Blandade känslor har jag idag. För ett par veckor sen var jag på en rutinkontroll av min allergi och astma och fick lite nytt godis att pröva mot hostan. Eftersom jag inte går dit så ofta, passade jag på att fråga om två andra fenomen. Det ena fick jag direkt tid för återbesök för, (såg hon inte lite orolig ut?) och det andra, att jag känt mig lite halvdöv på ena örat ett tag, trodde jag hon skulle lösa direkt med skölja ur en vaxpropp eller blåsa rent ett lock… Fanns dock inget att blåsa eller skölja, tyvärr.
Så i dag, när jag ändå var där, fick jag göra ett hörselprov. Jag föreslog först att det är min mobiltelefon som är dålig… och att jag i samma veva kunde byta ut vanliga telefonen som inte heller funkar så bra längre. Jag är inprogrammerad att hålla luren mot vänster öra, mitt braiga lyssnaröra, jag har inte ens testat att prata i telefon med högern, skulle kännas avigt. Och i övrigt har jag varit rätt nöjd med att tinnitusen i vänsterörat så gott som är borta…
Och det är här jag känner mig lite blandad… det ena problemet kunde ha varit illa, men var falsklarm och jag och tant doktorn andades ut. Men – det andra… Jag behöver inte byta telefoner… det är vänsterörat som silar bort nästan hälften av alla finstilta ljud.
Tidens tand har bitit mig i örat… Fasen också. Vad har ett gammalt öra på en så ung kropp att göra – om det inte är där för att höra?
Så i dag får jag inget gjort. Jag har suttit i solen och funderat över livet, tacksam för att jag är frisk i stort sett, astman och hostan har jag vant mig vid, men lite deppad över att jag kanske behöver fler reservdelar framöver än glasögon. Och samtidigt jätteglad över att jag kan höra hur grannen stör friden med sin tryckluftstvätt… och se de tveksamma tulpaner som har överlevt vanvården. Det är inte alls synd om mig, inte på något sätt – alla får inte hänga med så här länge över huvud taget, men lite vemodigt känns det när Framtiden gör sig påmind… snart har jag den också bakom mig…
21 kommentarer:
Visst är det vemodigt och lite skrämmande när man tänker att "det här står jag ut med, men jag vill inte må sämre eller få något mer..".
Jag tycker att du har all rätt att deppa. Man måste få göra det när det känns motigt, eller när framtiden gör sig påmind
Humlan: det är just det - om det stannar i det här läget klarar jag mig utmärkt...
ella: Riktig deppad är jag väl inte, men jag känner ett visst vemod... vill ju ha allt i behåll länge till, sååååå jättegammal är jag ju inte.
Och med tanke på allt annat elände som drabbat folk i min närhet, så är det här en baggis. Fast min baggis...
Mitt högeröra låter mig inte stå i mitt bland sopranerna utan tvingar ut mig på min högerkant.
(Får jag en sopran i högerörat så skär det i hela mig vid "sopraners höjder".)
Jag är glad så länge detta inte gäller även vänsterörat, men vem vet när jag har hela sopranstyrkan på vänster sida ...
Däremot gillar jag när kören helt plötsligt blir omkastad och jag har altar på höger sida, och karlar lite varstans bakom mig.
Då känner jag hur underbart underbart det kan vara att mucisera tillsammans i en stor kör.
Det där att det skulle kunna vara så mycket värre, det är en klen tröst, faktiskt, även om det är sant. Men den som vaknar en dag efter att ha fyllt 50 och inte har några skavanker som märks, den är redan död, sägs det också. Suck.
Håll modet uppe!
Det är inte kul när skavankerna börjar märkas.
Själv har jag inget märkt vad det gäller öronen...men mitt vänsteröra är känsligt för vissa ljud...sådana där när man lägger bestick i besticklådorna, då skär det i örat. Det har blivit värre med åren.
Måste få berätta om min mamma som nyss har fyllt 80. Hon och jag var till optikern samtidigt. Jag införskaffade nya progresiva. Hon har haft det i massor av år och vad fick hon för besked. Jo att det räckte med ett par läsglasögon åt henne. Helt sjukt. Hennes syn har blivit bättre på senare år :O)
Cecilia N: Jag har inte märkt det här förrän för några månader sen, och fram till nu har jag alltid stått längst ut på kanten så jag haft högerörat fritt - nu kanske jag måste byta plats snart så jag hör grannarna till vänster... Fast riktigt så illa är det nog inte än.
