söndag, september 03, 2006

Lite så är det...

Är det nån mer än jag som noterat att den frasen förekommer i de flesta samtal numera? Jag hör mig själv säga det också ibland i slutet av meningar, "lite så är det..." och blir förstås irriterad... men det slinker ur så lätt och passar in så bra. Jag undrar vad vi sa tidigare just där. Kanske "så att säga"? För det verkar vara på väg ut... nej, förresten, någon så-att-sägare har jag aldrig varit.

Jag är en riktig språkirritatör... :)
för det heter det nog när man sig stör
på allt tokigt man hör
som ordkonnässör

Faktiskt frågar jag ofta familjen om jag håller på med uttryck som jag inte vet om - och de är enade om att det finns ett... ett kort... som jag säger 5945890 gånger per dag...

41 kommentarer:

Humlan sa...

...och även om man vet om att man upprepar vissa ord /uttryck, så är det svårt att sluta.
Precis som det kan vara svårt att sluta svära när man en gång har börjat.

Lena B. sa...

Humlan: Ja, fy fan! Helt jävla omöjigt är det.

Fröken Bokmal sa...

"typ" är det mest gångbara bland barnen här hemma, man kan bli tokig på detta typande hela tiden!

Bloggblad sa...

Humlan: Ja, visst är det!

Lena B: vojne vojne...

Fr B: Å ja' ba' typ Ööööö, ba!

Ulrika sa...

Jag tror att det var i TV-serien Eva och Adam som fröken konstant sa "lite" hela tiden. "Jag är lite eran nya fröken", "Nu ska vi läsa lite" och "Då ska vi skriva lite i boken". Snacka om att nedvärdera sig själv! Antingen är man fröken eller inte, man kan inte vara det "lite". Användningen av "lite" hör jag ibland från andra också, oftast från kvinnor som talar på ett möte eller liknande - dåligt självförtroende kanske?

Själv hör jag ibland till min fasa att jag dragits med i barnens "typ". Huvvaligen ... bäst man skärper till sig!

Bloggblad sa...

Ulrika: Det har jag inte tänkt på! Jag hör bara kombinationen "lite så är det" - men jag ska lyssna.

Här i Östergötland säger vi gärna "då" efter varenda mening, och jag hör mig själv säga det då och då (!) men jag VILL inte. Men det är mer att räkna som utfyllnad(då), modeuttryck som utfyllnad gillar jag "så att säga" inte... (och det där sista är nog mitt värsta hatobjekt - hörde en på radio som blev intervjuad och sa det två gånger per mening)

LindaLotta sa...

Alla ord och fraser som upprepas blir ju extremt irriterande för den som lyssnar. Tyvärr drabbar den där upprepningen oss alla...

Marskatten sa...

Jamen, lite så är det nog! :-)

Monica med yffen sa...

Jag säger också "då" i slutet av meningar, som om meningen inte är slut förrän det där dået kommer. Jag försöker undvika det men det blir ett uppehåll och så kommer det ändå... då. Och det är ett väldigt typ hit och typ dit hos dottern och hennes kompisar...
Då.

Bloggblad sa...

Marskatten: (För att ta till ett annat hatobjekt) ABSOLUT!!!!

MMY: Jag trodde det var väldigt öschöttskt, då...

Bloggblad sa...

LindaLotta: Man får vara väldigt uppmärksam - jag försöker vara det, men rätt som det är...

Susanne sa...

För några veckor sedan lyssnade jag på P1:s "Filosofiska rummet" och hörde en yngre man upprepa i alla meningar han yttrade: "så att säga". Jag klarade bara inte att få ett sammanhang i det han sa just för att jag hela tiden lyssnade efter "så att säga".

Tror att jag själv häver ur mig ganska många "nog" och "ju", men ska nog försöka skärpa mig. Ju! :-)

mammamia sa...

Lite så är det,som du säger!!
Själv har jag börjat med;
"jag känner att" ialla möjliga sammanhang.
Iofs är det så om jag säger att jag tex är hungrig,det känner man!
Men ;"jag känner att jag blir galen",det låter inte klokt.
Jag menar lite så är det!
*skrattar*

Bloggblad sa...

Susanne: Då måste det varit det jag hörde. För jag hörde BARA "så att säga"- vad han sa däremellan vet jag inte.

