Statcounter

tisdag, augusti 22, 2006

Fortsättningen...

Storyn här nedanför har en fortsättning. Om du inte läst den, gör det först. Det är himla sällsynt att jag berättar om roligheter från elever, men det här är berättat med stor kärlek!

Eftersom jag skrattade åt killens översättning så att jag fick kramp, blev det inte mer sagt om den. Han fick aldrig veta vad jag egentligen menade med min bön. Det gick några dagar och när vi träffades igen undrade han om jag hade jobbat som nåt annat än lärare. Jag funderade på om jag skulle ta med mina sommarjobb som städerska, storköksbiträde och receptionist, men nej, det skulle bara förvilla. Mitt enda yrke är och har varit lärare, så jag sa nej. Hans medlidande visste inga gränser, han suckade: Men för faaaaaan, Marianne, då har du ju för helvete sumpat hela livet...

Sen frågade han hur långt jag hade kvar till pensionen. Jag räknade efter och kom fram till att det (då) var 16 år. Nu kan jag inte visa hans ansiktsuttryck, men tänk dig att du öppnar ett paket som visar sig innehålla ruttna rester från slaktavfall. Så såg han ut när han med avsmak och empati stönade: Å, fy faaaaaaan...

Den här killen var en av mina favoriter (jag vet att man inte får ha såna, men hemliga kan ingen hindra) och till min stora glädje har det gått jättebra för honom (vilket jag aldrig nånsin tvivlade på). Han har ett toppenjobb där han varken behöver läsa, skriva eller prata engelska. Och skolan lyckades inte ta död på hans livsglädje trots 12 års försök... Nej, 13 år var det, för han gick om ett år.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken underbar historia! *skrattar*
Härligt att det har gått bra för killen! Men vad/var får man jobb utan att kunna läsa, skriva eller prata engelska?

Bloggblad sa...

Man lär sig t.ex. genom praktik att sköta stora farliga skogsmaskiner med bravur så att ryktet går och så blir man anlitad...

Tankevågor sa...

Helt underbar historia. Jag blir så glad när jag hör att det går bra för dem som har det extra kämpigt. Ska ha engelska i en tvåa nu i höst och vi får se om jag också kommer att brista ut i samma "God give me..."

Cornelia sa...

Härligt historial... och i min bransch (som du ju vet vilken det är nu) finns det många som han...

Bloggblad sa...

Londongirl /Cornelia: Jag är ju emot att man ska tvinga praktiskt lagda att tro att matte/svenska/språk är måttet på begåvning. Så jag blir lycklig att det finns de som inte låter sig slås ner av teorianhängarna.

Londongirl: I den åldern brukar det vara jättekul, enbart. Själv börjar jag med treor i nybörjarengelska på fredag.

Lilla P sa...

Härlig historia!
Jag har tidvis jobbat med rekrytering inom rättsväsendet och en kommentar jag fick av en dyslektiker en gång var att "vi hade väl för fasiken rättstavningsprogram på datorn..?"
Vad tror man om det? Många jobb kan nog skötas utan baskunskaper men inte alla, eller...?

Anonym sa...

Det är samma inom mitt yrke. Visst händer det att vissa barn tar mera av ens hjärta än andra. Jag har en förmåga att fastna för dom här lite stora, klumpiga och bullriga fast dom är små. När vi bytte avdelning försvann en sådan från mig. Men både han och jag blir så glada när vi ses under dagarna. Så jag tror att när man får en sådan där extra känsla för någon...då är den besvarad.

PGW sa...

Så himla gulligt av honom att oroa sig så för ditt yrkesval :-)

Bloggblad sa...

Lilla P: Jo, nog har jag förstått att många tror att datorerna kan fixa det mesta... men där blir dom blåsta.
Förr fanns det fler jobb för dem som inte ville/kunde plugga, nu finns inte så många. Jag törs inte ens föreslå några, för då är det alltid nån känslig typ som tror att jag nedvärderar dennes jobb. Trots att jag är så mycket för intellektuell verksamhet tror jag dock inte att den är allena saliggörande och att man inte kan ha ett rikt liv utan böcker...

Gunnel: Visst känner man det. Liksom du har jag en förkärlek för dem som har det lite svårare. Just den här killen fick jag många "kärleksförklaringar" av. Han frågade ut mig om ALLT - både privat och om sånt han kände sig för dum att fråga andra om.

PGW: Eftersom han gillade mig tyckte han synd om mig att jag kastat bort mitt liv i skolan...

Vi på Kantarellen sa...

Det är därför jag gillar "udda" människor. De tänker på sitt alldeles egna speciella sätt.

Bloggblad sa...

Mamsen: Just det. Men lättast skolgång får man om man passar in i LPO 94.

Anonym sa...

Du har en vettig syn på det där,tycker jag.
Min äldsta son går nu 2:A året på i.v programmet på gymnasiet.
Det är sv och ma han inte klarat,däremot har han vg i eng!
Han är jättetekniskt begåvad och mekar med allt möjligt men kommer inte in på fordonsprogrammet..
Trots att han inte är analfabet,det är vissa delar i sv och ma han inte klarar..
Får han aldrig chansen så kommer någon att gå miste om en duktig mekaniker och frågan är om han orkar kämpa med skolan...
LPO 94 är inget vidare...

Bloggblad sa...

Mammamia: Det är precis den sortens grabbar jag hade i de grupperna. De var praktiskt lagda med 0 intresse för att läsa böcker - och risken är stor att vi får dem att tappa självförtroendet när vi bara premierar det intellektuella.
(Egentligen känner jag mig som en förrädare som säger så här, men verkligheten stämmer inte alltid med skolans karta.)