Visst är det härligt när man står huller om buller! Då måste man verkligen koncentrera sig och lyssna.
K-häxan: Jodå visst är det så, att ett skoskav kan vara värst när det skaver som mest... Så jag hållet modet uppe - och ska träna på att sätta luren mot andra örat... fast jag hör ändå vad de säger i vänster men får koncentrera mig mer.
Gunnel: Då är jag inte ensam om det då... fast det är en annan sorts ljudkänslighet tror jag. Jag blir kollrig när nån skramlar med porslin...
Då har nog din mamma varit närsynt - för när ålderslångsynthet inträder så tar det ut vartannat. Min svärfar slutade med glasögon nånstans vid 70 (jag trodde han skojade) men sen efer 80 fick han byta till andra sorten. Och min man är på väg mot samma håll, med allt svagare glas... och jag köper starkare. Så när vi ska fingranska nåt tar den ena av sig och den andra på sig glasögonen.
Det var inga goda nyheter. Att inte riktigt höra allt man vill kan inte vara något vidare för en musikmänniska som du. Fast å andra sidan finns det fördelar också: Ibland vill man ju faktiskt inte höra allt, t.ex. när något tråkigt ska göras. Då får du använda det vänstra örat. Funderar förresten på det där med att hålla telefonluren så man lyssnar med vänsterörat - gör alla det?
Har för övrigt varit och fotograferat ditt efternamn idag. Det ligger på min fotoblogg. :-)
Susanne: Det vore hemskt... men det måste ju inte gå rakt utför. Höger öra är helt inakt vad gäller hörseln. I övrigt med :)
Alla har ett öga och ett öra som dominerar - maken tar alltid luren mot höger, när man kollar barn ger man dom en tom hushållsrulle och säger: det här är en kikare - vad ser du? Och likadant leker man telefon och kollar hur de gör, för man tänker oftast inte på vilket man har som favorit.
Ja det kan kännas jobbigt när kroppsdelar börjar "tackla av". jag har också fått sämre hörsel, märker det när jag ser TV. Har även svårt med höga ljud. Det tar ett tag att acceptera.
Man får sörja över det man förlorat eller det som inte blev även om andra har det värre.
Nu försöker jag låta jag jätteklok fast det där var något som nån nyss har sagt till mej, men det är nog sant.
Att få dålig hörsel är något som jag är rädd för, jag är så beroende av den i mitt jobb. Har lite dåliga gener i det där fallet så vi får väl se.
Säger inget, bara kramar dig!
Inte ens tidens tand kan jag skylla på... Visst var det en förnekelse i början. Praktiskt, när man lägger sej på rätt öra, får man sova ifred ;)
Äntligen har mor skaffat en modern minimini hörapparat, och nu svarar hon på rätt fråga...
Nr 4 M Magasin berättar om nya diskreta effektiva hörapparater,
http://www.m-magasin.se/
Ja, jag trodde också att jag var döv eller på gränsen till. Speciellt när jag talade i min mobil.
Tills jag kom på att man kunde skruva upp volymen ...ojdå .., nu hörde jag ju riktigt bra!
Men det är trist .., jag förstår dig.
Jag hör dåligt själv ., på jobbet säger jag "va?" hundra gånger om dagen.
Usch vad tråkigt! Men vad konstigt det där att man är höger- eller vänsterörad! Jag har alltid trott att jag tar telefonen med vänster hand för att kunna skriva eller göra nåt annat med höger (nu i de bärbara telefonernas tid kan man ju plocka ur disk och allt möjligt). Men det har alltså med själva öronen att göra!
Det finns en anledning till att man har två...
Jag hör bäst på höger öra efter en öroninflammation som resluterade i sprucken trumhinna i vänster öra.
Men när någon pratar för länge så sätter jag luren till vänster öra och då hör man inte mer än hälften ;)
Men Bloggis,det kunde varit betydligt värre, det finns ju faktiskt jättefin hjälp att få idag om det är ett större problem.
