Där - i den något kortare kön genom pissoaravdelningen till de dörrförsedda holkarna - passade jag på att kränga min bok i ämnet. Alltså inte pissämnet, utan det som kursen gick ut på: att lära ut svenska språket till dem som inte har det som modersmål.(Nu tycker jag att jag kringgick det hela snyggt; en av föreläsarna raljerade nämligen om vad vi genom åren kallat dessa personer för:
1) gästarbetare
2) invandrare
3) nya svenskar
4) blattar...
Själv föredrog han det senare, för hur svenskt han än levde och arbetade och pratade, kom han inte in på krogarna i Sthlm eftersom han ändå är och förblir en blatte i vakternas ögon. Att ta fram ett skällsord och använda det positivt brukar ju tvätta bort den smutsiga stämpeln och det var det han var ute efter. "Jag är stolt över att jag är blatte!" sa han flera gånger. )
Förlaget som gett ut min bok "Före Sverige" var tyvärr inte med och hade utställning i foajén, men jag hade fått en bunt broschyrer. Dessa delade jag ut till höger och vänster i alla köer och i alla pauser och pratade mig varm för boken och lät vem som ville bläddra i den. Flera blev väldigt intresserade, jag sålde två snabbt som ögat och många sa åtminstone att den skulle passa deras elever.
Jag är så långt ifrån försäljartyp som det går att komma, så mitt inhopp i branschen var verkligen något utöver det vanliga, jag var helt svettig i armhålorna efter nasarsvängarna, men jag blev av med hela min broschyrbunt! En man tog i hand och hälsade, så att han skulle kunna säga att han hade hälsat på författaren... :) Det var kul. Och en som jag hoppade på hade redan köpt boken och använt den och var sååååå nöjd. Det var också kul.
När jag löst lördagskorsordet och sovit ifatt lite, kommer det mer om kursutflykten... för jag gjorde en (för mig) mycket intressant extrautflykt och smet från en föreläsning för att gå på en annan, i ett närliggande kvarter. (Tala inte om det för min chef!)
Och när jag ändå nyss varit i försäljarbranschen kan jag lägga en bild på boken här också... Skulle någon vara intresserad finns det mer att läsa om den på min hemsida.
Bilden på framsidan föreställer de sex barn/ungdomar som boken handlar om. Agneta Fernold, som illustrerat och också var en av deras lärare, lever tyvärr inte längre.
22 kommentarer:
Att nasa-sälja på det där viset har jag väldigt svårt för,i princip skulle jag önska att människor kom fram till mig och undrade om de kunde köpa :-)
Det lät som du haft det bra och att det gick bra med boken!
Har funderat på det där med pissoar..
Varför kan inte killar/män sitta och kissa,som vanligt folk (tjejer,alltså)..Mina söner har iaf gjort det som små,hur de gör nu vet jag inte..
Spännande läsning.
hälsar
en blattetant
mammamia: Jag har också svårt för det, så det var en hög tröskel... men jag hade inte så mycket att förlora på att göra det, mer att vinna...
Hannele: Tack. Blattetant låter ju riktigt snyggt!
Själv beställde och läste jag boken FÖR LÄNGE SEN och rekommenderar alla att följa i mina spår.
Herrtoaletter är jag väl förtrogen med. I min vildaste ungdom var jag ute i svängen, bl.a. på legendariska klubben Cecil på Biblioteksgatan i Stockholm. (Så gammal är jag!) Det var jag, kompisen Figge, hennes snubbe och den som sedermera skulle bli Lille Maken. Jag skulle besöka toaletten men gick fel och klev in på herrmuggen. Djupt rodnande smet jag ut därifrån. Någon diskret sorti kunde det dock inte bli tal om; herrarnas låg en trappa upp, en elegant svängd sak i klubbens foyer (entré, lobby, vad säger man?)där gäster vimlade omkring. Damernas toa låg nere i foyern. Det rådde alltså ingen tvekan om var jag hade varit, när jag kom klivande nedför trappan och en ofin typ viskade halvhögt (för att riktigt upplysa dem som eventuellt inte hängde med): "Titta. Hon har varit på herrtoaletten."
I och med detta var isen bruten. Jag går utan vidare på herrarnas om damenas är upptagen. Fast inte om där finns pissoar ...
Jag förstår inte mina två äldre syson, dom smörjer lädret hur som helst. Kanske gör jag det men jag led med dig i texten. tack för bilden på pissoaren. Spännande! Jag har sett värre såna.
Jag har jättesvårt för att prata för varan om jag ska sälja något, typ en begagnad barnvagn på annons. Men om jag ska "sälja en idé" typ när jag har jobbat med "Handla miljövänligt" d.v.s konsumentmakt som påtryckning på producenterna, då är jag driven som en beg. bilförsäljare med rutig blazer.
Jag tillhör skaran som ibland har slunkit in på herrtoaletten när det har varit kö hos damerna. Konstigt att det nästan aldrig är kö till herrarnas...fast dom kanske går ut och pinkar.
Drog lite på munnen när jag läste "jag var helt svettig i armhålorna". Du hade alltså "lökar".
