onsdag, augusti 31, 2005

Min lediga dag...

Ni ser ju själva, eller hur?
Att jag har en himla tur,
när jag idag är ledig och lat
att äpplena inte duger till mat



Och inte heller bryr jag mig om krukan med krasse
fastän den kraken rätt kass ä'

Och inte vill jag med tvätten ta itu
- nu undrar väl ni: Vad är Bloggblad för en fru?


Jo, en som hellre sitter några timmar
i solen – i stolen – i rosdoft och rimmar
Dricker lite kaffe och har det så bra
på veckans enda lediga da’

måndag, augusti 29, 2005

Trädet som aldrig dör...

Så stod det på lappen som följde med när jag köpte min lilla lilla kruka med ett litet litet skott av Ginko biloba i ett växthus på Kinnekulle 1999. Skottet frodades på den inglasade altanen under hela första sommaren, sen när den började tappa löv fick krukan stå bakom en gardin – och där glömde jag bort den. Bara en till synes död pinne som stack upp framåt vårkanten. Men det stod fortfarande på lappen att Ginko biloba är trädet som aldrig dör – och efter ett par skvättar med vatten sprack plötsligt små gröna skott fram igen.

Och så har det pågått, år efter år, fast min Ginko har ingen almanacka, den kan tappa bladen och visa fram nya i stort sett när som helst under året och jag blir lika glad varje gång pinnen grönskar. Det stod att man kunde plantera ut trädet efter 2 år, men jag har inte vågat ta steget förrän nu – den kräver för stor kruka nu för att få plats bakom gardinen i vinter. I år kom bladen så sent att jag trodde att det var kört. En halvmeter hög pinne… inte vackert precis, men så kom det små skott nångång efter midsommar och det blev altanplats som belöning! Nu har det fått en plats i sol och lä bakom en häck.

Bladen ska vara bra för minnet…. och sen var det nåt mer som jag har glömt. För jag vet ju inte hur jag ska komma åt detdäringa mot glömskan. Ska jag tugga dom eller koka te?

söndag, augusti 28, 2005

Spamhatare

Jag brukar inte ta till ord som "hata", men när det gäller spam, gäller det hat! Nu fick jag tips från Mamma Mu om hur jag ska få dit bokstavsgrejsruta för att sålla bort dom - de kanske inte har tid att skriva bokstäver? Annars är det väl lika enkelt för dom att ta sig förbi? Jag har inte tid att sitta och sudda bort spam i alla fall, så jag hoppas det hjälper.

Gästboken på min hemsida fick jag ta bort, där vältrade sig nakna människor i diverse gymnastiska övningar (eller hm...var det kanske inte gymnastik de höll på med?) så fort man ens öppnade gästboken. Man behövde inte trycka på nånting och inga meddelanden på mailen fick jag heller. Ganska pinsamt alltså i min mycket seriösa verksamhet.

Spam i mailboxen är jag helt utless på. Jag har tre adresser som alla går till samma ställe. (En telia-adress, kommunadressen + min domänadress) Och alla får jag spam på, ca 130 per dag att klicka bort, med risk för att nåt riktigt mail följer med. För nu har dom små liven lärt sig nordiska namn!

Jag blir så arg! Jag behöver inte Viagra, jag vill inte bada i sperma, jag vill inte låna pengar, jag vill inte ha några storbröstade tonårsflickor. Erbjudandena om villiga hemmafruar verkar dock lite intressant, frågan är bara om de är villiga till det jag har att erbjuda: ett berg med stryktvätt, kletiga köksluckor och lortiga fönster...

lördag, augusti 27, 2005

abstinens

har jag inte lidit av faktiskt! Jag trodde det skulle vara jättesvårt att inte ha tid att blogga och läsa och skratta åt er andra, men det gick! Och jag hoppas få mer tid sen.

Men varför kommer allt i en klump? Allt ska startas på en gång och vara klart samtidigt. Jag har jobbat, suttit i diverse möten, skrivit på infobroschyren (som redan passerat tryckpressarna!!! Äntligen klart!) startat upp min barnkör och sen - ja, nåt alternativ till sova sova sova finns väl inte?

Häromdagen blev jag uppringd av en dam från Kyrkans Tidning, hon ställde 7 snabba frågor som jag fick några sekunder på mig att besvara, det var en enkät som gäller alla som står på valbar plats till Kyrkomötet (kyrkans motsvarighet till riksdagen). Hu, så svårt det var. Inte att svara på de kontroversiella frågorna, dem har jag förstås tänkt över, men de andra... Och så vips - hade hon formulerat ett svar på frågan om vad jag tycker är viktigt och vill värna om - jag som nyss suttit och hjälpt rätt många i vår broschyr att formulera sig. De fick åtminstone lite betänketid, det fick inte jag. Så nästa vecka ska det bli intressant att se om jag fick fram rätt svar...

Faktiskt har det varit lärorikt att jobba så mycket med broschyren, har ju blivit insatt rätt väl i vad de andra partierna tycker och vill. Och med så många trevliga foton på aktiviteter, brudpar och dopbarn och körbarn, hoppas jag att många fattar att de ska rösta. De kommer säkert inte att kunna låta bli att bläddra och läsa i alla fall.