Mammamia: Det där känner jag igen - "jag-budskap".
Bara du inte svarar "absolut" på precis allting också... :)

Mamselamsen sa...

Det uttrycket har jag aldrig använt. Men jag har ett annat som jag har viss förkärlek för.


AS-KALAS!

tobias sa...

Jag har fastnat på liksom. Det kommer liksom hela tiden. Liksom, liksom, liksom. Och jag vill skrika varje gång jag hör mig själv säga det, liksom.
Men säger ni "då" i slutet på allt? I mitt hörn av Östergötland är det "du" på slutet som gäller.
"Det är bra, du!"
"Nu regnar det, du!"
"Det är gott med köttbullar, du!"

Bloggblad sa...

Mamsen: Det måste ha gått mig spårlöst förbi.... hehehe....

tobias: Hmmm... *harkel* Jag är nog också liksom lite lagd åt liksom-hållet...
När jag bodde i den änden av landskapet sa vi bara "va" efter allt. Det gjorde mina föräldrar vansinniga....
Men såna där påhängsord brukar ju variera - och det är... uschaan... många år sen. (För uschaan säger ni väl fortfarande där?)

Ilva sa...

ah vad spelar det for roll, alla aldrar o grupper har sina ord och uttryck. Spraket ar levande, inte statiskt, fraga en lingvist!

Lena B. sa...

Själv tror jag att jag talar flytande och påhängsfritt (och svär bara när det behövs, Bloggblad!) men när jag skriver lägger jag in "ju" i tid och otid! Så fånigt. Det är också en feg sorts "ta-tillbaka"-ord. Man modifierar det man sagt,lite vagt, lite tjejfjamsigt så där - Ulrika var inne på det. Usch så arg jag blir på mig. Jag brukar gå igenom mina texter en särskild omgång för att stryka lite ju:n.

mammamia sa...

Ha ha,ingen anledning till oro jag är inte *absolutist!
Dvs jag säger inte absolut i tid och tid,jag känner att jag blir trött på det ordet!
(som dessutom är namnet på en vodka :-)
* jag dricker dock aldrig alkohol,men det är en annan fråga det!

Stickbloggen sa...

Jag irriterar mig väldigt på de som sitter på bussen och pratar i sin mobil och man bara hör halva samtalet. Oundvikligt lyssnar man och försöker gissa sig till andra halvans repliker och jag blir störd i mina egna tankar. Och som om det inte vore det värsta har de ett språk ibland som 'typ', 'bah'...?

Bloggblad sa...

Ilva: Jag stör mig inte (absolut inte!) på att språket förnyas och lever, jag älskar nypåhittade ord. Men jag stör mig när man dränker det man vill säga i modefloskler och inte alls märker (som Carola) att man svarar "ABSOLUT" på 5 frågor i rad...

Lena B: *fniss* Jag brukar också ha en "ju-och-så"-genomgång i det jag skriver. Men jag är olika noga i olika texter - bloggen ser jag som ett mellanting mellan skrift och tal och då är jag inte så kinkig.

Monica: Om de åtminstone talade i samtalston! Ofta har jag lust att be dem lägga ner telefonen i fickan, för mottagaren hör i alla fall med högsta talvolym...

Flaxa sa...

På jobbet skojar vi om sådana här uttryck. Tänk vid kaffebordet när någon tycker att man har suttit för länge. Då är det någon som säger; Nähä....(underförstått vad häder nu) men nästa gång kan det lika gärna bli "Jaha". Jag har fått höra att jag kör med Närå, så att....Vad sjutton det nu kommer ifrån. Typ hemifrån kanske?

Bloggblad sa...

Flaxa: Om man hittar på sitt eget privata uttryck är det ju lite kul och personligt. Hellre det än att haka på andras utan att "så att säga" reflektera över vad man "så att säga" säger.

Vi hade en präst en gång som alltid sa: "ta och"... Nu ska vi ta och be. Nu ska vi ta och läsa texten. Nu ska vi ta och sjunga en psalm.
Det var väldigt svårt att höra det andra han sa... för vi väntade bara på "ta och"

Torun sa...

