Jag är motsträvig när det gäller att haka på moderna svengelska företeelser, men i går upplevde jag ett "Hallelujah moment". Jag brukar inte heller skriva om skoljobbet för att slippa trassla med tystnadsplikt och känsliga saker, men igår blev jag så lycklig att jag svämmade över.
Jag har 30 minuters musik i en femma varje vecka. En trevlig klass, men alla som vet nåt om ungar, förstås nog hur det är om jag säger att det är 16 pratglada (men rara) gossar och 8 tysta flickor i klassen... Flickor som oftast får agera ljuddämpare mellan gossarna och naturligtvis inte törs häva upp sina ljuva små stämmor i det läget... Några gossar tycker dessutom att allt utom hårdrock är töntigt. Och ni som vet att jag är en ordinär 55+tant som bara spelar piano och akustisk gitarr och kan hantera tamburin förstår ju att det inte går ihop. Det blir alltså mycket musikgissning och tävlingar för det lockar även hårdrocksfantaster.
Efter att ha bearbetat den ordinarie läraren (måste jag skriva att det är en man?) rätt länge, har vi nu delat i pojk-resp. flickgrupp. Med de nöjda gossarna körde vi "Mäster" förra veckan - en superbra takt- och koncentrationsövning/lek som garanterat går hem i alla lägen. (Även på fester med vuxna!) Och så i går var det flickornas tur...
Den tjej som var sjuk och inte fick sjunga sitt solo i lördags, sjöng det igår inför de andra sju flickorna - och sen ville förstås alla vara med. Och vi sjöng och sjöng och sjöng... En gång till... Och en gång till... För första gången fick jag höra hur fantastiskt duktiga de egentligen är, jag var alldeles tårögd när de kom med förslag på andra liknande låtar som de skulle fixa fram text och ackord till. Snacka om att de blommade när de fick plats - och min insats var minimal, jag bara spelade samma sak om och om igen. Och berömde. Och visade några knep som jag lärt mig av min sångpedagog.
Den som vill får gärna läsa lite kvinnosaksfrågor mellan raderna... den som inte vill, slipper.
Nu ska jag ta mig en lång promenad i solen och sen packa (lätt packning kräver mer förberedelser) inför tvådagarskursen i Stockholm. Måste iväg i svinottan... men jag ser fram emot kursen med mina 5 trevliga sv2-kollegor.
14 kommentarer:
Vad mycket det kan göra att dela upp en klass på det sättet. Och vad kul att de blev så engagerade!
Förstår att du blev tårögd.
Vad bra att ni delade upp dem. Det där var ganska tänkvärt, för alla andra lektioner är de väl tillsammans hela klassen...
Monica & mossfolk: Det är ju ingen nyhet precis, att flickorna ofta får stå tillbaka för Pojkar som tar Plats... men det är ett väldigt känsligt ämne det där med att dela. Som om det går över bara vi låtsas att allt blir rättvisare med blandade klasser. De här tjejerna har aldrig visat ens att de gillar att sjunga - de har inte fått en chans.
Bra gjort!
Vilken bra grej, måste vara underbart att som lärare få uppleva hur tjejerna växer! Bra gjort!!!
Cornelia & Qi: Det var inget märkvärdigt i sig - men jag känner att det var bra att jag stod på mig eftersom läraren inte trodde på idén. "Flickorna får visst plats..."
Musiklektionerna var de absolut bästa!!
Jag gick i något som hette muskklass och som vi sjöng och spelade :)
Överallt - i princip hela tiden!
Lyckliga du som fick gå i en sån! Min förhoppning är ändå att några av de här duktiga tjejerna söker dit, de brukar ta in några till i sjuan.
Av mina körbarn har alla utom ett (som var tondöv) kommit in i musikklass till årskurs 4. Det är jätteroligt - lärarna som har uttagningen brukar fråga om de gått hos mig:)
Bra gjort!
Försöker få till en uppdelning av tjejer och killar jag också ibland, men lyckas dåligt eftersom jag då måste lämna en grupp när jag har den andra. Någon enstaka gång lyckas det och genast märks det att man gjort rätt för då får man tjejerna att yttra sig mycket mer frimodigt. När killarna är närvarande vågar de inte.
Förresetn har jag äntligen lyckats lägga in en signaturbild. Jag hoppas min svan syns.
Genusfrågor i praktiskt handlande för 11-åringar bär frukt. Det är jag säker på. Bra jobbat!
Susanne: Ja, det är ju svårt om man inte kan deala med någon och byta och dela. För många år sen hade en manlig lärare och jag var sin liten klass, då blandade vi i olika konstellationer och bl.a. då i flick- och pojkgrupp. Det var kanonbra!
Ja - jag ser din fina svan!
Ingela: Välkommen! När du uttrycker det så där fint, känns det ju som om det var nåt väldigt tjusigt...
ja... det kan vara känsligt det där med att dela upp klasser i flick- och pojkgrupper... Själv har jag fått höra en hel del negativt när jag diskuterat ämnet med olika människor...
Jag tror att det är bra att ha integrerade klasser, på många sätt, men jag tror att det är viktigt att det finns utrymme för att separera dem med, just för att ge flickorna möjlighet att växa och våga ta plats. När flickorna fått känslan förankrade, när det sitter i ryggraden och är förankrat att de har samma rätt till utrymme som pojkarna, ja, då kan de integreras på ett bra sätt, tror jag.
När jag gick i skolan hade vi idrott två ggr/vecka, en gång med hela klassen och en gång med bara flickor/bara pojkar. Det var under de separerade lektionerna som flickorna blommade, tog plats, vågade göra sig hörda (bokstavligt talat!, vågade prova på nya saker utan att vara rädda för att misslyckas...
Jag har bara gått i klasser där 2/3 var tjejer. Det var inte så stor chans att killarna kunde ta plats där. Inte som jag upplevde det iaf. (Jo förresten! På gymnasiet! Okej, glöm det jag skrev nyss.)
Jag hade en gång en klass som själva delade sig i flickor till höger och pojkar till vänster. Och skulle en tjej svara så kom det nån "trailer"-kommentar från någon av pojkarna som för att psyka.
Dem blandade jag! Totalhullerombuller. Satte jämnduktiga tjejer och killar i samma labbgrupp och så fick de stå ut en termin eller nåt.
Sen gick det bra.
Ha så trevliga dagar i vackra Stockholm :)
Kram från Annika & Saga
Skicka en kommentar