Nu piper något i ugnen som vi ska äta ikväll - nejdå, inga levande kycklingar som piper...

onsdag, augusti 24, 2005

Utmaningar


Först ska jag svara på Mamselamsens utmaning om dagböcker. Några gamla har jag inte kvar, men jag kan lätt citera ur minnet: ”I dag har jag lekt med Ulla (alt: Gunilla/Britt-Marie/Kristina) Vi ritade pappersdockor. Jag är kär i Håkan (alt: Tommy/Roger/Krister/Göran/Lasse/Kennet….)Nu kommer jag inte på nåt mer att skriva. Hej då!”

Här är mina dagböcker från de senaste fem åren. Innehållet är ungefär lika tråkigt som ovan – fast skiljer sig något eftersom jag mer skriver vad jag tänker på än vad jag gör.

Och så lovade jag svara på fem andra frågor.
1) Ipod har jag aldrig sett nån, och har alltså ingen – men jag har en jättefin liten mockapär som heter ”minidisc” och den lyssnar jag ofta på. Jag går på mitt eget lilla Fame Factory och tar sånglektioner privat – mer inriktad på Factory än på Fame. Räkna alltså inte med att få se mig på MTV…. Jag spelar in lektionerna och kör repris i min ensamhet, och hoppas att ingen hör mig.

2) Fem filmer…. nyligen går inte, för jag ser mest gamla repriser på tv. Gillar:
Alla Lasse Åberg-filmerna. (Mest Hälsoresan eftersom jag varit på hälsohem ca 15 ggr)
Såsom i himmelen (FÖRSTÅS = Körgalen som jag är)
Masdjävlar
Tomten är far till alla barnen (Förstås – se ”Mitt aktuellt”)
Timmarna
Och – jag skulle aldrig komma på idén att slösa min tid på skräck/action eller nåt sånt.

3) Fem trevliga saker: De som varit sjuka i min närhet har blivit bättre (2 saker i ett). (Tyvärr inte kompisen som dog i våras.)
Jag har fått ett jobb jag gillar
Mina sånglektioner har börjat igen
Jag har gjort min broschyr färdig och fått den godkänd (se tidigare post)

4) Jag har inga mp3-nedladdningar. Måste erkänna att jag lyssnar väldigt lite på musik. Eftersom jag jobbar med det och skriver sångtexter och arrar och sjunger i kör och leder kör och undervisar i musik, så uppskattar jag tystnad. Om jag har musik på, är det mest klassiskt eller körsång. Lugna låtar som jag kan somna av, för det är bara när jag vilar jag har cd:n påslagen. Har aldrig musik på som bakgrundsslölyssning.
Bästa skivan just nu: ”Gerda” med musik av min egen tonsättare Bosse Wastesson (han som gjort ”Sången om oss” med Jöback – tyvärr har jag inte skrivit texten till den….

5) Fem böcker. Lätt eftersom jag ständigt läser – svårt eftersom jag glömmer titlar.

Kerstin Ekman: Vargskinnet (just nu)
Lena Ringqvist: Som en tjuv om natten (kände igen mig rätt mycket, mailade författaren och fick ett mycket trevligt svar!)
Marika Cobbold Hjörne: ….. Minns inte vad den hette, den var rörig så jag slog ihop den
…..Och så en massa deckare som jag glömt namnet på.

Näe, nu får det räcka med bloggande – nu ska jag sätta mig under äppelträdet och avnjuta (?) dagens sånglektion ur mina hörlurar. Finns nog inget som ger mig en sån enorm energikick som de lektionerna. Min ”fröken” är kanonbra och jag lär mig massor! Jag är inskriven i kommunala musikskolan och det är det bästa jag nånsin unnat mig. Vi är inne på fjärde året nu. Och hon lär inte bli av med mig.

Ledig onsdag - MMmmmmm härligt! Hoppas det är lika vackert alla onsdagar framöver.

lördag, augusti 20, 2005

JAG tar över

Mormor är lite kinkig idag, så det är bäst att jag tar hand om bloggen! För att mormor skulle bli lite piggare tog jag med henne på raparang, där fick hon lite god mat. Jag åt plättar. Eller nästan. Det kliar i ett par blåsor jag har fått runt munnen och på tungan så det är jobbigt att äta, gass går bäst!
Sen gick vi lite pimenad och tittade på båtar - jag körde själv förstås - här styr jag in mig på morfar och mamma, lite trögt, men jag är envis... dom säger att jag ärvt det, men det förstår jag inte vad det betyder. Det är nog nåt bra!

Sen när vi ätit glass tittade vi på ännena som sa "kväck" och på ninerna. Jättekonstiga niner som satt stilla hela tiden!


Jag ville gå i vattnet och leka med annen som simmade, men det fick jag inte. Jag blev faktiskt jättearg! Jag vill göra som jag vill, nu när jag äntligen lärt mig vad "jag vill" betyder!

Ganska irriterad

är jag idag!
Och det är ju synd, när det är så fint väder och lördag och allt...

Men jag blir galen när folk inte gör det dom ska och jag därför inte kan göra det jag ska. Broschyren med valinfo om kyrkovalet, som jag berättat om tidigare, ska snart lämnas in för tryckning och jag har endast åtagit mig att skriva och redigera. Gratis! Även om jag är slarvig med disk och städning, är jag petnoga med allt jag lovat göra - och jag gör det fort!

