantiske snoken Sören ringlar sig fram i min åsyn. Bosse döpte honom till Sören. Lät snällt tyckte han. Vill inte ha orm uppkallad efter mig.
Men du nu finns ny bild på unge herr Bloggblad hos mig. Han sov hela tiden jag var därinne.
Men vart iallasinadagar har Mamsan tagit vägen? Hennes Blogg gapar tom. Blir bekymrad.
Jag är ju en stor beundrare av ormar,, så jag skulle bli hedrad om du gav mej en namne! Gärna ett foto!
Mammakatt: Tur att jag inte har ormfobi, då skulle jag inte kunna gå på "Bättringsvägen" som jag kallar min runda.
Gagga: du slipper - jag tror Mamselamsen sitter och smygröker någonstans.
Rita: Det kommer foton så fort snokarna är födda!
Det var väl tur att ormen var slö.
Tycker du inte det är läskigt med giftormar?
Jag skulle inte våga prata med honom.
RS
kulturbloggen.com
Om ormar, tycker jag INTE! Hua!
Jag föredrar ormfria Bättringsvägar (bra namn!), fast här inne i stan får man väl tänka mer på att undvika råttor... inte roligt det heller!
Jag är fascinerad av dom, inte rädd, men jag ser till att inte trampa eller reta dom.
Däremot är jag livrädd för FÄSTINGAR!!! Har totalskräck för att de ska bita sig fast, käkar vitlök och smetar in mig med det om benen och stinker härligt sommartid.
Prata på du med ormarna. Dom hör dig inte i alla fall :O)
Mette: du ska slippa!
Nej någon orm vill jag inte bli uppkallad efter. Spelar ingen roll om de är giftiga eller ej, jag får nästan panik när jag ser dem. Den vägen skulle jag inte gå.
Eva - nu var det ju inte DU som skulle bli uppkallad efter ormen... utan tvärtom...:) Men du slipper ändå.
Intressant att så många verkar vara ormrädda!
Ja just det, så var det!! Jag har funderat mycket på detta med min paniska ormrädsla. Vad är det?! Dom är bara så äckliga, krälar fram, ljudlöst. Deras väsande. Och tungan!!! Nej, jag fixar det inte.
Skicka en kommentar