Första gången jag hörde det uttrycket var när yngsta jäntan och jag tog en långpromenad i snabb takt. Då säger hon rätt som det är..."hu vad lökigt det är". Jag såg nog ut som ett frågetecken så hon var tvungen att förklara att det var detsamma som att svettas, då speciellt under armarna :O)
Toaråttan (fast heter det inte "kloakråtta"?) & Gunnel: Jag brukar också våga - och en gång trodde jag inte det fanns karlar... men när jag var på väg ut ur "buren" stod det en och pinkade... han blev mer generad än jag...
Rådisen: Jag vet att du köpte boken tidigt och det får du pluspoäng för!!!
Anne-Maj: Jag skulle få sparken första dagen om jag var försäljare...
Ingela: Å, jag borde alltså haft en rutig blazer... :) Fast jag är inte bra på att sälja mina idéer heler - bara bra på att genomdriva dom...
Gunnel: Jag har aldrig hört det uttrycket - men det luktade säkert lök lång väg.
Mera dasshumor: En gång var jag på Varbegs fästning på bättre middag. (Fråga mej inte hur och varför detta kom sej; jag vill ju alltid vara värst, som bekant och det där var väl ett led i det, helt enkelt.) Well, vi satt och åt i en stor sal högt uppe i fästningen och nere i entrén fanns toaletterna, två enmans, den ena med en dam på dörren och den andra med en liten gubbe. Det bildades en enda kö där utanför och oavsett om det blev "rätt" eller ej steg man helt enkelt på där det råkade bli ledigt. En engelsman i kön begrundade systemet en stund och sen lyste han upp och sa: "Ah! Mixed double!"
Nu brer jag ut mej lite till här.
Och det vill jag säga att Bloggblad får INTE ta detta som något personligt. Hon skriver nämligen så som alla vi kvinnor gör, vi som inte är några försäljartyper.
"Skulle någon vara intresserad finns det mer att läsa ..." Hör ni så ödmjukt och finkänsligt hon uttrycker sej? En karl skulle ju aldrig skriva så. Då skulle det väl heta nåt sånt här: "Du som är intresserad, läs mer ..."
Han utgår självklart från att alla är intresserade av hans bok. Vi damer tänker lätt "Nämen lilla jag, inte kan väl nån ..." Det där måste vi ta itu med, hörrni.
Tips till nästa tillfälle... ta med ett litet hopfällbart bord eller acmpingstol och släng över ett snyggt tyg som duk och vips har du ett eget försäljningsstånd och utställning:)
Visst är det konstigt att det ska vara så svårt och hemskt att sälja sina egna verk?
Kanske borde vi sälja åt varandra istället? Då skulle jag inte ha några hämningar alls. Säg till när du är på ett ställe nära mig så kommer jag och kränger dina böcker. Du kan sitta i en stilig fåtölj vid sidan av så folk kan komma fram och skaka din hand.
Kloakråttan: Den var kul! Brittisk humor när den är som bäst. Hoppas att uttalet var det där tjusiga flotta också!
Nasarråttan: (Jag gillar att det finns så många olika råttor i öknen!)
Du har helt rätt! Det blir ett eget inlägg!
En liten tant: Se ovan - jag kommer att citera dig också!
Strumpstickan: Jag såg genast hur jag fladdrade runt med campingbord och duk från ena stället till det andra....
Originaluttrycket är "lökringar", att ha lökringar i armhålorna. Nog har vi oberverat skjortärmhålor där det har torkat till och blött på igen. Fint lökringsmönster blir det.
Rutan: Helt logiskt! Fast jag har aldrig hört det uttrycket. Finns mycket att lära här på bloggen.
Jag är också dålig på att marknadsföra mig själv, trots det har jag lyckats sälja nästan alla mina böcker. Konstigt! Vilket jättefint bokomslag!!
Här har det varit lite från och till och jag har sålt i omgångar. Men ack, så många som säger: Å, den ska jag köpa, men jag har inga pengar på mig. Jag ringer... De som säger så har inte hört av sig igen.
Ja, vi pratade om ett helt annat först, men sen gjorde Agneta det här lite på skoj... och det slog.
Å, jag vet inte om jag hade kunnat låta bli att testa pissoaren när den för en gångs skull var förbehållen damerna!
Jag var förresten på en ganska bra kurs i förra veckan: Sälj dig själv och ta betalt. Rekommenderas!
Det jag är mest imponerad av av detta är att du gick in på pissoaren, stannade upp vid holkarna, TOG UPP KAMERAN och fotograferade. Tänk om någon hade kommit ut från båset? Jag hade aldrig vågat. "Jag är bara ute på en pissoarfotograferingsrunda..."
Ö-helena: Tack för tipset. På kursen alltså... och jag ser att den kursledaren kan ta betalt. Så pass att jag inte har råd att gå på den...
Hade jag kunnat låsa om mig, så... :)
Rutan: Hehehe... fast det står faktiskt i texten att de upplåtit en av herrarnas till damer. Stor skylt var överklistrad... Och jag hade kameran i fickan - och smygtog först ett, men sen blev jag sist i kön och de andra satt i sina bås. DÅ passade jag på.
Så nu slipper du ligga vaken i natt och grunna...
Dags för rättelse. Varbergs fästningskrev jag att jag åt middag på, med mixed double-toa. Fel! Det var Marstrands fästning.
Ljugarråttan: Ja, rätt ska vara rätt. Fast jag har bara varit på Varbergsvarianten och minns inga toaletter, så jag märkte inte felet.
Skicka en kommentar