Det gör däremot inte alla de andra som är inblandade i det här, flera vet inte ens om att de ska lämna in bild och svar på frågan om varför de ställer upp i valet. Nu har jag tjatat mig blå på den som egentligen har betalt för att göra broschyren, men som inte klarar det pga dyslexi. Och så har jag själv ringt och tjatat på några stycken, men det händer inget ändå. Ska vi som röstar vågar tro på att de sen när de väl blivit valda gör vad de ska... hm...

Jag fattar inte hur man kan åta sig att göra saker och sen bara skita i det? Bara låta tiden gå och därmed hindra andra i deras jobb. För det är väl ingen som läser det här som funkar så? Eller?

Ännu mer irriterad blev jag i morse när jag letade i tidningen efter annonsen om att min barnkör börjar på måndag... Fanns ingen. Grrrrr! Jag trodde det räckte att jag såg den annonsansvarige skriva ner tid och plats och lova att fixa det...

(Detta är nog första bloggen där mitt hetlevrade inre träder fram...)

fredag, augusti 19, 2005

Vansläktad

Min dotter har inte ärvt nåt av mig, mer än mitt utseende (men det har hon å andra sidan fått rejält av!). Vi är totalt olika i sättet (som väl är, suckar nån i familjen, inga namn). Min egen mors totala ordningssinne hoppade nämligen över en generation, och jag är överlycklig att den fastnade på nästa.

När jag cyklade iväg i morse tyngdes mitt samvete av att köket såg ut som ett slagfält med disk och tidningar i en hemsk röra…”flickorna” skulle ju komma idag… När jag kom hem var köket skinande blankt, hallen rensad från skor och väskor… Hon är otrolig, bara gör sånt i förbifarten, sånt som för mig är PROJEKT och måste planeras och skjutas på! Jodå, jag kan diska och städa och vet precis hur det ska vara, jag är egentligen pedant långt där inne, men en totalt misslyckad, för det kommer bara upp till ytan som planerade punktinsatser. ”Gräv där du står!” hette en rörelse – min kan mer kallas: ”Släpp där du står!”

Så den trötta ”jag-måste-hem-och-diska-och-städa”-känslan som kändes som en motvind på hemvägen, blåste bort så fort jag öppnade dörren.

Alltså stämmer det inte, det där att barnen gör inte som du säger, utan som du gör. Min dotter har inte tagit efter det jag gjort. Eller rättare: inte gjort….

Stor risk att det blir en mormorbloggarhelg, det här… Men det går ju att bläddra förbi om man får spykänslor av hur löjligt fånig jag blir…

tisdag, augusti 16, 2005

Barnvakt



Har varit det igen. Aktiv mormor... Hur kul som helst, men ordet aktiv passar bra. Så nu efteråt är jag rätt passiv... (Sketatrött på ren öschötska)

Gör om det här den som kan! Hon har hela stortån inne i munnen! Jag fick provsmaka, men avstod.


Häxan frågade efter boktips - jag skickade frågan vidare till barnbarnet, som sjunger sagan här i lektältet som svar. Att boken är uppochner och bakofram spelar ingen roll. Synd att det inte är rörliga bilder, hon slår takten med foten.

måndag, augusti 15, 2005

70-tal


Jag kan inte låta bli att titta på secondhand-programmet i teve. Frossar i nostalgi och hojtar, känner igen och har haft... Men det mesta är slängt. Utom mina allra första gardiner till det nygifta hemmet. Svindyra var dom då! Så dyra att jag till vardagsrummet fick ta morsans gamla första tiden.
Och titta! Fatta att jag inte kan slänga - tänkte när de las ner att de nog blir moderna igen... och vips! Här är vi! Exakt 30 år senare. Augusti -75 köpte jag dom i Örebro. Nån gång ska de upp igen!

Nu ska jag vara borta från datorn ett tag - fasen också om spammarna invaderar - det räcker med att de hittat båda mina e-postadresser... och inga filter funkar, jag raderar drygt 100 spam per dag...

Spännande skåp.....


Överallt bilder på de mest välfyllda spännande badrumsskåp... Men inte härifrån. Mitt vinner nog i tråkighet. Nystädat och rensat - men! Jag har missat att polisha spegeln! *skäms och hoppas inte morsan ser det - har dom månne datorer där hon är?*
Fast jag har ett badrum till - och där! Där finns förutom underarmarnafjuff en burk med Nivea!!!

Där fick ni så ni teg!

söndag, augusti 14, 2005

Bloggblad bläddrar fram en annan sida ...

Det finns en seriöst sida av Bloggblad också. Bortanför fester och woodotrick. Och i egenskap av den vill jag ha svar på ett par frågor. (Mamselamsen - du kan sluta läsa här!)

Jag sliter just nu med ett informationsblad om kyrkovalet i höst. Tre partier presenterar sig och sitt program i en gemensam folder och jag har lovat fixa till broschyren. Fast jag får inte spinna loss med egna spextexter (tyvärr för mig, tack och lov för församlingsborna) utan måste hålla mig till ordningen. Fast jag undrar om inte fler läst om jag fick göra det på rim…

När jag får dylika blad i min brevlåda, bläddrar jag bara och tittar på bilder och namn och ser efter om jag känner igen någon innan det går till pappersinsamlingen – och läser bara om det verkligen intresserar mig. Alltså har jag tänkt mig lite trevliga bilder från diverse kyrkliga aktiviteter, insprängda i texten. Och så ska det vara foto på toppnamnen på listorna. Lockas man att läsa då om man inte redan är insyltad och bryr sig av gammal vana?

