torsdag, september 14, 2006

Objudna gäster...

Själv kan jag inte påstå att jag gillar mitt trädgårdsland längre... det var (som bekant för en del) bara persiljan som ville sig i år. Men det finns andra som gillar det - den här lille rackaren och hans tusentals släktingar. Jag lånade hem en bok om skalbaggar, men där finns den inte. Närmaste likheten är coloradoskalbaggen, men det skiljer för mycket. Är det nån som känner till dessa mina inkräktare?
Uppdaterad: Efter ett tips från "Göteborgsdamen" hittade jag min Skinnbagge och en mycket finare bild. Tack! Nu vet jag hur jag ska tilltala den lille gynnaren och hans jättegäng med polare!

Och när jag ändå var på den sidan av huset (jag undviker den oftast) tog jag en titt på Ginko biluban som jag satte ut förra året och skrev om. "Trädet som aldrig dör" står det på etiketten, och trots att den i flera vintrar såg ut som en mycket död pinne, och trots alla hot - eller kanske: tack vare? har det varje år kommit nya gröna skott där den stått gömd bakom en gardin. När den klarade den tuffa vintern och har växt till sig så här rejält, så tror jag nog att den klarar sig fortsättningsvis. Bladen ska vara bra för minnet - men jag vet inte vad jag ska göra med dem. Jag fick tips förra året om att hacka ner bladen i en kaka... men jag har inte prövat.

För övrigt är det skönt att jag är ledig idag - är rätt groggy efter allt som sattes sprätt på i kroppen i går... Det skulle ta två jobbiga dagar, sa knådaren...

12 kommentarer:

Monica med yffen sa...

Det måste vara en ovanlig skalbagge, har aldrig sett något liknande. Om ingen vet, kan du ta en (död, förstås) och skicka till Naturhistoriska muséet. Det rådet fick jag om hjortflugan som bet mig i nacken. Annars hade jag fortfarande inte vetat vad det var.

Bloggblad sa...

Kul förslag, bara de inte stoppar upp mig där - som "hon som hittade denna konstiga insekt". (hahha- jag slirade först på tangenterna så det blev insket...)

B*i*g*g*i*s sa...

Håller med MMY, har nog aldrig sett nån sån där här i krokarna. Men jag är å andra sidan inte så bevandrad i småkrypens värld som jag borde. Eller borde jag? Nej, det borde jag inte... Jag avskyr små äckliga kryp... urk. Men det vore kul att veta vad det är. Avvaktar med (lätt äcklad) spänning... :-)

LindaLotta sa...

Det är dötrist med oibjudna gäster, men den här var ju faktiskt ganska fräck i sin kostym.

Lilla B kanske vet?!

Bloggblad sa...

Ja, nu vet vi...
Lindalotta: Du kanske får tips till nästa outfit?

Qi sa...

Jag är avundsjuk på din ginko, själv har jag just nu en pinne som jag hoppas skall vakna till liv igen...

Gunnel sa...

Ginko har jag aldrig hört talas om. Verkar ju vara en trevlig växt. Vad det gäller baggen, även om den kanske luktar illa, så är den i alla fall vacker

Lilla B sa...

Jag blir mycket avundsjuk på ditt träd. Ginko biloba. Det är ett heligt tempelträd i Kina. Har själv sett sådana där i buddhisttempel.
Inom naturmedicin används det för att få bättre fart på blodomloppet. Sägs kunna lindra tinnitus.

LindaLotta sa...

Haha, nä det vete hundan :)
Då får det bli på en maskerad...

Fröken Bokmal sa...

"Trädet som aldrig dör" - roligt namn. Påminner mig om en ring min mor fick av min far när jag var liten, den kallades "diamanten som växer". Tanken var att stenen skulle bytas ut/upp efterhand. Den blev dock aldrig större...;)

Marskatten sa...

Gingko Biloba använder vi internt som ett uttryck om och till varandra när någon har svårt med minnet! Visste inte att det finns som krukväxt här. Kan man ta skott?

Bloggblad sa...

Håhåjaja... jag svarade på flera kommentarer här, men det försvann visst ut i rymden...

Marskatten: jag har prövat att få skott att växa, men det har inte lyckats. Jag köpte det här på Kinnekulle i ett drivhus.

Det ska vara bra för minnet också - men jag vet ju inte vad jag ska göra med bladen... törs inte bara knapra rakt av.

Fr. Bokmal: jag minns den ringtypen - men diamanter är väl inte det första man prioriterar kanske...

Lindalotta: Uklädd till strimlus... inte så dumt.

lilla B: Jag är mycket förtjust i mitt träd, det känns verkligen att det är nåt speciellt med det - och extra roligt att det hängt med i... 8 år tror jag det var och varit nära att bli slängt på komposten flera gånger.