Det var så många som undrade över grevens katter när jag skrev om "vår" gamle greve som farit hädan. Nu vet jag: katterna kommer att följa efter honom... men jag törs inte säga om de kommer till samma ställe.
De ca 30 katterna är halvt förvildade och flera av dem har svårt att äta pga diverse åkommor. Det har förstås (konstigt att det blir mer debatt om djur än om barn som far illa!) skrivits en del om det i dagspressen - men de flesta debattörer verkar nu eniga om att det inte går att ta in katter som levt helt fritt i skogen och har loppor och löss och mask m.m. enligt den vidtalade veterinären. Det fanns många fler katter för ett par år sen, men efter övertalning - och kattpest gick antalet ner...
16 kommentarer:
Visst är det konstigt att det kan bli mer debatt om djur (ibland) än om barn!
Tror också att det är skonsammare att de katterna får somna in.
Det var/är nog det enda vettiga. Håller med om att det tycks vara lättare att offentligt bli upprörd över hur djur har det än människor. Kanske är det för att de tycks mer värnlösa.
Sjuka och vilda katter har det bättre på andra sidan. När jag frågade var min förhoppning att det skulle bli så. Det finns många kattstackare som far illa.
Det har jag också funderat på ibland, vad är det som väcks hos oss? Varför blir det sådan uppståndelse över djur som mår dåligt? Jo, det är illa, så hemskt synd om djuren. Men det finns ju även så många människor som mår dåligt! Förvildade, sjuka katter låter inte bra. De får det nog bättre i sin katthimmel! Nu försökte jag pinga men kom inte in, ska försöka igen!
Humlan, Panter, Gunnel & Eva: Kan det vara så att det är enklare att fatta än ett barns komplicerade tillvaro? Det är ju "enklare" att bli upprörd över den kidnappade 4-åringen än över alla svältande, krigsdrabbade tusentals barn som finns...
Helt klart är katthimlen ett bättre alternativ för de här katterna.
Ibland när man ser de där veterinärprogrammen undrar man...
Jag har haft många djur i mina dagar och sörjt förfärligt när de blivit sjuka och/eller avlidit. Men många gånger tycker jag att man låter djur lida alltför mycket och alltför länge.
Nä blir det dags för stomiopererade papegojor? Eller tandreglering på tamråttor?
Ingela: Du är modig! Jag skulle inte ens våga skriva så, trots att jag inte heller förstår. Jag älskade vår katt Lotta när hon levde - men sen när hon på ålderns höst fick ledgångsreumatism (min diagnos!) och stapplade fram och ändå ville vara ute om vintrarna... då var det dags.
Vi hade ett fall här i Helsingfors när Högholmens djurpark skulle avliva sina gamla, inavlade babianfamilj. Babianerna börjar få sjukdomar och uppvisa totalt onaturliga beteenden, men så fick pressen reda på planerna och det blev allmänt ramaskri. Man Får Inte Döda Apor och så lever de arma avarterna vidare. Undrar om de är lyckliga. Folk ser för mycket på Disney, det är helt klart.
Jag tycker det är bra att någon tar sig an de stackarna. De verkar ju inte må bra kattrackarna. Bättre att avliva. "Morskan"
det kanske lät hårt det där, men det var inte meningen! Jag har den största respekt för djur och tycker definitivt inte om djurförsök, speciellt inte om de är plågsamma och onödiga. Men i respekten för djuret ingår även att ta ansvar för det djur som lider, och ibland kan det innebära att man avslutar lidandet hellre än att utsätta det för "vård" in absurdum.
Jag tror katterna letar upp den goa greven ute i världsalltets eviga livshjul någonstans... uppslukas i nirvana eller kommer tillbaks som unga lesbiska författare? *skrattar*
Tobias, morskan, ingela: Jag trodde jag skulle få mothugg angående katternas bästa här - men tydligen är det bara förnuftiga människor som kommenterar!
Strumpstickan: Det kanske är DET som fattas mig! Jag var ingen adlig katt i mitt tidigare liv!
Det var nog det mest humana, trots allt.
Tråkigt att inte kunna tillgodose Grevens önskan, men till syvende och sist är det katternas väl man måste tänka på.
Linda: Men greven ville inte ens ansa träd eller de buskar som tog över huset... hur skulle det gå i längden?
Bloggblad: Självklart är vi förnuftiga människor. Vi läser ju din blogg...*ler*"Morskan"(dessutom är vi väl djurvänner)
För att citera min kusin som är veterinär: "När vi tar in djuren i våra hem och domeisticerar dem tar vi inte bara ansvar för deras liv; vi tar även ansvar för att de får dö." Med det menar hon att man även måste ta ansvar för att minimera djurets lidande, eftersom djuret inte själv kan påverka sin situation. Något som många djurägare verkar ha missat, när de bara försöker minimera sin egen sorg genom att hålla "hopplösa fall" vid liv.
Klart som korvspad att förvildade och vanvårdade katter ska avlivas på det sätt som är bäst i varje situation.
Skicka en kommentar