”Varför ska man bry sig, jag går ändå inte till kyrkan!” hör jag nu ganska många stöna. Och det är sant, alltför få bryr sig. Alltför få har upptäckt att kyrkan är ett bra ställe att hämta ny energi i. Men sen, när det händer katastrofer, då är det till kyrkan folk går och tänder ljus. Och om kyrkporten då är låst därför att de som bestämmer har bestämt sig för det därför att ingen röstade på det parti som vill ha en öppen kyrka…Eller när man vill ha julstämning och orgeln är såld för att ingen brydde sig… Till exempel…

Fråga 1: Tänker du (om du är medlem förstås) rösta i årets kyrkoval?
Fråga 2: Skulle du läsa en folder med bilder och info om det?
Fråga 3 (samvetsfråga) Skulle du rösta på det parti där Bloggblad står rätt högt upp på listan? (Det finns nämligen ett parti för opolitiska som jag, som drivs av dem som bara bryr sig! Som jag.)

P.S. Dopbilden som finns med i folden – gissa vem som döps med vatten ur samma skål som mormor fick, och i samma dopklänning som morfarsfar…

Festen är över...


För en del är den mer över än för andra. Är det nån som vet hur man får tag i Superintendent Barnaby?

lördag, augusti 13, 2005

Kräftan uppäten


Medan de andra håller på att köra sten, sax och påse om vem som ska ta hand om disken, så tar jag hand om bloggen. Jag hade ju lagat den mat som inte hade skal.
Det var gott - som färska svenska kräftor plägar vara. Nu ska det bli blåbärspaj och gräddglass till efterrätt. Det går nog ner det också.

Observera nu (vem det var som tyckte att jag måste köra varje dag eftersom jag utlovat ett bloggblad om dagen) att jag har ändrat i högerspalten. Livet vid sidan om tangentbordet tar sin tid...

fredag, augusti 12, 2005

Redan fredag...

Så fort det blev fredag eftermiddag.... Som förklaring på min tystnad kommer en av mina sångtexter. Som jag sagt förut, gillar jag inte allsång, men eftersom jag ändå måste, kan jag åtminstone få bestämma texterna själv...
Det går mycket bra att få låna om det är nån hugad pedagog i närheten. Bara det står (C) MB under är jag nöjd.

Lova nu att sjunga lite för datorn!

Kräftans lovsång
(Mel: Broder Jakob)

Kräftor röda
äts med möda
men en klar
slinker snar
ner igenom halsen
bör den inte alls men
skål ändå
skål ändå

Spritdetektor
har vår rektor
Fredagspass?
mår du kass?
Glöm dina visioner
riv av ett par lektioner
kom ändå
kom ändå

Morgondagen?Arbetslagen
fixar sen, vi-ka-ri-en
Släpp nu skoletjatet
hylla destillatet
Skål för dig
skål för mig
© MB

onsdag, augusti 10, 2005

Nu har det börjat!!!

Det var lite spännande att komma till jobbet efter 2 års bortavaro. Själva färden dit var inte ett dugg spännade i ösregn, stora regnstället och tjocka gortexkängorna… När skolan börjar ska det vara (guld)sandal- och barabenväder!

Härligt att träffa kollegor och att vara en del av gänget igen – ha nån att förmiddagsfika med! Eftersom min frånvaro varit självvald, har jag ju inte haft mage att gå och längta, har inte haft tid heller för den delen.

Varför var det då pirrigt? Jo, vem vet vad de hittat på sen jag var i branschen sist? Mina futtiga musiktimmar har inte precis hållit mig uppdaterad i skolvärlden. För drygt 20 år sen, när jag återkom efter flera års vapenfri köks- och blöjtjänst, hade de hittat på en massa nytt som jag inte förstod ett barr av. Alldeles ny på högstadiet i en ny stad med idel okända människor – inte vågade jag fråga vem Elgierotto var som alla åberopade. Och vad var AE… och en massa andra förkortningar som till största delen blivit omoderna och ersatta med nya käcka pedagogiska grepp. (Hör man en suck? Helt rätt uppfattat.) Elgierotto, som inte alls var nån italiensk pedagog, är ersatt av åtminstone en ny läroplan. (För den icke skolinsatte: Läroplan för GRundskolan, -80)

Jag ska inte förklara sucken, men om jag säger att den skolan jag kom till i morse, och kommit till ca 4 skolstarter förut, höll på att byggas om för – just det – fjärde gången… Snacka om att det blir tid över för pedagogik när alla klassrum och arbetsrum och expeditioner ska byta plats med varandra varje år… gissa vad konferenserna består av för det mesta! När jag suckar beror det inte på själva undervisningen alltså!