Som musiklärare är det förmodligen oroande när hörseln avtar (det finns hjälpmedel, som du vet) men om man vill sova siesta är det förnämligt att höra dåligt på ett öra. Då placerar man det som hör bra på kudden och sussar skönt.
Som Monty Python säger/sjunger:
Always look on the bright side of life. Bidum, bidum, bidumbidumbidum!
Usch - nu måste jag göra bokstäverna för att få iväg det här.......
Und nochmal byttes de jävlarna just som jag trycker SÄND. Vad är det för SPAM du får som måste spärras med WV?
Susanne: Jag ska titta på dina bokblad...
Eva: De har sagt här ett tag att jag skruvar upp ljudet - fast det är mest för att det finns andra ljud som stör... tycker jag. Jag hör även i normalläge.
Ingela: Så är det ju med det mesta; alltid har nån annan värre problem - så visst är det bra att se proportionerna, men jag ska ju igenom mitt...
Strumpstickan: Tack!
Elisabet: jag kanske också har en sån knapp så jag slipper byta öra?
Helena: Jag lärde mig det på en motorikkurs för länge sen, min man skriver ofta med luren i höger, men då håller han den med vänster hand. Han är högerörad.
Hannele: Jag vet fler som säger att de bara stänger av sina hörapparater när de ska vila - eller lägger sig på hör-örat, men jag har stickat sönder höger axel... så jag får vänta ett tag med det. Och jag har ju fortfarande med vänster... Jag har nog det numret kvar - kändes inte aktuellt då - och läkaren sa att jag att det är så pass måttligt att jag inte behöver åtgärda det - och jag lider inte direkt av det. Än...
Lindalotta: jag är egentligen inte så rädd för apparater eller hörseln, det är mer känslan av att såna direkta saker känns som att åldern ger sig till känna. En liten ny rynka syns inte... och så kommer en till utan att man tänker på det - men det här blev så svart på vitt.
Kulsprutan: Ack, så käck du låter... Jag har så himla mycket som INTE är problem för tillfället, så jag är ganska nöjd på det hela taget. Jag vet hur motsatsen är... så lite nedsatt hörsel är en baggis i sammanhanget.
Om du säger åt alla jävlar som skickar knäppa länkar till min "lovely site" så... men jag tar bort dom och testar om ett tag.
Tryck på rullstolen så hör du siffror (vansinnigt med rullstol... det är ett hån att man skulle sitta i rullstol om man har svårt att läsa...)
Häpp... nu fanns här plötsligt inga bokstäver... Är det kulsprutan som kört bokstavswoodo?
Nej, så mycket power har jag inte att jag kan ta bort dem :)
Själv är jag vänsterörad, men både min morfar - på den tiden han fanns hos oss - och min 14-åriga hund har/hade "selective hearing", d v s de hör/hörde bara när det passar dem. Min vovve hör numera inga kommandon men hör när ett kexpaket öppnas (nej, det har inte med lukten att göra).
Och själv har jag nedsatt hörsel på höger öra och ljudförstärkare på telefoner och dylikt och undrade om du var ironisk när du föreslog att jag skulle rullstolsHÖRA WV.....?
Fasen också - är det bara jag som behöver tyda olika WV flera gånger
för att få iväg min kommentar?
Hallå! Plötsligt finns inte WV alls, men det här är femtioelfte gången jag försöker skicka. Förstår ingenting?
Nu är WV tillbaka. Försöker igen!
Det här blev långt - eller också bidde det ingenting. Tröttnar snart. Gäsp.
Eller är jag portad kanske?
Kulsprutan: selektiv hörsel... jojo. Det hade min mormor, hon hörde bara när vi viskade - så att hon absolut inte skulle höra.
Jag är bara sarkastisk mot den som hittat på att det ska vara en rullstol bredvid bokstäverna - skrev en hel blogg om det en gång - som om man borde/måste/skulle sitta i rullstol om man har svårt med de sjösjuka. Löjligt. Klickar man där är det en halvonykter röst som säger siffror... jättesvårt att höra. Och om man inte hör? Då sitter man inte i rullstol....
De skulle haft ett stort öra som bild i st för rullstol.
Och jag har verkligen inget gjort för att ta bort dem - men borta är de...
Skicka en kommentar