Ett ord som tagit över i svenskan är: OkEJ, med betoningen på andra stavelsen. Någon berättar något, alt. instruerar, eller ngt liknande. Den som lyssnar bekräftar då och då med "okEJ" - lite Harald-Treutiger-aktigt.
Jättevanligt!

Jag tenderar själv ofta att använda kortformen av ditt "lite så är det", genom att bara säga "så är det".

Vonkis sa...

Har inte märkt just den frasen men en lite förkortad version "så att..."

Matti Ståhlberg sa...

Precis!
Är ett "vokabulär-tics" jag hör mej upprepa hela tiden.
Om och om igen!

Ska det vara så svårt att svara
Jaeller Nej?
Hmmm....

Bloggblad sa...

torun: Dotterns man är en riktig okejare - vi retas mycket om det, vilket haft till följd att jag också säger det rätt ofta, och trycker på delete efteråt...:)

Vonkis: Lyssna noga så kommer du snart att höra det.
Förresten skrattade hela familjen gott åt din väljarlänk i går! Kul.

M.Ståhlberg: Men visst hade väl PRECIIIIS sin höjdpunkt på 80-talet? Nu känns det som om "absolut" ersatt "precis". Själv har jag hållit fast vid "jajustdä" i många herrans år... undrar om nån retat sig på det?

gagga sa...

Aldrig hört nån säga så. Kanske något lokalt hos er.

Bloggblad sa...

gagga: Jo, lite så är det nog...:)

Bloggblad sa...

Gagga: Jag hoppas du inser att jag var snäll och bet mig i pekfingret för att inte svara några elaka dretsaker om varför det inte dykt upp hos er... :)

Matti Ståhlberg sa...

apropå frågan om jag finns på nyligen.se så är svaret Näeh...
Sorry! :-)

Bloggblad sa...

m.ståhlberg: Det är väl synd - det är lättare att kolla upp när ens favoriter uppdaterat. Det är superenkelt att anmäla sig där och fixa favoritlista och sen pinga.

Vonkis sa...

jag garvade rätt ordentligt själv och kände att jag inte kunde undanhålla sånt roligt från er.

Jag har försökt att återlansera "Hygglo Burro" men det har inte gått så bra. Folk säger Hygglo men inte burro. Hmmm

Bloggblad sa...

Vonkis: Hygglo har jag hört, men aldrig "Burro" före. Fortsätt du, nån måste börja. Men å andra sidan kan det vara kul att vara ensam om sitt uttryck:)

Gunnel sa...

Ordet precis är ett ord som jag kan störa mig på. När folk använder det titt som tätt i ett samtal. Jag tror det har blivit lite bättre än vad det var för något år sedan. Nu är det ordet typ som dyker upp i tid och otid. Jag är absolut ingen vältalare så från mig kommer det nog diverse grodor ur munnen :O)

Bloggblad sa...

Gunnel: Det går ju inte att prata genomtänkt när det gäller vartenda uttryck - jag känner bara en som pratar så, och det känns som att prata med ett levande protokoll.

Men man måste ju inte heller haka på varje modenyck i språket...

tobias sa...

Uschaaan är ett superord, det ploppar glatt ur munnen på mig när jag vill driva med mitt kära ursprung och arv eller när jag åker hem till Tjällmo och östgötskan överfaller mitt språkcentra och besätter det totalt och obönhörligt.
Här kastar ungarna ur sig "eiku" hela tiden. Det är finska och betyder ungefär "nej men" och ibland dyker det upp som vart tredje ord i meningar...

Torun sa...

Nu har jag gjort det - på nyligen.se, som du undrade över!

Hur var det nu mångubbarna sa: "That's one small step for (a) man, one giant leap for mankind." Så är det! OkEJ!

Lena B. sa...

Vad är pinga?

Bloggblad sa...

Tobias: Uscaaan tränade jag på jättelänge för att säga med rätt tryck när jag som 10-åring flyttade till Motala. Liksom "gôrträäääligt".

Torun: Ska genast lägga dig bland favvisarna.

Lena B: Det är när man anmäler att man skrivit något nytt. Gå in på www.nyligen.se så ser du en lång lista på alla som uppdaterat - och där kan man göra sig en favoritlista så behöver man inte leta på måfå om nån skrivit nåt nytt.
Men ditt första steg är väl EGEN BLOGG??? :)