Ändå! När jag cyklade hem och regnet ersatts av sol, kände jag att det faktiskt ska bli kul. (Speciellt i slutet av varje månad!) Men det var en sak jag retade mig på. Förstås. Vi var inte fler i aulan än att alla fick presentera sig. Inte för att det går att memorera allas namn, men varför har efternamn blivit onödiga? Dels får man se personen 2 sekunder mer om h*n säger både för- och efternamn, dels har man något mer att hänga upp minnet på. Efter 17 stycken Madde, Kattis, Maddis, Katta, Pelle, Putte och Kalle och Tjalle….. funkar inte min hår(d)disk alls. Om jag skulle vilja få tag i någon av Kattis, Katta, Maddis eller Madde, vad slår jag på då? Tänk om Madde, Maddis eller Katta skulle velat ringa upp Putte, Kalle eller Tjalle som var så söööööööt...:)?

Med ett mycket vanligt förnamn och mycket ovanligt efternamn, har jag lärt mig att det är mitt efternamn som folk minns – och då minns dom mig också – det är väl himla praktiskt!

Alltså – fram för efternamn!

(Ett litet hattillägg: När jag kl. 17.50 prick slog på tv:n var det sport i TV1, TV2, TV4 samt den tyska parabolkanelen jag kollar ibland, när det inte är sport där... SUCK! (inte bara SUCK, jag sa faktiskt phula ord, ovanligt nog))

tisdag, augusti 09, 2005

Blåbärspaj



Tack Karin Långström Vinge för receptet till denna snabblagade paj. (Länk finns i högerspalten.) Men jag undrar om det inte borde vara lite socker i också... jag hade i alla fall i lite trots att det inte stod i receptet.

Som synes av den futtiga blåbärsmängden, var det långt mellan blåbären. En ljuvlig timme i gammelskog med sol mellan tallarna fick maken och jag i alla fall. Trots att andra hittat dit förut med fuskbärplockare och vi fick avskrapet som de glömt.

Fem kantareller hade de också lämnat kvar - så det smakade åtminstone liiiiite kantarell om mackan på kvällen.

Gudrun har inte gått så hårt fram här, tack och lov. Det mesta finns kvar i skogen. Men det mesta är uppätet av pajerna...

måndag, augusti 08, 2005

För gammal... avsnitt 2

Den som målar en tavla har målat en tavla. Den som svarvat en träskål har svarvat en träskål. Den som drejat en lerskål har gjort en lerskål. Om detta råder ingen tvekan. Sen spelar det inte ett dugg roll om denna kreativa människa får sälja sitt alster. Gjort är gjort. Tavlan eller skålen existerar till gläde för sin upphovsman och omgivning för all framtid.

Jag har inte målat, svarvat eller drejat. Jag har skrivit en bok (flera, men nu gäller det den här) och det ÄR de facto ingen bok förrän det är en bok. Alltså utgiven mellan hårda pärmar på ett förlag. Och det ska ni veta, ni som inte prövat än, att det är inget man bara knäpper med fingrarna och får gjort. Att man fått ut nåt på ett förlag tidigare garanterar ingenting. Ett manus i form av en pappersbunt på 256 sidor är ingen bok! Alltså har jag inte skrivit någon bok.

Tyvärr spelar det inte så stor roll om storyn är bra eller om det är välskrivet. Räcker det om boken säljer. Nej, det räcker inte. Författaren måste sälja som person, helst ge rubriker och bli omskriven och omtalad och väcka nyfikenhet och köplust.

Det är här min åldersilska kommer in. Är det nån som känner till en författare sen Elsie Johansson, som debuterat i 50-årsåldern? Det var för ca 20 år sen. Jaså inte? Inte jag heller, men upplys mig gärna om jag har fel. De fyra saker jag fått utgivna räknas inte alls här – det är läromedel! Då är man läromedelsförfattare. Inget annat. Sådana äger icke tillträde till författarförbundet ety de icke äro Författare!

Jag har inte sparat alla länkar till de måååånga artiklar jag läst i ämnet, (en äkta bloggare har länkar till allt – jag är ingen äkta bloggare) men visst ger förlagen ut debutanter, jodå! Hela 2-4 per år och förlag. Men det ska vara unga författare, deckard:o är ett plus, gärna från förorten, gärna invandrare (det går man ut med helt öppet!), gärna udda i nåt avseende som är spektakulärt och ger Rubriker. Självmordskandidat är inte helt fel. Nej, jag skriver aldrig ut min ålder, men mitt förnamn luktar 40- eller 50-tal och mitt sätt att skriva avslöjar att jag var med på den tiden man sysslade med stavning och interpunktion. Alltså är det lätt avslöjat.

Till det förrförra manuset jag skrev och blev refuserad av 4 förlag, hade jag fått rekommendationsbrev från två mycket kända och respekterade författare som läst manuset, båda äldre gentlemän (sic!) men det spelade ingen roll att de tyckte det var bra, intressant och välskrivet. Det var nobben ändå. Och när deras tunga namn inte hjälper, vad hjälper då?

I samma veva blev läroboken utgiven (här has det många projekt i gång samtidigt), och i samma veva fick en ung lesbisk självmordskandidat sin bok utgiven. Gissa vilken som blev recenserad i vår tidning dit vi båda skickat våra alster! Just det. Ung hätsk debutant slår givetvis ut en snäll medelålders tant som inte ens är självmorsaspirant… Vem vill läsa om ungdomar som det mot alla odds gått bra för (som i min bok) mot en som skär sig själv på diverse märkliga ställen och skriver om sitt hat mot allt?

Så nu när jag satt den sista punkten på min Bestseller (lika bra att ha ett kaxigt arbetsnamn…) vet jag redan från början att mina odds är små. Mycket små. Ungefär 3 promille. Av alla manus som skickas in av debutanter, ges ung 2-4 av tusen ut… Låter jag bitter? Det är inte ens i närheten. Men nu är det klart och ivägskickat och jag går tillbaka till grottekvarnen.

Ibland roar jag mig med tanken på hur jag skulle kunna ge spektakulära rubriker... hehe…

För gammal... avsnitt 1

”Ålder ska man inte bry sig om…” Jaha, vid vilken ålder då? ”Man är så gammal som man känner sig…” Pyttsan heller, det är lögn. Den ålder som står på körkortet är den som gäller, den kan inte opereras eller snackas bort. Man ska vara ung. Helst under 30, men gärna ha lång livserfarenhet att ösa ur. (Men det får man kanske om man börjar med stringtrosa direkt efter blöjåldern och går på disco redan i lekis?) Om man fått sin livserfarenhet genom att gå den långa vägen genom 20-åren, 30-åren osv och passerat 50, då finns det mycket man är för gammal för. Studielån – ny karriär – löneförhöjning (den som jobbat hälften av min tid får 2000 mer i månaden eftersom den fortfarande anses pigg och alert…)

Har jag drabbats av ålderskris? Nej. Letar jag under P som i plastikoperationer? Nej. Känner jag mig gammal? Nej. Ska jag behöva be om ursäkt för att jag inte dog medan jag var ung och vacker? Nej. (Dessutom har jag till min stora förvåning fått en massa komplimanger för fotot, det var länge sen jag fick såna! Tack tack, det värmde men ändrade inga siffror!)

Vadan detta utbrott, undrar du förstås. Bloggblad brukar ju vara beskedlig. Jo, det stör mig så enormt att det bara är ungdom som gäller i den bransch där jag fått in en lilltå. Där finns inte plats för tanter i medelåldern, de är fullständigt ointressanta. Där är man för gammal nånstans före 40. Nej, jag har inte tänkt bli vare sig dansös eller artist. Håll ut lite till, så kommer svaret!

För några månader sedan dog en av mina vänner, hon var lika gammal som jag. Så ung! sa alla. Det är ju på tok för tidigt! (Där håller jag förstås med, det var hemskt och onödigt och sorgligt.) Men det är nog också enda gången man är för ung vid 50+, när man cancer och dör snabbt som attan.

I teve får vi oss dagligen det subtila budskapet serverat: Hängbröst, hamsterpåsar, rynkor och östrogenhull bör inte visas. På kvinnor alltså, eftersom de besparar oss detta hemska och bara visar vackra fasta kroppar och släta ansikten. Gubbar får bli hur gamla och fula som helst och ändå vara programledare. (Har jag gnällt om förut, jag VET, men det är aktuellt varenda tevekväll!) (De engelska serierna är bättre, där får 50+-are synas.)

Men varför är jag då så sur och känner mig för gammal? Jo, det är så att… äsch, jag tar det i morgon.

söndag, augusti 07, 2005

Karriärförsök

För ett antal år sedan var jag trött på tillvaron. Nåt måste göras! Skulle jag byta karl eller karriär? Knepig fråga…Det blev karriären som fick gå på grönbete…. gräset lyste grönt och saftigt i Fina Hotellets park, och jag vänsterprasslade lite som receptionist där. Under en lång och svettig sommar med måååååånga misstag, lärde jag mig bl.a. att asfalten på den välkända skolgården är betydligt tryggare och lugnare än vilket gräs som helst bakom vilket annat staket som helst…

Det hände en hel del den sommaren, bl.a. hade nästan hela hotellet bokats in en helg av Svenska Korvettklubben. Kul, tänkte jag, att de har en egen klubb. Undrade om det bara var fabrikörer eller även bantare med. Jag roade mig med att få till ett antal slogans som jag kanske kunde sälja till dem:
Ät Korvett
utan fett
och bli mätt
på enkelt sätt….

Eftersom rummen var ganska dyra, bestämde jag mig för att det enbart var direktörer som hade fått feta plånböcker av magra korvar.

Så kom den bokade helgen och Korvettklubben droppade inte alls in. Den brummade, dånade och vrålade in i blankputsade sportbilar. Ställde upp sig för allmänhetens beskådande i Fina Hotellparken… och så kom Ordförande instormande i foajén, med kläder som signalerade att han var Coolaste Grabben i Stan, ja kanske i hela landet… Hästsvans, bandana, skinnbyxor, tatueringar, ring i örat… you name it, he had it! Jag brukar kunna hålla masken när jag inser att jag har fel, men den här gången hade jag svårt. Så herr Corvette-ordföranden har nog sällan sett en så glad receptionist som log med hela ansiktet och fnittrade förtjust varje gång han kom. Och nu vet jag att det finns andra bilar än röda, blåa, stora och små…

Slut med anonymiteten...

Jag fick ett ryck och skickade ett foto till bloggportalen... så den som är nyfiken och ids titta efter, kan få veta hur jag ser ut IRL.

Tack förresten MacGregor som rekommenderat mig så rart! Jag blev SÅÅÅ glad.

lördag, augusti 06, 2005

Dimmornas berg...




Nu är det riktigt säkert höst på g. Det här är utsikten jag har just nu i skrivande stund från fönstret bakom datorn. Dimslöjorna far fram mellan träden bortöver bergen. Bakom de där träden som står på rad längst ner i bild, finns en känd kanal... Stackars alla som semestrar på den nu!

Husen som skymmer utsikten lite, har jag vant mig av att ens se. Det är skönare att se bergen... (törs knappt säga "berg" det högsta är 90 möh - men å andra sidan är kanalen bara 4 möh just här)

Är det nån som vet

varför sportevenemang slår ut alla andra radio- och teveprogram? Det är inte alls så att alla är sportfantaster som SVT tycks tro.

Vem har hört talas om att andra program skjuts fram eller stryks därför att ett bokpratprogram blev förlängt - böckerna var sååååå intressanta att diskussionen inte kunde avslutas? Eller för att en en konsert blev längre med inrop och extranummer? Eller ett matprogram för att maten inte blev klar?

Men den jäkla sporten ska tränga sig fram, gå före allt annat, spräcka alla tablåer...

Är vi icke-fantaster för tysta? Sätter oss och läser en bok eller lyssnar på en cd i stället för att ringa ner Claes på klagomuren? Lyssna på radio går inte, där är också bara sport. Jag kan hitta på 100 andra aktiviteter att roa mig med - men jag har några favvoprogram, som alla får maka åt sig bara för S P O R T E N. Jag har inget emot sport i sig - men rör mig hellre själv än jag ser på när andra gör det.

Det gick bra

Men hu, så mycket trafik det var på E4:an idag. Har kört 35 mil för att hämta hem "den lille" från sommarjobbet som är slut nu. Jo, jag FÅR säga "den lille", han accepterade det nånstans i övre tonåren när han passerade 185 cm... Skostorleken törs jag inte ens nämna efter mamsens skabrösa länk. Men sockor tillverkas bara upp till 45...

"Den lille" sov i bilen när jag svängde av mot föräldrahemmet - tur det, så vi får rå om honom lite, annars ville han hem till sig och det ekande kylskåpet...

Fast så mycket familjekväll blir det inte, han sover redan för natten efter att ha varit lägerledare hela sommaren med dygnetruntansvar.

Undrar jag själv kan hålla mig vaken till Forsyte - det gungar rätt bra i kroppen - ska sätta mig i sköna fåtöljen och ta ett glas vin... så får vi se hur det blir.

fredag, augusti 05, 2005

Häng med nu!



Nu har jag tjatat om mina stavpromenader länge, i dag ska ni få följa med på en i mängden. Häng på här (och gagga ska kolla in stavföringen, här ska det inte bli passgång som i gaggaskogen). Inga närbilder, för det är min kamera dålig på. Dessutom gillar jag vida vyer – både på bild, i verkligheten och i fantasin.


Först går vi genom prästgårdsparken, för 150 år sedan bodde här en trädgårdsintresserad kyrkoherde som planterade en mängd ovanliga träd, känns alltså helt ok att inte kunna namnge dem. Sedan många år är det en öppen park för vem som helst. För 1500 år sedan användes parken till blot och gravsättning…man kan ana gravkullarna. Historiens vingslag prasslar ofta inne ibland träden. Eller är det ekorrarna?







Och så kommer vi ut på fälten – nånstans mitt i bild från vänster till höger (eller för all del tvärtom) gick förr en smalspårig järnväg, nedlagd på 60-talet, där min mamma åkte rälsbuss 1944 för att titta (och kanske lyssna?) på en snygg predikant som hon hört talas om… Tycke uppstod – och resultatet: Ett bloggblad. (Fast det tog många år dit – riktigt så gammal är jag inte. Det var liksom inga snabba ryck med predikanten!)















Här har vi lite ”typ blommor” (se tidigare post) som ger sommarpromenaderna en annan dimension än när jag pulsar fram vintertid. Gulmåran är sommardoften nummer ett för mig. Men midsommartid när det doftar smultron är inte heller dumt.

















Ganska igenvuxet på sina ställen. Inte känns det som om det varit en järnvägsbank. Men det som känns är rätt skönt i benmuskler och axlar så här på tillbakavägen… dags för en dusch – men den tar jag helst utan kamera och bloggargemenskap!

torsdag, augusti 04, 2005

Orsaken



till att jag inte suttit vid datorn är att dottern gifte sig idag - fast för 4 år sen - och att det skulle firas med en barnfri eftermiddagsmiddag. Med en tvååring runt fötterna har det varit full fart för barnvakten och ingen tid för blogg. Speciellt när mormodern för länge sen skämt bort det lilla livet med att leka hela tiden.
Så vi har badat i balja, bäddat åt dockor och gungat:

Observera flickklädseln... det finns inte mycket annat än rosa och ljusblått i barnklädesväg, och har man en mamma som är uppvuxen i orange, brunt, gult och grönt på 70-talet, då händer det att det slår över med gulligheten. När jag höll fram en tröja som modern hade burit som 2-åring, slog det lilla livet ifrån sig med båda händerna: "FUL" - och det var första gången hon ens sa det ordet...

Och så har vi åkt rutschkana. Det vill säga barnbarnet. Mormodern skulle inte riskera att bli sjösjuk i den puckelpisten. Och så har hon sitt rykte att tänka på det. Det räcker med att det pratas än i skolan om kärringen som åkte pulka i vintras och tjoade mer än ungarna....

Men nu ska här tas igen lite bloggläsning...

onsdag, augusti 03, 2005

Hinner mycket annat...


...gör man inte när man bloggar. Därför har jag tagit paus en stund. Men bara en stund, kan inte låta hela världen (hm, där tog jag nog i lite hårt, kanske?) gå och sukta och längta och undra vad Bloggbladskan gör för mänskligheten i dag.

Jo, först blev det en lång snabb stavning. Och sen har jag jobbat lite med det jag egentligen är tjänstledig för att göra (för det är väl ingen som trott på mig att jag haft semester i 2 år?) Och sen knycklade jag in ett sockerkaksbak i schemat - bildbevis finns för säkerhets skull.

Kan nån gissa varför jag gjort mig till med en pyttekaka? Vem som kommer i morgon? Snacka om att jag särbehandlar folk - men å andra sidan gjorde jag precis likadana pyttekakor när hennes mamma när hon var liten. För det är förstås barnbarnet som gör mormor den äran. Plus en kompis som aviserat att Bloggköping passeras på semesterresan.
... och sedan så vilade hon foten... Det var bara tänkt en liten stund - men vips hade det gått en timme där borta i Nirvana. Och nu väntar Willys och sen är det mer bakning....

tisdag, augusti 02, 2005

Tvättmedelstips

Jag har inte (som vissa andra…hm…inga namn...) mögel (tillägg efter gaggas fantastiska uppvisning av hönstvätt: eller fjädrar)i min tvättmaskin. Men den bloggen påminde mig om nåt. Min karriär som tvättmedelsproducent. Jag hörde som barn att mormor (f.1882) tvättade i aska, och jag undrade förundrat hur man kunde tvätta i nåt så skitigt och dammigt. Konstigt nog frågade jag aldrig, bara accepterade fakta.

Men så för några år sen såg jag på teve om en tillbaka-till-naturen-dam som bodde långt ute i skogen och gjorde sitt eget tvättmedel av björkaska och vatten – direkt gick jag och skrapade ur braskaminen och gjorde sammaledes. Enkelt som bara den – man har i lagom med aska och häller på vatten i en stor hink, låter det stå ett dygn, tar bort det som flutit upp och använder vätskan direkt i tvättmaskinen. Perfekt! Ingen parfymlukt, och det fungerar även om sköjmedel, blir mjukt och lättstruket och antistatiskt. Alla fläckar försvinner. Billigt!

Jag höll på ett par år med detta baltande – enda problemet var att vi inte behöver elda när vädret är lämpligt att balta med vatten utomhus… så det blev lite kallt om fingrarna ibland. Och maken saknade att de rena kläderna luktade gott – nu luktade de inget alls.

Mitt i min produktionsperiod ringde ett företag och ville sälja tvättmedel en masse (det var innan jag hade NIX-at telefonen) och jag sa att jag inte behöver nåt, för jag gör mitt eget. Den unge killen kom av sig helt när jag berättade – trodde först att jag ljög, men jag övertygade honom om att detta märkliga var sant.

Långt senare kom det en ung tjej till vårt jobb efter avslutad karriär som telefonförsäljare av tvättmedel. Hon berättade för oss om detta trista jobb – och som kuriosa avslutade hon med att en av killarna ringt till en tokig kärring som gjorde sitt eget tvättmedel av aska…

måndag, augusti 01, 2005

Måndag eftermiddag


Är lite måndagsslö idag. Sista hela semesterveckan på 2 år och 2 månader... Och en himla massa Real Life att ta hand om och fixa med till dess att allvaret börjar. (ÅÅÅÅÅååååååå vad jag längtar efter min första LÖN!!!) Så jag tänker ta det lite piano (där var jag väl vitsig?!?!?) med bloggandet och göra det jag bör.

Eftersom inte mamselamsen ska få lysa ensam på mathimlen, kommer dagens lunch här till vänster. Men icke att fru Bloggblad tar nån uppfräschande Manhattan eller G&T så här dags, som mamsen blev rekommenderad! Nån ordning får det vara.
Mangolden syns lite i ovankant. Potatisen är inte klar än.
Det är den överblivna supergoda hemgeggade peston som jag slängt på laxbitarna. Är hungrig så benkotorna skakar (jag ju inget fett som håller dom på plats längre. Har med Aftonbladets hjälp räknat ut att jag på dessa fem stav-år har gått ner runt 250 kg... Fasen så jag måste ha sett ut när jag började...

Jag surfade en del igår kväll - måste ju kolla vad det finns för bloggar, tänk om jag missar nåt kul! Men det är tillräckligt roligt i det här bloggargänget. Jag inser att jag inte hinner med några nya bekantskaper. Så jag nästan ångrar att jag hakade på den nya bloggportalen som kommer i veckan. Med bild och allt..... ojojoj. Vad har jag gjort?

Så medan jag skriver för brödfödan, ska jag stänga av internet en stund efter laxen. Men jag kommer igen!!!!